// with love from Sweden

I mandags kom den, som ett brev pa posten. Nordanvinden. Helt plotsligt sjonk temperaturen 6-8 grader. Nu ar det typ 4 grader pa morgonen och 14 pa dagen. Och det blaste damm och sand overallt. Jag grymtade lite over den har vadervaxlingen och Lucas bara skrattar: "Sandra Li, you can say nothing - it comes from your country". Mm tack sa mycket, kanns ju genast battre. Nar jag kampade mig genom hagarna med ho, med vinden vinandes och dammet yrande omkring mig kande jag mig som barnen pa Frostmofjallet. fast utan frost. Och fjall forstas.

Forra veckan var lite pain maste jag saga, Lucas och Mercedes brakade och vi fick ta all skit. Men det verkar ha lost sig nu, thank God.

Daremot har de fatt for sig att jag ska rida in alla unghastar och det ar sa tidskravande och frustrerande och jag maste anstranga mig for att hitta talamodet. Men jag antar att det ar smickrande att de litar pa att jag bygger en bra grund for dem. Suck. Tur att jag har Stracciatello kvar iallafall. Inte ens hans agare kommer sa ofta langre sedan han drog ivag med honom i full galopp mot solnedgangen forra veckan. Ja han ar for sot.

Annars har jag insett att kiwin ar en vacker frukt. ja inte Goran Persson pa maskerad, utan om man delar pa den.

Funderar pa hur lange myror lever och vad det ar for skillnad pa en enhorning och en pegasus.

Dessutom har jag sjalvutnamnt mig till vattenslangsmastare. Jag ar sa otroligt skicklig pa att fa olika tryck och stralar. Och pa att laga hal. Balsnore ar otroligt underskattat ska jag saga! Fixar allt.

En osteuropé med nasa for bajs

Haromdagen tog Toni och jag en svang till grannens fruktodling for lite pafyllning. Jag kande mig som en sasongsarbetande osteuropé med min hink i handen. Eller snarare som en illegal osteuropéisk fruktsnattare nar vi forst fick ala under grinden for att komma ut, eftersom vi var dumma nog att glomma oppningsmanicken, och sen klattra over grannens stangsel for att komma at de basta mandarintraden. Jag blir som ett litet barn, alldeles exalterad over att se traden ar fulla av mandariner, apelsiner och citroner. Oliver och mandlar finns ocksa i overflod. jag spanade jattelange pa en stor svart oliv, som sag jattemogen och god ut, som jag stoppade i munnen. Den akte snabbt ut igen, jag spottade och fraste, fy fan vad ackligt det var. Lucas bara skakade pa huvudet. Tydligen vet ALLA att oliver maste tvattas hundra ggr i nan vatska innan man kan ata dem. tank sa oallmanbildad man kan vara. Mandlarna gar daremot finfint att ata, men efter sadar halvt successfully forsokt banka upp dem med en svartpepparburk sa har jagt avergatt till att kopa fardigoppnade pa affaren och fortsatta bidra till barnarbete.

Sen har jag insett att jag ar tragisk, det har gatt lite langt. Vi hade nagra hastar som overnattade hos oss pa vag till tavlingar i Madrid och dagen efter nar vi mockade sa tittar jag och Toni pa varandra och rynkar pa nasorna. "Det kanns pa lukten att det inte ar nagon av vara hastar som statt har inne. Det ar en helt annan bajslukt liksom" Ja sa ni vet sa luktar hastskit olika.

Nu star Toni och stampar och vill ata glass i solen. Det ar 22 grader varmt idag. Bless.

Halvlek

Idag har jag varit har exakt halva tiden. 5 veckor. Det ar nu man ska ta ett snack med coachen, titta tillbaka pa hojdpunkterna och vad som kan forbattras till sista halvlek. Det enda jag vet just nu ar att jag borjar bli allt mer manlig. Jag gar som en man insag jag haromdagen nar jag knallade genom hagarna for att fylla upp vattenkaren, sadar bredbent och med spanda brostmuskler och svingande armar. Jag kastar halmbalar omkring mig och byter dack pa skottkarran. Hoppas verkligen det forsvinner nar jag kliver pa planet hem.

Annars skulle jag vilja saga att det ar intet nytt. Men jag tror inte folk forstar hur avlagset vi bor egentligen. Det ar visserligen bara 3 mil till Sevilla, men nar vi gar in till byn for att handla sa moter vi gubbar, med bara tva tander i kaften, akandes i sin asnekarra. Eller pa en moped som raknats som raritet i Sverige de senaste 20 aren. For att citera Toni's foraldrar som var pa besok i helgen: "oh, it's so... basic" Men det ar ratt sa skont ibland, det ar mañana, no pasa nada, men det gor mig tokig ibland ocksa. Man vet aldrig nar bussen kommer, det finns en tidtabell, men bussen kommer nar den kommer. ALLA vet vilka vi ar. Alla kanner apan, apan kanner ingen.

Idag ar jag arg pa vadret, det ar molnigt och 18 grader. vad ar det for stil pa min lediga dag? Det far bli en kaffe och halvleksutvardering pa starbucks och kanske lite trostshopping.

Mat. Mat. Mat.

Forra veckan var jag arg. Arg for att det helt plotsligt blev sa kallt. Jag var tvungen att borja ha mossa och ylletroja pa mig pa morgonen nar vi slapper ut hastarna. Sen aker visserligen lager efter lager av och mitt pa dagen ar det T-shirt-varmt igen for att aterga till svinkallt nar solen gatt ner. Som att jag ar sa blond att jag inte fattar att det blir vinter aven i sodra spanien... Sen tankte jag lite pa snon som natt Uppsala och sa var jag helt plotsligt ratt nojd med det sydeuropeiska vintervadret.

Det ar ratt sa coolt egentligen; vi gar och plockar mandariner och mandlar fran traden haromkring. Bara sadar. fast vid narmare eftertanke ar det ju som att plocka applen hemma och det ar ju inte sa haftigt alls faktiskt.
Daremot ar det otroligt vackert att rida ut pa kvallarna, rida genom apelsinodlingarna och se solnedgangen farga himlen alldeles rod. Jag tror t.o.m. att min mamma skulle uppskatta ridning under dessa forhallanden. Eller, hon kanske ar ett hopplost fall.

En annan insikt jag kommit till ar att allt kretsar kring mat har. Jag ar hungrig hela tiden, ater sa fort vi far chansen. Mat gor mig lycklig och det ar skrammande. Nar vi kommer hem fran supermarket och plockar ur pasarna sa ar det som julafton. Mork choklad har blivit min nya last. Jag blir frustrerad nar den tar slut. Och apelsinjuice. Och notmix. Och salta kex med brieost. Ja det mesta utom socker och sota saker konstigt nog. Fast att kliva upp pa morgonen och inleda dagen med att mocka skit kraver ju lite energi. Bygger upp min muskelmassa, men det ar en muskel som minskat i storlek faktiskt. Min knalla-runt-hela-Arlanda-i-high heels-muskel, eller snarare springa-mellan-kiosken-och-disk 15-i-high heels-muskel.

Nej sen ar det nog intet nytt fran Aznalcázar. Mer an att min chef prackat pa mig sin hast nu, hasten som ingen far peta pa annars. Jag vet inte vad hon forvantar sig att jag ska gora for stordad med Aveline, men det ar en fin hast sa det ar val bara att tacka och ta emot.

Nej nu ar det dags for lite kvalitetskaffe pa Starbucks!