Okej, man skulle kunna säga att min favoritsysselsättning inte är att dammsuga. Jag tycker om att plocka undan och hålla ordning och ser till att ytskikten är rena, men seriöst, det är ju hur jobbigt som helst att plocka fram dammsugaren. Dessutom är det ju lika bra att våttorka på en gång då när man ändå är igång och helt plötsligt har det blivit ett riktigt projekt. Ett projekt som man gärna skjuter upp tills imorn. Eller dagen efter det.
Fast att bo med Oskar är som att ha en Siberian Husky hemma - det är hår överallt och han kräver en hel del pälsvård. Det var dags att ta tag i städandet. Oskar bor för tillfället på balkongen och det är högst oklart om det uppskattas.
Imorse gick jag till mormor för att putsa jobbskorna och äta lite frukost. När mormor plockar fram juicen inser jag mitt misstag. En sån juice har ju jag i mitt kylskåp. En sån juice har jag norpat ur mormors kyl (among other stuff) med intentionen att lämna tillbaka dem innan de kom hem från stugan. Too late. Busted.
Dagen började sådär alltså. Sen fick jag skavsår för att jag prompt skulle ha på mig nya skor på stan. Men snyggt var det iaf. När man kom till jobbet insåg man att strumpbyxorna var lite trasiga, det var ju bara att knalla till kiosken för att köpa nya. Kiosken som dagen till ära var bemannad av en ny bortkommen kille. Jag frågade efter strumpbyxor och han plockar lite tveksamt fram ett paket blå stödstrumpor. Stödstrumpor i all ära, de värmer skönt i Kina, men det är nog inget Risto skulle uppskatta att jag drog på mig. Lite uppgivet förklarar jag att jag behöver ett par tunna STRUMPBYXOR. Men han skakar på huvudet och säger att sådana tror han inte det finns. Eller jo förresten säger han, ler lite och plockar fram ett paket knästrumpor. NEJE säger jag, lite för aggresivt. Börjar bli stressad och tittar på klockan, 4 minuter tills jag börjar. Jag VET att de ska ha strumpbyxor. En gång till försöker jag förklara vad jag är ute efter. Killen börjar bli lite nervös på mig och letar febrilt. Han håller till slut fram ett paket strumpbyxor och tittar tveksamt på mig. JA, gud vad bra! Fast NEJ, inte SVARTA säger jag upprört när jag ser vilken färg det är.
- Hudfärgade måste jag ha! Eller ja det beror ju på vilken hudfärg man har, men jag måste ju ha ljusa...Jag menar jag blir ju inte ens brun på sommaren..
Håll käften nu Sandra LiPrecis då hittar han ett par ljusa strumpbyxor i gömmorna och jag kan få gå därifrån. Fast jag var skyldig att lyssna på när han klagade på sin dresscode. Att man bara MÅSTE ha svarta skor på sig är ju förfärligt. Att de dessutom är obekväma för att han köpt dem på skopunkten gör ju inte saken bättre. Stackars kille. Jag vet inte vad det var som gjorde det, men för första gången i mitt liv var jag tyst. Det fick vara mest synd om honom idag, trots att han slipper se ut som en tågkonduktör, ha en kjol som man inte kan andas i, svettiga pumps och bli hysterisk över strumpbyxor.