Snuvad på ett par veckor?!

Julafton på måndag. Huir hände det? Jag befinner mig kring andra advent fortfarande. Men det var julbord till lunch igår, ett wake up call. Bättre än gröten man fick i skolan sista dagen innan jullovet. Hur tänkte de där? Men skilsmässobarn som man är kommer man att få trycka i sig dubbelt så mkt julmat som alla andra. Först är det lunch hos mormor. Smaka på allt ska man ju göra, annars blir det besvikna miner, jul som det är får man ställa upp. Och de där havrekexen kan jag föräta mig på. Jesus vad goda de är, lite skinka och skånsk senap till. Mmm. Men precis när man satt i sig lite av allt (sjuhelsikes mkt mat alltså) och känner sig ungefär som Lena till storleken, så är det dags att börja om med middag hos farmor. Och jul som det är så är det bara att äta och se glad ut. Igen. Och när man tror att det äntligen är över så är det dags att äta rester. Fram tills nyår. Och det måste man ju ställa upp och göra när det ansträngts och lagats så mycket mat. Det är ju bara jul en gång om året! Mmm men sen var det någon idiot som kom på att det är praktiskt om man äter samma mat till påsk också, same shit different names... Precis som Julmust/Påskmust. Ja herregud, här är det riktigt rabalder om ICAs ommärkning av kött, men inte fan har de granskat Apotekarn's och Spendrups bryggerier eller. Det måste ju vara den störst härvan ever.

Julklapp har vi fått från jobbet också. Hallelujah! Trodde vi skulle få nån träljusstake i år-vi hade planerat majbrasa och allt-men det var en väldigt fin klapp faktiskt. Kan inte tala om vad, finns nämligen folk som lägger detta paket under granen och sparar det till sist... Men jag kan säga att man måste bo i villa för att få plats med den!
Julklappar ja. Herregud, jag hatar den hysterin. Att ge bort saker är ju jättekul. När man hittar sådanadär klockrena presenter som man knappt kan vänta med att ge, men att leta efter dem bara för att känns lite tradigt. Och det är ju inte som att man har all tid i världen till att knalla på stan, och lever man i tron om att det är två veckor kvar till jul och inte två dagar så ligger man ganska risigt till faktiskt. Nästa år ska jag införa det som Johns familj gick på i år - julklappsbyte. Man drar ett namn och köper till en i familjen. Hur bra som helst. Bara att hoppas på att man drar rätt namn... Kan tänkas att jag får igenom förslaget hos mamma, men på pappas sida är julklappshysterin alltför utbredd och rotad. Det är som när jag försökte få bort prinskorven från julbordet, ingen som äter skiten men likförbannat ska de ligga där på bordet och svettas.

Man kan ju nästan tro att jag föraktar julen, men nej det är inte sant. Jag tycker faktiskt det är väldigt mysigt. Ljusstakar och stjärnor i fönstren, julpynt och blommor, julskinka och havrekex, glögg och julbak. Om man bara slipper den där prestationsångesten och visionen om familjelycka i juletid. Men jag lovar att jag ska ge mina barn en riktig jul! De ska få klä granen, lägga klappar under, få paket i julstrumporna och göra knäck. Jag kan läsa ur julevangeliet och titta på Kalle Anka (om det inte är Ernst som är julvärd) men några prinskorvar blir det INTE på mitt julbord. Därmed basta.

God Jul Allihop

- hur ert firande än ser ut hoppas jag det blir till belåtenhet

Jag skänker en extra tanke till mina två vänner som kort innan jul mist en nära anhörig. Det blir ingen vanlig jul. En jul där presenter och prinskorvar inte spelar någon roll, en jul där man ser bakom den kommersiella fasaden. Och kanske kanske kan julens budskap få kliva fram där och lindra saknaden.