Ping Pong show

I sondags var vi till Patpong for att partaja lite. Problemet var bara att det var brist pa normala utestallen, hela gatan var namligen full av Pussybars och pingpong shower. H o jag gav oss sjutton pa att vi skulle ga o kolla bara for kul. Vi raggade upp tva svenska killar att folja med, vi ville ju inte ga sjalva precis. (Linnea o Christine*2 blavagrade). Det var nat av det sjukaste i varldshistorien, vi kom in o de langade fram ett ping-pong racket till oss, men dar fick ju gransen ga anda. Och ja herregud, de dar flickorna vet en hel del om kroppen som jag inte upptackt annu. Bollar, minibananer, snoren med blommor, sprite... Sen bojade nan laskig thaitant med tvivelaktig moral att massera mig, da gick vi.

Nu ar vi i Krabi, 14 timmars bussresa. My God. Men vi akte VIP-buss sa det var relativt bekvamt iaf. Lag pa stranden igar o jag ar sjukt nojd md att jag lyckats med att inte branna mig. Inte H heller, Linnea ar ju i en helt annan kategori. Hon sag ut som en engelsman da vi kom, nu liknar hon mest engelska flaggan...

Ratt en slang av magkatarr igen, har spenderat dagen i sangen, last, sovit och kollat pa thaitv. Imorn skall jag vara forst nere pa playan!

Ombudgetering

Ja det blev ett abrupt avslut pa forra inlagget eftersom jag inte hade fler mynt att stoppa i. Idag ar det sjukt varmt, sadar att man aldrig nansin kommer ur fuktcirkeln, man ar vsvettig och klibbig, hoppar in i duschen, och innan man ens hunnit torka bort duschvattnet sa ar man lika klibbig som innan man klev in. Men jag borjar vanja mig.

allt ar sa sjukt billigt har, vi (framst jag o H) har levt i himmelriket och gjort manikyr/pedikyr, fotmassage, angbastu -hur vi tankte dar vet jag inte- bodyscrub, ansiktsbehandlingar och eyelash ext. Bott ganska fint, haft det ganska nice. FOR nice insag vi nar vi kom pa att vi sprackt budgeten 3 ggr om. Da fick vi flytta. Nu mina vanner bor vi ett rum som man laser med hanglas, sover pa tvaren i EN dubbelsang, har en toalett som man spolar genom att halla en hink vatten over, och duschar i kallvatten. Man spolar lite pa foten-det gar bra, sen smalbenet och laret ar hanterbart, men nar man kommer till naveln borjar jag fundera pa om det kanske racker att duscha imorn...Ungefar som nar jag ska kliva i simbassangen pa fyrishov-jag doppar fotterna och gar med raska steg bort till bubbelpoolen.

Vi har varit pa Chatuchak Market, hur stort som helst, hur varmt och trangt som helst. Kul dock. Vi ater nudlar och varrullar fran gatustanden till frukost/lunch och gar ut pa restaurang pa kvallen. Igar lyxade vi till det med treratters (hela 40 kr!!)
Ikv blir det Patpong for middag o utgang.

Bokat bussbiljetter och hotell till Krabi o Phi Phi. (S, i BKK syns inga stjarnor, men pa onsdag ska jag ligga pa stranden i Krabi och kika)

Nu ar det dags for en kalldusch

Same Same

Okej da har en vecka gatt. Fyra helvetiskt kalla dagar i Peking. jag skojar inte. Det var hur manga minusgrader som helst, jag hade strumpbyxor och jeans, tva par strumpor, 4 trojor och tackjacka. Anda fros jag arslet av mig, eller ja det var varst med fotterna, tygskor var inte den mest briljanta iden jag haft. Men fine att det ar kallt, om man kan ga in och varma sig nagonstans. Vad hander? Kineserna spar in pa varmekostnaderna och har inte ens varme pa i affarerna eller pa restaurangerna. Den enda gangen jag var varm var da vi knallade runt pa kinesiska muren, eller besteg rattare sagt. jag svettades, men oj vilken trevlig kansla.

Kineserna ar sjukt daliga pa engelska, vi traffade fyra personer som kunde fler an 7 ord. En av dem var var guide pa city touren, en liten kines i gul tackjacka som gick med en pinne med en gron hund pa i hogsta hugg sa vi inte skulle tappa bort henne. My God. Den dar dagen, oj oj vad vi fros. 8 timmar pa promenad genom den forbjudna staden, himmelska fridens torg och sommarpalatset (tradgarden, som ska vara fantastiskt vacker. Pa sommaren.) Allt sag likadant ut, en massa rott och guld och pralerier, men jag kan allt om drakar och fenixar och sant dar. Same same

"There is a lake. And its frozen" Citat Guiden

Kina ar for ovrigt det enda landet i varlden dar man inte kan ata kinamat. No kidding.
Och hur fan de ska lyckas med att arrangera ett OS om nagra manader har jag ingen aning om. (Stadion ser ut som ett smurfpalats)

Bangkok. 30 grader varmt, en luftfuktighet som gor en svettig av att blinka. En massa trafik, folkmyller och liv. Tempelturen har vi klarat av, annu mer rott och guld och glas och buddahs i guld. En massa upprepningar, tuk tuk, sorry sorry, cheap cheap, same same.

I väntan på startskottet

Nu är farvälen tagna, väskan packad och förhoppningsvis är allt klart för avfärd. Nu är bara den långa väntan här, väntan på att klockan ska bli 1513 så tåget kan gå, väntan på att klockan ska bli 1750 så vi kan taxa upp på startbanan, varva motorerna, accelerera och lyfta. Lämna det regniga Sverige, ta oss ovan molnen där solen alltid skiner. Sitta i 9h med våra stdstrumpor och äta multi meals som biljetten utlovar. Det blir en intressant flygresa, H och jag har gjort en långflygning tillsammans förr, till Miami. Våra medpassagerare var inte överlyckliga. Men kanske kan jag sova lite, var lite halvdant med det i natt. Landar 09.00 lokal tid i Beijing. -3 grader. Fy fan.

Nu ska jag ta en låång varm dusch. Vem vet när man får den möjligheten nästa gång. Sen ska jag nog bannemig gå till ICA och köpa lösgodis. Ja för fan, dagens bästa idé.

Slaba Dang!
(Den mest användbara frasen i Indonesien enl Phia. Funkar i alla lägen. Vad det egentligen betyder är ännu något oklart.)

Maladjusted but faithful

Igår kväll var jag med på Länsförsäkringars AW på Terrassen, efter en del tjat av Phia. Det är snällt att hon försöker integrera oss arbetslösa i den lite mer meningsfulla världen. Trevligt var det. Kul att äntligen få träffa dem man hör talas om hela tiden, speciellt trevligt att få ett ansikte på min personlige försäkringstjänsteman.

Sen gled vi in på Lutis för att köpa liite godis till att mysa med i soffan. Ojoj vad jag redan känner att jag inte hör hemma där längre. Det har gått en vecka och uteslutandet känns definitivt. Inte bättre blev det av att de typ tagit bort hälften av hyllorna och gjort dansgolv framför kassorna. Släng er i väggen Fyris Park! Nej det var faktiskt en nästintill obehaglig upplevelse och inte blev det bättre av att Brunnberg strök omkring i butiken som en lönnmördare på film. En sådan där värdelös film som går på svt mitt i natten.

Var in på jobbet i veckan och lämnade tillbaka smurfkostymen. Väldigt noppig, sliten och insydd, så vem de tänkt pracka på den har jag ingen aning om, men rentvättad var den iaf! Har givit tillbaka min skåpnyckel och stämpelkortet. Kvar av Luthagens Livs har jag innehållet jag tömde ur smurffickorna:
*Mina två Nils (knivarna)
*Ett block fullklottrat med antal chokladkakor som skall upp i hyllan
*5 ICA-pennor
*Ett avmagnetiserat ICA-kort
*3 kvitton på tuggummi och Ramlösa
*1 "på lagret"-lapp med snus
*4 hårnålar, en tofs och min systers (!) hårspänne
*Ett visitkort från Gabriels Transport (skubb)
*En tuggummipåse
*Ett läppglans
+ Svanenpin, KRAMpin och Rosa Bandet

Jag satt i lunchrummet i 45 minuter och snackade skit. Ända tills de började dra paralleller till Olle, då gick jag.

Det var lite av ett sorgligt vemodigt moment, sista gången jag hade ett riktigt ärende dit, sista gången jag, iaf lite halvt, var en i gänget. Jo men jag kommer att sakna folket, sakna kassaligan, att äta Tore, keso och avocado med Blomman, torsdagsfikat med Marina, de bisarra fredagarna med Pihlen, snacka Heroes med Tomas, hänga i kallköket med Lena, skoja med Kjell och för att inte tala om mina stunder med HG. Jag är också lite ledsen över att jag inte hann säga adjö till Filmjölksmannen och Glass-Robban. Fast mycket av folket kommer jag ju att hänga med ändå, det ser man till. Och jag ska inte sticka under stol med att det är väldigt mycket som är skönt att slippa. Jag ska inte ens dra upp det. Past tense. Already moved on.

Nu är det fokus resan. Har lyckats med att dricka Dukoralen på rätt dagar, köpt reseapotek, bokat hotell i Peking, skrivit packlista och strykit halva igen. Den andra halvan har jag modifierat. Jag menar 'bekväma, praktiska gympaskor', hallå, jag har 52 par skor, men inga som tillhör den kategorin. Jag och H har faktiskt även varit ute på stan och letat. Jätteduktigt. Jag har tittat, jag har provat, men känner man sig som en mongolid så är det ju inte dags. Sen har vi 'fotriktiga sandaler, gärna med kardborreknäppning'. Där tappade jag hakan, inte ett enda ord av de där funkar. sandaler? Kardborrar? Fotriktiga?-det är en definitionsfråga iofs. Linnéa blev lite upprörd och undrade hur sjutton vi klarar av alla våra semestrar vi åker på. jag óch H funderade lite och kom fram till att ballerinaskor funkar i alla lägen, även till stranden. Man tömmer bara ur sanden. Det skulle jag vilja säga är casual backpacker thinking, men det är visst ingen utbredd åsikt.

Har två citat på ämnet:

Helena: Man kan gå jävligt långt i högklackat om man bara känner sig snygg. Har man fula skor vill jag inte lämna hotellet, och då kommer man inte speciellt långt alls faktiskt.

OCH ett citat från Dan Browns Gåtornas Palats:
Man kan inte hoppa mot stjärnorna om fötterna värker. Och när du kommer fram dit du är på väg är det bäst att se bra ut!

Jag tar det som ett sign. *Katjing*

Arbetslös och driftig

Jaha då har man klarat av två arbetslöshetsdagar! Men inte har man legat på latsidan för det, inte tagit med täcket till soffan och sjuklingsmyst, inte kollat på Felicity eller Doktorn kan komma eller nå annat skit som jag inte bemödar mig att titta på annars. Och absolut inte sjunkit så lågt att jag kollar på tv-shop i en och en halv timme för att jag inte har något bättre för mig. Nej, min första dag som arbetslös började jag fila på min reseledaransökan, kollade upp utbildningar för framtiden, tog tag i hästfrågan (med mindre bra resultat), hämtade min mormors syster på stationen, hann med fika och äta middag med dem, investerade i lite aktier (försöker trygga min framtid), ordnade till min hemförsäkring och köpte till en reseförsäkring (el. rättare sagt Sophia fixade) och tittade på film med Ellen. Ett öga rött. Rätt bra, sorglig och rolig på en gång, men med ett allvar i botten. Ja justja, jag och kissekatten låg faktiskt i soffan en timma och lyssnade på Mio min Mio. Men vadå, det räknas väl knappast som slackeri?





Idag har jag varit på Studenthälsan, städat och plockat bort julsakerna, ridit (och bandagerat hästfan som gått och trampat sig. Nån som provat få det att sitta bra i karleden? Omöjligt. Men med lite vetwrap och eltejp hoppas jag det sitter till imorn). Jag har varit sneaky och hämtat ut allergimediciner till resan-mitt högkostnadsskydd gick ut idag. Thank God att jag upptäckte det, tjänade 309 riksdaler på den uppmärksamheten. Sen har jag och J lagat tacos. Nice! Gott som fan.





Mamma har hämtat hem Tess igen. Snyft. Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon kattmänniska, men the black cat har spunnit sig in i mitt hjärta. Det är lite mysigt att ha någon som väntar på en när man kommer hem, som ligger i dina skor för att du inte ska kunna gå hemifrån och som rullar ihop som en liten boll bredvid dig och bara vill bli klappad och kliad. Nöjd med så lite, knallar runt med en disktrasa i munnen och är överlycklig. Är lite som killar- äter, sover och jagar möss...

Syster o Tess

Men visst har jag blivit arg också, kastat ner henne från köksbordet och diskbänken (totalförbjudna områden), dragit henne i svansen när hon klöser på soffan, svurit åt henne då hon smitit ut i trappuppgången när jag har apbråttom till jobbet. Och det är lite enerverande att inte få kissa eller duscha ifred för att hon ska vara med överallt, helst i duschen. Kattfan älskar vatten! Men, men hon är nog rätt glad att vara hemma hos lillmatte o mamma ändå. Min kära mor älskar den där kissen otroligt. Både jag o min syster ligger i lä där. Schysst att bli utbytt mot en kattracka, känner mig genast högt äskad och uppskattad...

Imorn är det onsdag igen. Äntligen. Men vilka gliringar jag får för att jag tar efter Sophias karlstadsdialekt då. Det där måste jag försöka hantera. En annan dag!





Idag skall jag faktiskt citera mig själv:


Det börjar klarna, men eftersom jag är som Beijing så spelar det ingen roll om det är molnfritt, smogen ligger ändå som ett töcken över staden.





Sänger in ett citat från Ellen också:


Jo lite söt kanske hon är, men på ett jävligt fult sätt...

Nytt år, nya löften-men ändå same same

Nej inte i år igen! I år ska jag inte lova saker som jag håller 3 veckor och sen halkar tillbaka i det gamla vanliga spåret. Hur många gånger har jag inte börjat "mitt nya liv". Skitbra, en fin tanke, men vad i helvete, visioner blir inte uppfyllda av sig själva. Man får jobba på det-ibland hårdare än vad man är beredd på och kanske är det då man låter det glida ur händerna, men intalar sig själv att man iaf försökt. Mer kan man inte göra... Jo, try again-try harder. Jag hade en vision som jag viserligen försökt mig på förut, men varit för lat. En vision som jag tänkt göra ett nytt ärligt försök med, lägligt nog med början på nyårsafton. Vad händer?! Jag tappar greppet. Igen. När det nya året bara är barnet har jag förstört, klarade inte ens tre veckor. Det är ett stort nederlag. Besvikelsen på mig själv är enorm, men det var nog inte förrän jag fick en lång utskällning av H som jag egentligen förstod att detta är riktigt illa. Hon uppmärksammade allt detta som jag hela tiden varit medveten om, försökt förbättra, men inte klarat av fullt ut. Jag behövde höra det från någon annan än min inre röst. Nu handlar inte detta bara om nyårsafton, utan hela året sammantaget, ja hela mitt liv egentligen. Om att jag lite för väl efterlevt ordspråket: Bättre fly än illa fäktas. Det handlar inte bara om mig själv och min besvikelse. Det kan jag leva med, men när mitt misslyckande faktiskt också drabbar andra, på ett eller annat sätt, mer eller mindre, så är det dags att ta itu med problemen. Nu finns inga loopholes, inga undantag. Bara hårt arbete, och den här gången är det final, nu ska det ros i hamn även om havet stormar värre än någonsin. Även om jag så ska behöva hänga över relingen och spy konstant av sjösjuka så ska jag inte ge upp (och alla vet väl att kräkas är min största fobi i världen).



Har tänkt tillbaka lite på år 2007. Det har varit lite av ett år av ångest.
*Året då hela elevkullen som jag gått med på Katte tagit studenten (jag inser att jag börjar bli gamal och borde ta tag i mitt liv).
*Året då de allra flesta av mina vänner börjat plugga och jag inser att jag förbrukat två långa utlandsvistelser och borde ha lekt av mig. Vad händer? Jag planerar en ny.
*2007 är det året när jag flyttat hemifrån och levt på vaniljyoghurt i allt för stor utsträckning.
*Ellen flyttar upp till Umeå och att inte ha henne i närheten, att inte kunna gå på våra dagliga promenader i Svartis Bäckus, ligga i soffan och ha deep talk och bara vara är en stor omställning.
*Malin flyttar hem från London, men bosätter sig i Sthlm (vilket i princip likagärna kunnat vara Haparanda)
*2007 har dundrat fram som x2000 och svept mig under fötterna. Med ett fullspäckat schema har jag jag bara försökt hänga med i svängarna, men missat att titta ut genom fönstret, se landskapen växla och njuta av resan. jag har förstått att man kan hoppa av på någon station och vänta på nästa tåg. Det går alltid flera.
*Luthagens Livs får stort inflytande över mitt liv. På gott och ont.
*Jag omprioriterar, omvärderar och fördjupar vänskapsrelationer. Det finns människor som kommit att betyda väldigt mycket för mig, mer än jag anat vid årets början.
2007 har jag lärt mig mycket om relationer av alla dess slag och mycket om mig själv. 2008 skall jag ta den informationen och göra nåt vettigt av den.

För att citera Ellen:
"Livet är som autobahn - det finns flera filer att välja mellan och det går alltid att byta längs vägen"