
Jag har nu spenderat min allra sista dag med frugan på 7 månader. SJU jävla månader. På andra sidan jordklotet ska hon vara, så jättelångt bort man bara kan komma. Vad sjutton är så himlarns bra med Sydney nu då? Ljungbyhed duger väl bra? Det kanske inte finns nåt operahus eller Billabongbutik där, men åkerlandskapet är vackert och söderöver ligger det ju också. Det är inte speciellt stor risk för hudcancer heller.
Jag har tittat på flygresor för att hälsa på i november. Inte så farligt dyrt med tanke på att man ska så långt bort man bara kan komma. Och det där med tentor som kommer i kläm har mannen i mitt liv löst åt mig. Det finns omtentor, men inga omresor Jag tänker inte ens försöka argumentera mot det.
Pillar på halsbandet jag fick av Malin idag. Hope. Jag saknar redan.
Jag vill att hon ska vara hemma, vara en del av mitt nya seriösa vuxenliv i höst. Leka sköldpadda, dricka tequila, ha picknick, snacka taskig tyska och svära över finansformler i rosa skjorta.
Hope Hope Hope





