Onsdag 28/11. Personalfest på Bowlaget. Inleddes med en kram av F.B. och två drinkbiljetter. Ja redan där var det ju något utöver det vanliga. Lite mingel, ett glas rödvin, hann bli lite upprörd på en viss person efter 10 minuter. F .B. drar ett skojigt välkomsttal som ger en bild av en stel Brunnberg iförd badbyxor utförandes vattengympa. Sen är det äntligen dags att äta! Men om det var någon som var nöjd med maten är ännu oklart. Gödkalv låter himlarns fint alltså, men kära nån, kan vi iaf få bli någorlunda mätta. En liten tröst var att vi fick efterrätt; kladdkaka och glass med bär (fast det hette nåt fint). Vi hade astrevligt vid kassabordet. Konstigt det där med att vi håller oss till varandra, kassabordet, charkbordet, killarna och Linda, och några utstötta.
Sen var det dags för bowlingen. P.K. hade gjort lag, jag var lite nervös där ett tag att man skulle hamna i värsta satsiga vinnargänget, men Med F.B. i spetsen, Harry, L.P. Marina och Anna P kände jag mig ganska hemma. Ännu roligare blev det när jag insåg att jag var kung på bowling. Jag och F.B. Kanske att han var snäppet bättre, eller iaf något jämnare. Efter tre glas vin började banan att luta lite lätt till höger just när jag skulle skjuta. Vet inte vad som hände där. Och Marina påstår att jag visade rumpan ibland. Man ska alltså inte spela bowling i klänning. Ska jag komma ihåg till nästa gång!
Sen var det nåt glas öl o skitsnack på tavernan som spårade lite lätt sisådär en timme efter stängning. Eller rättare sagt Eva Lejonhufvud spårade totalt. (För er som inte jobbar på luthagens livs så är det en hystaerisk tant på 59 med blå maskara) Hon delade öppenhjärtligt med sig av sina sexvanor och analsex diskussionen livade hon upp tills vi kände att vissa saker vill man inte veta. Då började E sjunga snuskiga sånger och dra roliga historier (som efter 18 minuter, där 14 utav dem var ren upprepning, kom till en poäng som var gräsligt dålig, men vi var alla ganska nöjda med att äntligen kommit slutet att vi skrattade av ren utmattning)
Sen hände det viktigaste på hela kvällen. Sandra går hem på den blanka isgatan, men när sällskapet svängt av tycks det vara en superbra idé att cykla de sista 200 meterna. Efter 100 meter ramlar Sandra. På ansiktet. Skrapar upp knäna och har nu ett stort blåsvart svullet öga. Jag vankar fram som en blandning av Lena och en gumma med artros. Ser ut som ett victim of domestic violence, men är väl snarare ett victim of the mismatch of alcohol consumption and Bambie on a bike. Kan iaf stoltsera med att jag roar hela min arbetsplats o bara behöver kliva in i personalrummet för att folk ska skratta åt mig. Åt mig, inte med mig, men jag bjuder på den.
Imorn är det utgång.
We'll see we'll see.










