undefined

just nu har jag för mkt känslor i kroppen, på nåt sätt måste de ut. känner mig förvirrad fast jag inte är det eg. eller jo. kanske mer än någonsin. det finns så många olika känslor i mig som liksom går emot varandra, inte synkar, inte ger samma budskap, bara virrar ihop sig som ett trassligt garnnystan och jag kan inte få tag på änden, eller orkar inte leta, och oredan blir bara värre. fast när jag sansar mig så ser jag faktiskt skogen trots alla träden. Ja herregud, inte blev man mindre förvirrad av detta. Vill bara gå och dra täcket över huvudet och sova i sju år.