Inte om, men till Teresa.
En blick. Skickar ilningar
Det bubblar inombords
som Ramlösa kittlar i näsan
Ditt leende värmer
likt vårsolens första strålar
Vänder ansiktet till. Suktar
Vintermörkrets girighet
Vill ha mer
Du lägger huvudet på sned
Smältvattnet forsar fram
porlar glatt, hoppar och far
En viskning smekande sammetslen
Barriären rämnar
Jag flyger
Det är du
Ett ps i ord och hösten är här
Löven dalar
likaså jag
Mörker. Kyliga vindar ilar
Drar jackan tätare om mig
Fryser in i märgen
Det är du
En blick, ett leende och huvudet på sned
Molnen skingras
En viskning.
En kapitulation.
Det är du
Vem är jag?
2 kommentarer:
Men Sandra Li, i den där finns jättemycket att tycka om! Du skriver tydligt och ganska sakligt, men ändå poetiskt och vackert. Jag gillar Ramlösan i näsan (för den beskrivningen är så exakt), och så gillar jag många av metaforerna och beskrivningarna. Jag är ingen expert på att tolka dikter precis, men jag kan förstå känslan, för den är jag också inne i en aning just nu. Kanske inte riktigt så här mycket, men grunden är densamma.
Bra skrivet, och tack så hemskt mycket för att jag fick läsa! Det gör jag gärna om ... :)
Har du läst alla mina dikter på poeter.se? I så fall blir jag lite imponerad. Och generellt så kan jag svara så här på din fråga: Ofta så handlar det mer om en känsla än om en person, men visst har det hänt att jag har skrivit med någon specifik i sinnet också. De äldre dikterna (fram till 2006) handlar väldigt mycket om någon särskild.
På skrivarkursen så sa vi alltid så här: Jaget i dikten är inte alltid författaren. :)
Skicka en kommentar