Jag var på systemet här i Lund igår. Det var lite kö som brukligt en fredag kväll, jag ställde upp mina saker på bandet, mannen scannade min vinflaska, visslade lite, tittade upp och sa "hundar och en ren". Jag tittade och funderade på om jag verkligen hört rätt, det var en konstig sak att säga. Jag bad honom upprepa. "Hundarna jagar en ren". Nää, vad märkligt, vad ska jag svara på det här?
Tänk snabbt. Hundarna jagar en ren, var det så han sa? Är det en ordvits? Är det nåt med jaktsäsongen? Kanske har jag köpt ett vin som passar bra till vilt? Ja men så måste det ju vara! Han ville vara rolig, skön kille.
Jag tittade upp och log lite extra brett som för att signalera att jag förstått det roliga och skämdes lite över att det tog lite tid att haja. Det är inte lätt att komma in i den skånska humorn. Men istället för att flina tillbaka så tittade han bara uppfordrande på mitt kontokort som jag fortfarande höll i handen.
Tråkmåns.
Jag stoppade in kortet i maskinen och tittade i displayen. 101.
Men nej jag dör. Etthundraen kronor. Det var ju det han sa, inte hundar och en ren...