Söndagspyssel

Gårdagskvällen blev lyckad, jag och J handlade på Lutis (vilket iofs tog lååång tid för att man ska prata så mycket med alla) och så gjorde vi pastasallad. Jättegott. Och till efterrätt blev det jordgubbar, vindruvor, chips, morötter, gurka och dip. Och film-tog ett tag för 7 tjejer att komma överens om en, men jag tror alla var rätt nöjda. Jag och Marina var skapligt nöjda med huvudpersonen iaf...

Idag har jag trotsat min fågelfobi och matat änderna med mina kusiner. Sen kom duvorna och då kände jag starkt att den kognitiva beteendeterapin inte var min grej.

Eftersom att alla andra är sådär jättebra på att lägga upp bilder så skall jag bjuda på ett par iaf.



Wilma, Alice, Mormor och Mamma matar änderna. Och ja, okej, jag höll mig lite i bakgrunden.

Och så lite bilder från balkongen som börjar kännas vårlik.

Avslutar med ett citat från Wilma 3år:

"Titta Sandra Li, där ligger det en godis på marken. Jag tycker faktiskt det är väldigt onödigt att lägga den där"

Eller när vi ändå är inne på barntemat så ska jag återge en konversation mellan en 6-årig flicka och hennes pappa på väg hem från lekis:

F: Pappa vet du vá? Jag är kär i Olle!

P: Jaha du, så roligt.

F: Ja för pappa vet du vá? Idag pratade Olle med mig på förskolan.

P: Okej...

F: Mmm! Ja och det var ju snällt. Eller huuur?!

Nu ska jag återgå till finalen på Göteborg Horse Show och fundera lite på hur barn kan vara så kloka.

Störd

Nu har det gått för långt. JAG har GÅTT för långt bokstavligen. Idag vaknade jag och mådde sådär utomordentligt bra för att vara dagen efter, tittade på klockan och insåg att det var 5h tills jag skulle träffa Johanna. I vanliga fall brukar det innebära en massa planering och stressande för att hinna med allt; man jobbar, Aika ska ha tillsyn, det ska mockas, ridas, hästarna ska tas in och ha mat, dusch och så kasta sig iväg (och ändå alltid vara sen) till helgens happening. Mitt liv i ett nötskal. Past tense. Utan jobb och utan hästar finns det alldeles för mycket dötid sådan där tid som jag inte vet vad jag ska göra med för jag inte bekantat mig med den förr. Idag bestämde jag mig för att ta en långpromenad. Jag gick och gick och kom fram till IKEA. Jag vet, helt stört, tredje gången den här veckan jag är där. Det var mest promenerandet jag var ute efter, men jag har iaf införskaffat ett tyg som skall dölja det så okristligt fula beige-brun-randiga vindskyddet på balkongen. Sen gick jag hem igen och hade helt plötsligt fördrivit 2,5h. Inte illa pinkat.

Ikväll blir det mys hos Johanna. Trevligt värre.

Nonsensbabbel o cykelhysteri

Två av tre intervjuer klara för den här veckan. Pust. Timmar av nonsensbabbel om hur otroligt kvalificerad man är, fast jag tycker förstås det är rätt så kul att sitta och snacka skit - omväxling att prata med någon annan än blommorna om dagarna. Men imorgon ska man vara på plats 08.45. Hur tänkte de där? jaja, ligger i stan iaf, idag var jag på riktig utflykt - ända till Arlanda. Det höll på att gå illa för jag letade förtvivlat efter Manpower som skulle ligga i Sky City, men hittade jag stället? Nej. Och inte en jävel visste om att det ens låg i närheten. Till slut fick jag fatt på en städtant som var sådär okristligt hjälpsam och övergav sin städvagn för att personligen eskortera mig de 300 meterna till Manpowers kontor (som visade sig ligga UTANFÖR Sky City. Shit, säg det då för sjutton. Hann iaf med att träffa P också som stod och såg viktig ut i kostym och väst och tittade sådär obehagligt noga på boardingcarden. Eller det är vad resenärerna ska tro iaf.

Sen har jag tagit en cykeltur till IKEA (ja idag igen) och köpt tyg (ja idag igen) och sytt ett kuddfodral till soffan och hängt upp nya gardiner framför sängen. Jag kom på ett par viktiga saker under turen:

- Jag tycker väldigt mycket om att cykla. Speciellt med nypumpade däck.
- Det är mycket snyggare med svarta tåg
-Det är nästan obehagligt bra väder för att vara april.
-Jag ska fixa en sån där konstgräsmatta till balkongen och i smyg sätta upp ett annat tyg på vindskyddet. De har förskräckligt dålig smak i styrelsen.
-Om vi vill slippa se Sandra Li's tak inklätt i himmelsblå sammet så måste jag omgående skaffa mig ett arbete.

En händelserik helg. En lite oväntad men rolig fredag som slutade med lite för mycket alkohol, en bakislördag med brunch på GH med Sophia, Lena och Sarah och sen bar det iväg till Sthlm och Malin. Väldigt mysigt. Vi lagade middag och gick ut på Debaser och kollade på Yelle som spelade där. Faktiskt aldrig lyssnat på henne förut, men det var bra. Över förväntan. Men det där jäkla förbandet - shit, 50 minuter med sån dar datormusik som mest lät som ett sjuuukt långt intro till en förskräckligt dålig dunkadunka-låt som liksom aldrig kom igång.

Söndagen bjöd på en härlig vårpromenad på Söder, en glass i solskenet...mm mysigt!

Jag har reflekterat lite över hur vilsen jag är i Stockholm, insnöad på T-centralen, Drottninggatan, Djurgården och Gamla Stan. Sen är jag lost. Och jag hajar aldrig tunnelbanan. Seriöst, jag är kung på att åka tunnelbana i NY, Berlin, Paris, London, men Stockholms är liksom lite klurig att förstå sig på. Alla storstadsbor bara springer förbi, har stenkoll på alla färger och siffror och färdriktningar som för mig verkar helt ologiska och så står jag där förvirrad och först 6 minuter (och två tåg senare) har jag listat ut vart jag skall ta vägen. Värsta lantisen. Det är jag och Älvkarlebyborna.

Sen kom man hem och var nästan lite obehagligt huslig och planterade penséer på balkongen och gav sig ut på en tur i Röbo.

Idag har jag varit i stallet mest hela dagen, pysslat med pållen-ryktat, masserat, friserat och badat. Ja, vi hade lite olika åsikter om vem som skulle badas så man fick sig en omgång med antibakteriellt pälsglansschampoo.

Mat och fika hos Lena med Maddis och Marina. Trevligt värre. Men nu orkar jag inte skriva en rad till - nyheterna och sporten lockar.

Ja men då har man varit hurtig och simmat idag igen! Det var en hyperseriös man som drog upp tempot rejält i en halvtimme så man fick simma för glatta livet för att hänga med, jag menar man vill ju inte bli varvad som värsta pensionären, degraderad till långsamma banan där tanterna med nypermanentat hår simmar med långa halsar. Sen gav mannen upp iaf och man kunde koppla av ett tag-tills det kom en massa obehagliga ungdomar och kastade sig ut från hopptornet hej vilt. Då kom jag att tänka på när jag skulle hoppa från femman en gång. Jag hoppade inte.

Helgen är rätt fullspikad. Ett glatt återseende, Stockholm, middag, utgång, spänning, nervositet och Aika kan den väl sammanfattas med.

Lev idag, för idag är imorgon igår.

Seriös motionär

Oj oj kors i taket, Sandra Li har faktiskt tagit sig i kragen och börjat simma. Måste erkänna att jag ledsnat något efter 45 minuters simmande fram och åter, jag menar det känns ju lätt meningslöst att anstränga sig så mycket och inte komma någonstans. Precis som spinning-man cyklar av bara helvete upp för backar och ner för backar (påstår cykeldatorn iaf) men inte fan har jag sett någon omväxlande natur, fått friskluft eller ens tagit mig en meter när jag svettig kliver av cykeln. Nej det enda man spanat på i en timme är 14 rumpor med växande svettfläckar och en äckligt hurtig ledare som med den kvarvarande energin måste ha ställt in sin cykeldator på 4 mil nerförsbacke.

Tillbaka till simbassängen. Iaf så precis när jag tänkte kasta in handduken så dök det upp en otroligt snygg simlärare som strategiskt placerade sig vid banan intill, och tänka sig om jag inte fick energi till ytterligare 20 vändor. Sen kom Anita, Majvor och Ulla-Lena och tumlade runt på snabba banan, då klev jag faktiskt upp och in i bastun. Jag låg där i min ensamhet och filosoferade och skrattade åt roliga saker som dök upp i huvudet. Om någon hade klivit in där hade jag nog blivit skickad till psyket.

Hurtig som man blivit på senare dar så är det nu dags för en prommis i det vackra, om än något kyliga, vårvädret.

Bajs och kräks

Våldgästade Lena och Max imorse. Hade lovat att baka något ätbart att ta med, det fick bli en sväng förbi mormor på morgonkvisten för att skramla ihop till kakburken...hm, hade aldrig lovat att det var JAG som skulle baka. Mysigt hade vi iaf. Lite kräks på tröjan och bajsblöjor får man ju räkna med, och när det kommer från någon som är gudomligt söt så gör det ju liksom ingenting. Sen att jag söllade ner mig med kaffe också var ju inte Maxens fel (fast vi kan ju låtsas). Blev en heldag hos familjen Bodén/Kihlén, trevligt värre.

Imorn skall jag, kors i taket, gå och simma. Jag ska simma tills jag storknar, har längtat efter den där sköna trötthetskänslan som brukar infinna sig efter ett besök i badhuset. Hoppas på att ha piggnat till tills kvällens Mary Kay-tillställning och Lenas berömda nougatkladdkaka. Mums.


Måste avsluta med ett citat från Ellen som varit och simmat (lite i vägen för nån seriös motionär):

"När blev bassängen en bana liksom? Jag brukar ju bara plaska runt"

...

Man funderar, matchar pusselbitar och klurar. Så hittar man äntligen rätt, står där glad i hågen med ett par bitar i handen redo att bygga klart skrovet på Titanic 10000-bitars pusslet. Då har resten av världen redan gått vidare och bytt till ett annat. Jag bygger klart bara för att se skeppet gå under. Nästa utmaning blir Ville Vikings resepussel, 9 bitar.

Borta bra, hemma bäst?

Välkommen hem Sandra Li. Det snöar. Jag försökte mig på att gå barbent, jag menar någon måste ju sätta fart på sommaren, men det var snorkallt och när jag tittade mig omkring insåg jag att mina medmänniskor har mössa och dunväst på sig. Jag har avancerat till strumpbyxor.

Jag saknar att ha 35 grader varmt, 98% luftfuktighet och ha som största fundering om jag ska spela frisbee eller flyta på luftmadrassen de närmsta 10 minuterna. (Jag har redan glömt bort hur jobbigt det är att konstant vara klibbig och bli svettig av att gå med ryggsäcken 100 meter. Ja, de få gångerna jag bar på den alltså.)

Men Umpen har jag äntligen fått snosa på. Finast i världen.

Träffa alla goa nötter och catch up, även om djungeltelegrafen sett till att man vet det allt man vill veta och lite till.

Sophia förgyller mina onsdagar igen. Ikväll blir det thaimat, måste göra en successiv avvänjning.

Jag föredrar faktiskt att dra duntäcket över öronen än att sno in sig i det förbannade reselakanet.

Och djungelvrål är ju gott.

Snart

Imorgon borjar hemresan, 26h pa resande fot innan man nar Svartbacksgatan 72, men efter alla helvetiska bussresor vi genomlidigt de senaste veckorna kanns det som en barnlek. Vilken lek det blir att komma hem till vardagen ar annu odefinierad.