Nytt år, nya löften-men ändå same same

Nej inte i år igen! I år ska jag inte lova saker som jag håller 3 veckor och sen halkar tillbaka i det gamla vanliga spåret. Hur många gånger har jag inte börjat "mitt nya liv". Skitbra, en fin tanke, men vad i helvete, visioner blir inte uppfyllda av sig själva. Man får jobba på det-ibland hårdare än vad man är beredd på och kanske är det då man låter det glida ur händerna, men intalar sig själv att man iaf försökt. Mer kan man inte göra... Jo, try again-try harder. Jag hade en vision som jag viserligen försökt mig på förut, men varit för lat. En vision som jag tänkt göra ett nytt ärligt försök med, lägligt nog med början på nyårsafton. Vad händer?! Jag tappar greppet. Igen. När det nya året bara är barnet har jag förstört, klarade inte ens tre veckor. Det är ett stort nederlag. Besvikelsen på mig själv är enorm, men det var nog inte förrän jag fick en lång utskällning av H som jag egentligen förstod att detta är riktigt illa. Hon uppmärksammade allt detta som jag hela tiden varit medveten om, försökt förbättra, men inte klarat av fullt ut. Jag behövde höra det från någon annan än min inre röst. Nu handlar inte detta bara om nyårsafton, utan hela året sammantaget, ja hela mitt liv egentligen. Om att jag lite för väl efterlevt ordspråket: Bättre fly än illa fäktas. Det handlar inte bara om mig själv och min besvikelse. Det kan jag leva med, men när mitt misslyckande faktiskt också drabbar andra, på ett eller annat sätt, mer eller mindre, så är det dags att ta itu med problemen. Nu finns inga loopholes, inga undantag. Bara hårt arbete, och den här gången är det final, nu ska det ros i hamn även om havet stormar värre än någonsin. Även om jag så ska behöva hänga över relingen och spy konstant av sjösjuka så ska jag inte ge upp (och alla vet väl att kräkas är min största fobi i världen).



Har tänkt tillbaka lite på år 2007. Det har varit lite av ett år av ångest.
*Året då hela elevkullen som jag gått med på Katte tagit studenten (jag inser att jag börjar bli gamal och borde ta tag i mitt liv).
*Året då de allra flesta av mina vänner börjat plugga och jag inser att jag förbrukat två långa utlandsvistelser och borde ha lekt av mig. Vad händer? Jag planerar en ny.
*2007 är det året när jag flyttat hemifrån och levt på vaniljyoghurt i allt för stor utsträckning.
*Ellen flyttar upp till Umeå och att inte ha henne i närheten, att inte kunna gå på våra dagliga promenader i Svartis Bäckus, ligga i soffan och ha deep talk och bara vara är en stor omställning.
*Malin flyttar hem från London, men bosätter sig i Sthlm (vilket i princip likagärna kunnat vara Haparanda)
*2007 har dundrat fram som x2000 och svept mig under fötterna. Med ett fullspäckat schema har jag jag bara försökt hänga med i svängarna, men missat att titta ut genom fönstret, se landskapen växla och njuta av resan. jag har förstått att man kan hoppa av på någon station och vänta på nästa tåg. Det går alltid flera.
*Luthagens Livs får stort inflytande över mitt liv. På gott och ont.
*Jag omprioriterar, omvärderar och fördjupar vänskapsrelationer. Det finns människor som kommit att betyda väldigt mycket för mig, mer än jag anat vid årets början.
2007 har jag lärt mig mycket om relationer av alla dess slag och mycket om mig själv. 2008 skall jag ta den informationen och göra nåt vettigt av den.

För att citera Ellen:
"Livet är som autobahn - det finns flera filer att välja mellan och det går alltid att byta längs vägen"