Äntligen har hon kommit, hon som jag trodde stenhårt var en han. Alice. Kusin nr 2 i ordningen. Eller 3, Jonathan kommer ju alltid att vara nr 1 även fast Gud bestämde sig för att ta upp honom i sin änglaskara.
Jo Alice är fin, så liten, låter som en kattunge. Är väldigt olik Wilma om man nu kan jämföra dygnsgamla rosa skrynkliga små knyten. Jag är helt fascinerad av hur R's stora tjocka mage förvandlats till en liten minimänniska, en av oss vanliga dödliga. Ja herre jistanes. Fast det där med barnafödande är nog inte min grej. Först ska det vidgas och töjas ut och krystas och sen ska det dras ihop och läkas samman och allt gör helvetiskt ont. Och om man inte har på sig en massa stickade tröjor och halsdukar och kapsyler och grejor så får man mjölkstockning. Nej, jag vet inte alltså. FAst min morfar påminde mig idag om att utan barn så får man inga barnbarn. Och såna vill jag ha. Det verkar kuligare. Får väl fundera ett decenium eller så på saken.
Blev oväntat uppvaktad på alla hjärtans dag. Skoj. Spenderade dagen i stallet med min pålle. Matade henne med morötter och gick på promenad och gosade. Ja det är äkta kärlek det.
Fått nycklarna till lägenheten idag. MIN lägenhet. På lördag kl 07.00 börjar renoveringen. shit pommes frites. men skoj blir det.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar