Helgen so far

Fredagen bjöd först på en del pyssel; byte av present till pappa, köp av arlandabusskort (stört dyrt), spanade in ett par råsnygga jeans som kostade mer än busskortet som det inte fanns utrymme i min plånbok för - eller ja utrymme är väl det enda som finns i min plånbok iofs..- men så var jag tvungen att köpa en budgetvariant på Vila för att hålla humöret uppe och efter ett besök på Ohlssons Tyger satte jag igång med att tillverka kvällens maskeradutstyrsel - BATMANkostymen.

Tema barnfigurer ger en blandad kompott (och korv med bröd, bullar, igelkottsglass och fiskdamm..)

Blev en lyckad tillställning i gamla fängelset, men schleten efter Valborg valde jag att skippa BJ för en tripp till Vaksala Torg och Batmans vapendragare ;)

Lördagsmorgonen vaknade jag upp och kände att efter gårdagskvällens 4 korvar, 1.5 av Linnéas sjukt goda bullar som jag inte fattar hur hon kan få till så bra och igelkottsglass så var det dags att röra lite på sig. Men simma är ingen höjdare på helgen när precis ALLA får för sig att plaska omkring samtidigt och promenaden har jag lovat bort till Ellen senare ikväll, så det fick bli en springtur med pållen i släptåg. Hon är så duktig som springer lös vi sidan om mig, min lilla älskade ponnyflicka. Sen har vi gosat och trynat oss, ätit gräs och bara haft det mys i solen.

Är hon inte finast i stan så säg!

Och nu känner jag att jag börjar låta lite för mycket som en småbarnsmorsa så det är dags att göra sig redo för prommis o film med Ellen.

Katjing

This is it!

Ja Lena du har rätt-det är dags för en uppdatering! Vad har hänt? Sandra Li är inte längre arbetslös :) Är fr.o.m. måndag morgon anställd av Menzies Aviation. Unbelievable. Och jag kan ställa undan symaskinen. Att jag fick beskedet i ett något onyktert tillstånd i ekonomikumparken den 30e april gjorde det liite roligare

Sista april blev en lyckad dag, inleddes med champagnefrukost till forsränningen som man kastade ett halvt öga på vid enstaka tillfällen. Det är verkligen ett överskattat moment. Det är ju så att om man sett en båt ett år har man sett alla båtar alla år. Och som uppsalabo har man sett många båtar många år så det är ju som att ha upplevt mer än vad som erbjudits. Typ.

Sophia hade bestämt sig för att skjuta lite på karlstadresan, Lena trotsade folkmassorna och tog med Max och Malin drog med sig lite 08-bor för valborgsfirande. Helena med pollenallergin i släptåg dök upp en stund för att visa hur schtekandet går till.

Elin Myhr klarade sig galant utan polotröja och det där med mjölk vs champagne kan ju diskuteras...

Sen bar det av till ekonomikumparken, via Lutis för kisspaus. Jesus vad sweet att slippa jobba för en gångs skull.

Sophia och Marlene.

Pojkhörnan

Stekarhörnan...

Sen blev det grillning av för hela slanten. Skjutsade hem Marina på cykeln och kröp ner i sängen vid 04.30. Då hade man varit igång i 18.5h. Trött till tusen. Men vaknade full av energi, gjorde scrambled eggs till frukost - sen vankades picknick med E. Diskuterade livet litegrann, man kan väl säga att summan av kontentan blev: This is it!

Min mamma kom förbi med matlåda ála långsamma kolhydrater för att jag skulle undvika kebabrullen...

Fruktansvärt omtänksamt måste jag säga.

Söndagspyssel

Gårdagskvällen blev lyckad, jag och J handlade på Lutis (vilket iofs tog lååång tid för att man ska prata så mycket med alla) och så gjorde vi pastasallad. Jättegott. Och till efterrätt blev det jordgubbar, vindruvor, chips, morötter, gurka och dip. Och film-tog ett tag för 7 tjejer att komma överens om en, men jag tror alla var rätt nöjda. Jag och Marina var skapligt nöjda med huvudpersonen iaf...

Idag har jag trotsat min fågelfobi och matat änderna med mina kusiner. Sen kom duvorna och då kände jag starkt att den kognitiva beteendeterapin inte var min grej.

Eftersom att alla andra är sådär jättebra på att lägga upp bilder så skall jag bjuda på ett par iaf.



Wilma, Alice, Mormor och Mamma matar änderna. Och ja, okej, jag höll mig lite i bakgrunden.

Och så lite bilder från balkongen som börjar kännas vårlik.

Avslutar med ett citat från Wilma 3år:

"Titta Sandra Li, där ligger det en godis på marken. Jag tycker faktiskt det är väldigt onödigt att lägga den där"

Eller när vi ändå är inne på barntemat så ska jag återge en konversation mellan en 6-årig flicka och hennes pappa på väg hem från lekis:

F: Pappa vet du vá? Jag är kär i Olle!

P: Jaha du, så roligt.

F: Ja för pappa vet du vá? Idag pratade Olle med mig på förskolan.

P: Okej...

F: Mmm! Ja och det var ju snällt. Eller huuur?!

Nu ska jag återgå till finalen på Göteborg Horse Show och fundera lite på hur barn kan vara så kloka.

Störd

Nu har det gått för långt. JAG har GÅTT för långt bokstavligen. Idag vaknade jag och mådde sådär utomordentligt bra för att vara dagen efter, tittade på klockan och insåg att det var 5h tills jag skulle träffa Johanna. I vanliga fall brukar det innebära en massa planering och stressande för att hinna med allt; man jobbar, Aika ska ha tillsyn, det ska mockas, ridas, hästarna ska tas in och ha mat, dusch och så kasta sig iväg (och ändå alltid vara sen) till helgens happening. Mitt liv i ett nötskal. Past tense. Utan jobb och utan hästar finns det alldeles för mycket dötid sådan där tid som jag inte vet vad jag ska göra med för jag inte bekantat mig med den förr. Idag bestämde jag mig för att ta en långpromenad. Jag gick och gick och kom fram till IKEA. Jag vet, helt stört, tredje gången den här veckan jag är där. Det var mest promenerandet jag var ute efter, men jag har iaf införskaffat ett tyg som skall dölja det så okristligt fula beige-brun-randiga vindskyddet på balkongen. Sen gick jag hem igen och hade helt plötsligt fördrivit 2,5h. Inte illa pinkat.

Ikväll blir det mys hos Johanna. Trevligt värre.

Nonsensbabbel o cykelhysteri

Två av tre intervjuer klara för den här veckan. Pust. Timmar av nonsensbabbel om hur otroligt kvalificerad man är, fast jag tycker förstås det är rätt så kul att sitta och snacka skit - omväxling att prata med någon annan än blommorna om dagarna. Men imorgon ska man vara på plats 08.45. Hur tänkte de där? jaja, ligger i stan iaf, idag var jag på riktig utflykt - ända till Arlanda. Det höll på att gå illa för jag letade förtvivlat efter Manpower som skulle ligga i Sky City, men hittade jag stället? Nej. Och inte en jävel visste om att det ens låg i närheten. Till slut fick jag fatt på en städtant som var sådär okristligt hjälpsam och övergav sin städvagn för att personligen eskortera mig de 300 meterna till Manpowers kontor (som visade sig ligga UTANFÖR Sky City. Shit, säg det då för sjutton. Hann iaf med att träffa P också som stod och såg viktig ut i kostym och väst och tittade sådär obehagligt noga på boardingcarden. Eller det är vad resenärerna ska tro iaf.

Sen har jag tagit en cykeltur till IKEA (ja idag igen) och köpt tyg (ja idag igen) och sytt ett kuddfodral till soffan och hängt upp nya gardiner framför sängen. Jag kom på ett par viktiga saker under turen:

- Jag tycker väldigt mycket om att cykla. Speciellt med nypumpade däck.
- Det är mycket snyggare med svarta tåg
-Det är nästan obehagligt bra väder för att vara april.
-Jag ska fixa en sån där konstgräsmatta till balkongen och i smyg sätta upp ett annat tyg på vindskyddet. De har förskräckligt dålig smak i styrelsen.
-Om vi vill slippa se Sandra Li's tak inklätt i himmelsblå sammet så måste jag omgående skaffa mig ett arbete.

En händelserik helg. En lite oväntad men rolig fredag som slutade med lite för mycket alkohol, en bakislördag med brunch på GH med Sophia, Lena och Sarah och sen bar det iväg till Sthlm och Malin. Väldigt mysigt. Vi lagade middag och gick ut på Debaser och kollade på Yelle som spelade där. Faktiskt aldrig lyssnat på henne förut, men det var bra. Över förväntan. Men det där jäkla förbandet - shit, 50 minuter med sån dar datormusik som mest lät som ett sjuuukt långt intro till en förskräckligt dålig dunkadunka-låt som liksom aldrig kom igång.

Söndagen bjöd på en härlig vårpromenad på Söder, en glass i solskenet...mm mysigt!

Jag har reflekterat lite över hur vilsen jag är i Stockholm, insnöad på T-centralen, Drottninggatan, Djurgården och Gamla Stan. Sen är jag lost. Och jag hajar aldrig tunnelbanan. Seriöst, jag är kung på att åka tunnelbana i NY, Berlin, Paris, London, men Stockholms är liksom lite klurig att förstå sig på. Alla storstadsbor bara springer förbi, har stenkoll på alla färger och siffror och färdriktningar som för mig verkar helt ologiska och så står jag där förvirrad och först 6 minuter (och två tåg senare) har jag listat ut vart jag skall ta vägen. Värsta lantisen. Det är jag och Älvkarlebyborna.

Sen kom man hem och var nästan lite obehagligt huslig och planterade penséer på balkongen och gav sig ut på en tur i Röbo.

Idag har jag varit i stallet mest hela dagen, pysslat med pållen-ryktat, masserat, friserat och badat. Ja, vi hade lite olika åsikter om vem som skulle badas så man fick sig en omgång med antibakteriellt pälsglansschampoo.

Mat och fika hos Lena med Maddis och Marina. Trevligt värre. Men nu orkar jag inte skriva en rad till - nyheterna och sporten lockar.

Ja men då har man varit hurtig och simmat idag igen! Det var en hyperseriös man som drog upp tempot rejält i en halvtimme så man fick simma för glatta livet för att hänga med, jag menar man vill ju inte bli varvad som värsta pensionären, degraderad till långsamma banan där tanterna med nypermanentat hår simmar med långa halsar. Sen gav mannen upp iaf och man kunde koppla av ett tag-tills det kom en massa obehagliga ungdomar och kastade sig ut från hopptornet hej vilt. Då kom jag att tänka på när jag skulle hoppa från femman en gång. Jag hoppade inte.

Helgen är rätt fullspikad. Ett glatt återseende, Stockholm, middag, utgång, spänning, nervositet och Aika kan den väl sammanfattas med.

Lev idag, för idag är imorgon igår.

Seriös motionär

Oj oj kors i taket, Sandra Li har faktiskt tagit sig i kragen och börjat simma. Måste erkänna att jag ledsnat något efter 45 minuters simmande fram och åter, jag menar det känns ju lätt meningslöst att anstränga sig så mycket och inte komma någonstans. Precis som spinning-man cyklar av bara helvete upp för backar och ner för backar (påstår cykeldatorn iaf) men inte fan har jag sett någon omväxlande natur, fått friskluft eller ens tagit mig en meter när jag svettig kliver av cykeln. Nej det enda man spanat på i en timme är 14 rumpor med växande svettfläckar och en äckligt hurtig ledare som med den kvarvarande energin måste ha ställt in sin cykeldator på 4 mil nerförsbacke.

Tillbaka till simbassängen. Iaf så precis när jag tänkte kasta in handduken så dök det upp en otroligt snygg simlärare som strategiskt placerade sig vid banan intill, och tänka sig om jag inte fick energi till ytterligare 20 vändor. Sen kom Anita, Majvor och Ulla-Lena och tumlade runt på snabba banan, då klev jag faktiskt upp och in i bastun. Jag låg där i min ensamhet och filosoferade och skrattade åt roliga saker som dök upp i huvudet. Om någon hade klivit in där hade jag nog blivit skickad till psyket.

Hurtig som man blivit på senare dar så är det nu dags för en prommis i det vackra, om än något kyliga, vårvädret.

Bajs och kräks

Våldgästade Lena och Max imorse. Hade lovat att baka något ätbart att ta med, det fick bli en sväng förbi mormor på morgonkvisten för att skramla ihop till kakburken...hm, hade aldrig lovat att det var JAG som skulle baka. Mysigt hade vi iaf. Lite kräks på tröjan och bajsblöjor får man ju räkna med, och när det kommer från någon som är gudomligt söt så gör det ju liksom ingenting. Sen att jag söllade ner mig med kaffe också var ju inte Maxens fel (fast vi kan ju låtsas). Blev en heldag hos familjen Bodén/Kihlén, trevligt värre.

Imorn skall jag, kors i taket, gå och simma. Jag ska simma tills jag storknar, har längtat efter den där sköna trötthetskänslan som brukar infinna sig efter ett besök i badhuset. Hoppas på att ha piggnat till tills kvällens Mary Kay-tillställning och Lenas berömda nougatkladdkaka. Mums.


Måste avsluta med ett citat från Ellen som varit och simmat (lite i vägen för nån seriös motionär):

"När blev bassängen en bana liksom? Jag brukar ju bara plaska runt"

...

Man funderar, matchar pusselbitar och klurar. Så hittar man äntligen rätt, står där glad i hågen med ett par bitar i handen redo att bygga klart skrovet på Titanic 10000-bitars pusslet. Då har resten av världen redan gått vidare och bytt till ett annat. Jag bygger klart bara för att se skeppet gå under. Nästa utmaning blir Ville Vikings resepussel, 9 bitar.

Borta bra, hemma bäst?

Välkommen hem Sandra Li. Det snöar. Jag försökte mig på att gå barbent, jag menar någon måste ju sätta fart på sommaren, men det var snorkallt och när jag tittade mig omkring insåg jag att mina medmänniskor har mössa och dunväst på sig. Jag har avancerat till strumpbyxor.

Jag saknar att ha 35 grader varmt, 98% luftfuktighet och ha som största fundering om jag ska spela frisbee eller flyta på luftmadrassen de närmsta 10 minuterna. (Jag har redan glömt bort hur jobbigt det är att konstant vara klibbig och bli svettig av att gå med ryggsäcken 100 meter. Ja, de få gångerna jag bar på den alltså.)

Men Umpen har jag äntligen fått snosa på. Finast i världen.

Träffa alla goa nötter och catch up, även om djungeltelegrafen sett till att man vet det allt man vill veta och lite till.

Sophia förgyller mina onsdagar igen. Ikväll blir det thaimat, måste göra en successiv avvänjning.

Jag föredrar faktiskt att dra duntäcket över öronen än att sno in sig i det förbannade reselakanet.

Och djungelvrål är ju gott.

Snart

Imorgon borjar hemresan, 26h pa resande fot innan man nar Svartbacksgatan 72, men efter alla helvetiska bussresor vi genomlidigt de senaste veckorna kanns det som en barnlek. Vilken lek det blir att komma hem till vardagen ar annu odefinierad.

Incoming: Full Moon Party

Jag och Linnea ar pa Koh Phangan for att ga pa det beromda Full Moon Partyt. Sjukt hypat. Annu sjukare att de aven har Half Moon Party och Black Moon Party for att fylla ut resten av manaden. Jaja imorn smaller det iaf.

Annars ar det typ som Phi Phi- en massa svenskar och stekare som spanner sina kokosoljade kroppar och putsar sina Gucci-brillor. Eller var det Prada? Vi ligger mest och latar oss pa stranden, en valdigt fin sadan,badar, ater mat och kollar pa film. De har nagon grej med att visa film pa alla restauranger, men det ar ratt sweet. Fast igar blev jag arg. Vi hade fatt basta platserna - fatoljerna mitt framfor storbildstvn- och kollade pa The Island (med Ewan McGregor och Scarlett Johanson.) Han ser bra ut, hon ser bra ut - en bra film alltsa. Och vad hander? Nar det ar 2 min och 34 sek kvar av filmen, mitt i den spannande slutspurten, hakar den upp sig! Nej, men sa att det ar ju kul att man fick se det slutet pa filmhelvetet...

Grisen har lamnat oss for att aka tillbaka till Bali. Jag vet inte om vi har olika uppfattning om hur mysigt det ar med sand i trosorna, men hon vill tillbaka och surfa iaf. Saknar henne. OCH var snorgrona frisbee som blev kvar med henne. Snyft. Jag har insett att jag har valdiga problem med att ligga rakt upp och ner pa stranden och gora ingenting. Det gar bra ett tag, jag spanar pa manniskor i alla vinklar, kollar pa nar killarna spelar fotboll (lag ICA Sweden gick till kvartis faktiskt) sen laser jag en stund, badar, men sen vill jag leka. Stackars Linnea. Idag hittade jag dock en orange frisbee med tva pojkar som vi kunde lattja med. L var inte overlycklig, men hon stallde upp, glad over att jag kunde fa leka av mig. Och hon gjorde det snyggt- stod dar i vagorna och fangade frisbeen nar den var pa armlangds avstand. Sjalv sag jag ut som en drankt katt nar vi var fardiga, kastar mig hansynslost efter den flygande juvelen.

Hemma igen om tva veckor. Jisses. Ska jobba lite mer pa Mission: Asia. For att formulera det som K2 " Hitta en surfande Austin, dricka buckets, titta pa stjarnorna, hangla och hitta sig sjalv"

Avundsjuk och skamsen

Sitter har och ar lite upprord over att jag missar melodifestivalfinalen ikvall. Har nog aldrig hant forr. Ska pallra oss ivag pa nattbio for att tanka pa nagot annat. Skams lite for att jag glider runt och glassar i asien och gnaller over att missa ett tv-program. Men det ar ju inte vilket tv-program som helst, det ar hojdpunkten pa aret i tv-varlden.

Allra mest skams jag over att jag har det sa himla bra egentligen, storsta huvudbryet ar om man ska aka moppetaxi till stranden eller anvanda sig av apostlahastarna, eller om man skall lagga sig under ett rosa eller blatt parasoll. Samtidigt genomlider M nagonting fruktansvart. Jag onskar jag kunde finnas till hands, halla henne i min famn, men det ar hon som maste vara stark nu.

Nej, nu ar det dags for en svang forbi 7Eleven for den dagliga dosen av Werthers Original (hoppas de fatt in nya for jag o H har kopt upp hela lagret) Sen blir det bio, Jumper tror jag minsann den hette.

Thailand i mitt hjarta

Okej jag ska erkanna att jag tankt dumma tankar och varit oforstaende infor folks standigt aterkommande semestrar till Thailand. Det ar alltid den har:(lases garna med bondig dialekt)
"Ah vi har bokat semester till Thailand. I ar igen. Ja det ar fjarde aret i rad vi aker dit nu, sa himla trevligt. Jo forr akte vi alltid till Kanarieoarna, men det ar ju roligt att fornya sig. Och Thailand ar ju sa trevligt, sa rara manniskor och god mat. Ja man kan ju fa tekaka med hushallsost och Parssons tunna skivor skinka. Ar det inte otroligt? (retoriskt)"

Jo nog later det otroligt. Otroligt bortkastade pengar, da kan man lika garna aka pa ljusterapi i Alingsas.

MEN jag kapitulerar. Jag tar tillbaka alla onda tankar och sallar mig till skaran som alskar Thailand. Jag har rest runt i ovriga Asien, bott i bambuhyddor, blivit jagad av knappa malayer och hatad av indonesierna och atit nudlar med doda guppies. Sen kommer man tillbaka till trygga Thailand dar manniskorna faktiskt ar trevliga, man kan gora sig forstadd och det spelar ingen roll vad som hander for allt ordnar sig pa nagot vis. Och ja maten ar god, valdigt god, men nog tackar jag kulturimperialismen och tar mer an garna emot en tekaka med ost och gurka. Fy fan det ar ju nastan sa man skams.

Ja vi ar nu i Phuket, lyxar till det med eget rum, varmvatten i duschen och kabeltv. Hur nice som helst. Solar, badar, shoppar, ater kottbullar och turistar oss sa mycket det bara gar. Ja det ar val nastan sa backpacker-Sandra skams lite igen da.

Vi har lamnat K2 pa Bali. Det ar trist, vi har hangt ihop lange nu, men de ska aka hem snart sa de far glida runt nagra dagar till pa Bali. Ja just ja, holl jag pa att glomma (las: fortranga) jag har surfat pa Bali. Eller ja, forsokt. Tog en surflektion for att det ar sant man gor pa Bali. Och ja tro det eller ej, men jag har statt pa bradan! Anda in till stranden ett flertal ganger. Vi behover ju inte ta upp hur manga ganger man kan ha narkontakt med havsbotten pa tva timmar. Men det ar kul. I efterhand. Under tiden ar det forjavligt. Man kampar sig ut i vattnet och blir overspolad av 18 vagor pa vagen. Sen paddlar man for glatta livet (ja okej, balineserna puttar pa for att vi ar sa daliga pa att paddla), sen gor man en armhavning pa tarna och hoppar lite smidigt upp i surfposition (hrm). *MAGPLASK*. Sa helt plotsligt ligger man uppspolad pa stranden med sand pa stallen man inte visste fanns. Och inte ar man sugen pa salta chips och djungelvral kan jag saga. Sen ar det bara att ge sig ut igen. Fy fan.

Igar var jag o H ut pa bargatan. Vi kan numera titulera oss vanner till en Ladyboy. Cindy. Jag skall bara tala om att alla bartjejer i Patong ar pojkar. Inga undantag. Tyvarr har jag ocksa insett att allihop ar mer feminina an jag. Tragik pa hog niva.

Imorn kommer j & co och ska grilla med oss. Trevligt.

Nu ar det dags att fira kulturimperialismen med en kanelbulle tror jag minsann

Mirakel

Lenas bebispojke har antligen kommit ut. Det ar stort. Det ar sa stort att jag inte har ord for det. Vi lamnar det sa salange.

Alla som hatar Lombok klappar nu [klapp klapp]

Iden att ta en tripp till Lombok var idiotisk. Bara resan i sig var forskracklig, forst tva timmar i minivan dar jag satt tatt intill en fransman i transparent tunika, bara det var mentalt jobbigt. Sen sprang nagra balinesiska man ivag med vara vaskor till baten. Vi kunde inte annat an springa efter och sa ville de ha betalt for det. Det blev ett javla liv. 4 timmar pa plastsaten pa en farja dar de satte pa Dj Smurf Asien volym 83 pa hogsta volym, sen blev vi hamtade av en hippie och en gnagare som satte oss ytterligare en timma i minivan. Jisses alltsa. Pa Lombok tutar man infernaliskt nar man ska kora om, nar man blir omkord, vid mote och bara helt random. Om gnagaren fatt en krona for varje gang han lade handen pa signalhornet sa skulle han vara svensk miljonar nu. Han skulle kunna dra sig tillbaka i sin bambuhydda och leva gott pa ost och pellets.

Vi insag ganska snabbt att vi var typ de enda turisterna pa hela on, inte direkt hip and happening. Vi gick och lade oss. Klockan 05 vaknade jag av nagot som lat som centraldammsugaren pa traslojden. Det var boneutroparen. Och det var ingen Fader Var avklarad pa 4 minuter skall jag saga.

Vi har nu tagit oss tillbaka till Bali. Har ar de hinduister och har sina egna sma specialiteter. Varje morgon staller de ut sma bananbladstallrikar utanfor dorren/restaurangerna/affarerna med blommor, rokelse och salta kex till gudarna. Typ som vi staller ut grot till jultomten. Och ja det skulle kunna vara mitt fel att det regnar lite for ofta har for det ar inte alltid jag ser var jag satter fotterna. Iaf sa en gang om aret sa stanger allting ner pa Bali, alla har husarrest, man maste vara tyst, elen stangs av och man far inte tanda ljus. Annars kan djavulen hitta en. Suck. Ikvall ar det fest och karneval iaf sa det ar dags att ga hem och duscha kla upp sig och njuta det sista av flaktens svalkande inverkan innan de bryter strommen inatt. Bara att vanta pa att djavulen ska komma och ta mig...

Snorvalpen

Finns ett utestalle har som ar jatteinne. Eller det lat ju fel, Paddys ar poppis iaf. Det finns en skumpool och dusch pa dansgolvet. Har man tur kan man fa se asiatiska bodybuilders med uppumpade inoljade kroppar som posar i speedos. Riktigt sma speedos. Kvalitativ underhallning.

Igar var vi pa Waterbom-en vattenpark. Oj sa kul vi hade. Vi inledde starkt med att spela vattenvolleyboll med nagra japaner. Det hade kunnat ga riktigt bra om bara inte vattnet natt mig till oronen och de satt natet en halvmeter for hogt. sakert. Det var mer blub blub an smash om man sager sa. Sen kom ett gang engelska kvinnor som hojde vattennivan i poolen... Jag hade ingen snorkel med mig sa da blev det till att sitta pa axlarna pa V. Sadar smidigt. Vi gick och hamtade uppblasbara ringar och gav oss pa vattenrutschkanorna ist. Det var mycket aaa ooo iii Splash. Sinnessjukt roligt.

Nagot annat som tydligen ar skojigt, aven om jag missat det, ar mina plaster jag har pa knana. Har raskt degraderats fran 7 ar till 3. Tre och ett halvt om jag satter upp luggen. har for ovrigt fatt smeknamnet Snorvalpen for att jag snyter mig som en ninja. Jag ska be att fa tala om att det ar valdigt jobbigt att vara snorig i 30 graders varme, finns liksom inte utrymme for andningssvarigheter.

Imorgon beger vi oss till Lombok en svang. Skall vara som Bali, fast lite mindre turistigt.

Hade nagot av ett blonde moment igar kvall nar vi spelade fragespel om Asien

S: Okej, varldens langste nu levande man: ange langd och nationalitet
H: Tja, 2.40 kanske. Sakert ar han ...kines!
S: Fan vad bra du ar. 236,1 cm. OCH kines. Haha, snacka om att vara langst i Kina liksom!
H: Eh, ja... bland annat...

Charlies Angels

Solen gassar, vagorna rullar in mot den svarta lavasanden. Solglasogon pa och haret fladdrandes i vinden, tva blondiner och en asiat spranger fram i full galopp langs vattenbrynet.
-Charlies Angels, ropar balineserna och skrattar.
Helena, Veje och jag kunde inte motsta en ridtur pa stranden. Men med tighta spandexbyxor och svetten rinnandes kande jag mig inte det minsta som Cameron Diaz faktiskt....

Idag hyrde vi en privatchauffor och akte till Dreamland, en fin strand en knapp timme harifran. Okej, det var valdigt fint, men totalt omojligt att bada. Eller, ja, vagorna var enorma. Helt plotsligtlag jag som en strandad val med rumpan i vadret uppspolad pa stranden. Helena lackade. Jag tog mina skrubbsar och frisbeen och sa akte vi hem och spelade volleyboll i poolen ist.

Skall meddela att min lugg har borjat vaxa ut iaf. Ser inte ut som att jag ar 4 ar langre. Mer som 7. Lite Hej jag heter Sandra, jag ska borja forsta klass och min mamma har klippt luggen sa jag ska se svarta tavlan bra.

Har kommit till insikt med att vi faktiskt ar borta 11 veckor och inte 10. har ingen aning om varifran den dar sista veckan kom, men den ploppade upp nar vi planerade slutspurten. Bonus. Anda kanns det som om hemresan narmar sig, om en vecka aker vi tillbaka till thailand och borjar beta av tillbakavagen

Just nu ar det noll koll, forvirring och mashed potatoes. Getting out of the comfort zone. Slapper tyglarna, haller hart i manen och blundar...

Svensk idioti.

En nederbordsdominerad vecka pa Borneo. (Ja jag vet att vi valde att aka till REGNskogen, men jag menar hur mycket bodde Pippi pa barnhem egentligen...) Vi forsokte aktivera oss inomhus; vi har spelat yatzy-tills Linnea trottnade pa att forlora, da tog vi fram kortleken. Nar L efter 7 omg av vanlig femkortspoker fortfarande inte hajade hur man vinner sa gav vi upp det ocksa. Jag o H roade oss med att citera stekare o Bjorn Gustavsson och sjong pa alla mellanstadiediscolatar vi kunde komma pa. Vi var generosa och roade alla pa Borneo B&B-alla utom L som fick psykbryt pa oss. Hon kan bli som en liten drake nar hon blir arg, sadar sa det nastan osar ur oronen pa henne. Nastan sa att det var dags att sjunga nat av Brandsta City Slackers, men insag klarsynt att det inte var dags, sa vi hoppade i vara ponchos och akte och tittade pa krokodiler ist.

Nu ar vi pa Bali, det ar varmt, forsta dagen var vi till stranden, badade i vagorna, spanade pa surfare, smygbadade i grannhotellets pool och stekte i kapp med solen. Men upp som solen ner som en pannkaka-efter nagra timmar sag vi ut som stoppljus allihopa. Fy fan vad det svider kan jag tala om. Kanner mig som tagen ur en m&m-pase - En stor not med rott ytterholje. Idag har jag knallat runt i langarmat i 35 graders varme. Stekarfaktorn sjonk drastiskt.


Skall aterge lite av vad som yttredes pa flygplatstoaletten i Kuala Lumpur:

-Ah, kolla det finns sittring!
-Nej, men kolla, det finns toapapper. TVALAGSPAPPER t.o.m. Fy fan vad sweet. Da ska jag lyxa till det med tre rutor.
-Ojj ja, man far kasta pappret i toan ocksa.
-oh shit, automatisk spolning. Fy faan vilken bra toalett. Hit kan vi ga flera ganger!

Hojden av njutning i en backpackers liv.

Regntunga skyar

Det regnar. Vi lamnade ett soligt KL- staden av fejk, staden dar karlar klar sig i silvertights o klipper sig pa Thomas & Guys- for ett Borneo under regnperiod.

Jag brukar aldrig vara radd nar jag flyger, det ar for sjutton sakrare an marktrafik. Sa lange man inte aker med flygplanstyper som rimmar pa crash eller flygbolag som heter One To Go (later mer som en forintelseorganisation) sa ar man ratt safe. Turbulens tar jag med ro, lite rollercoasterfeeling satter guldkant pa tillvaron. Flygresan till Borneo var rejalt skakig och det var ett gyllene moment anda tills skylten med sakerhetsbalte ihardigt borjade plinga och blinka o flygvardinnorna ropade i falsett. Da hade jag foredragit karlekstunneln maste jag saga.

I taxin lyssnar vi pa BWO pa malay o Helena spanar in ett kopcentrum.

H: Ah, en galleria, titta, har kan vi mellanlanda. Det ar sant man gor nar det regnar. Gar i varuhus alltsa.

S: Mmm, for vi har ju inte alls lyckats med att shoppa en hel vecka i stralande solsken...

H: Men hur ska jag kunna ra for att det inte regnat pa flera ar i KL!

ja fattig som en kyrkratta ar jag, men det ar ju rattans ar nu sa man kanske kommer till sin ratt anda.


Men vi akte till B for att uppleva regnskogen sa vi besokte ett orangutangreservat begav oss ut pa trekking. Da snackar vi riktig Djungel-George Trekking alltsa. Jag klattrade, hoppade o klangde mig fram ibland stenar, rotter och lianer i min spetskjol och ballerinaskor.
-Ja Linnea, det var kanske mer praktiskt med shorts och kardborresandaler. MEN jag hade en alg pa min T-shirt iaf (Abercrombie&Fitch), dar lag de andra i la. Sa man var ju kung i skogen iaf.
Vi lekte Tarzan i flera timmar och letade efter nasaporna. Tror ni vi sag minsta babian? Nej, men nar vi kommer tillbaka till utgangspunkten sa sittter Herr Nilsson och hans kusiner dar och ser dumma ut. Apjavlar.

Det regnar mest hela tiden har faktiskt. Da snackar vi inte strilande sommarregn utan monsunskyfall.Vi knallar runt i gula regnponchos och ser allmant dumma ut. Skall ta oss till Bali lite tidigare an beraknat. Sweet.

Selamat Datang

Oj oj, nu har vi varit alldeles for lange i KL. Det ar den absolut minsta storstaden jag nagonsin varit i, Linnea och jag har upptackt varenda cm av stadskartan till fots. Vem behover skytrain o taxi nar man har apostlahastarna och obegransat med tid? Dessutom finns det inte overdrivet mycket att gora, vi har shoppat. Lite for mycket. Det ar vardag for mig att komma hem med ett par vaskor och nagra skokartonger, men nagonstans pa vagen har jag glomt att jag ar backpacker (jaja mark inte ord...). Redan forsta dagen pa Arlanda var min vaska storst och vagde mest. Jag skulle vilja saga att jag blivit en hejare pa att packa smart, men jag kan inte utfora underverk. Mina nya fina bla pumps och rutiga ballerina far bara inte plats. Det har blivit dags att skicka hem en kartong. Jag vill bara papeka att jag inte ar ensam om detta problem; Kristin o Kristin har joinat oss, de hatade Hanoi. Helena har oxa anslutit. Vad ar ett battre satt att fira an att shoppa? I can't think of a single one.

Nu ska vi iaf ta oss videre till Borneo for lite djungelaventyr.

Avslutar med ett citat fran Kristin som ar aningens irriterad pa den asiatiska standarden (eller bristen pa den)

"Nar jag kommer hem skall jag kopa det rivigaste toapappret pa marknaden. Jag ar sa sjukt less pa att alltid ha kiss pa fingrarna"

Fem pa aventyr

Phi Phi-vistelsen blev langre an planerat. Vi har hangt en massa med Kristin x 2 och trivts ratt bra. Softat pa playtan en hel del, men K1 har roat sig med att lasa, K2 med att virka, Linnea lyssnar pa sin iPod och jag och Helena kollar pa folk, bade rakt och snett. Efter ett par dagar borjade vfi dock fa bokstavsutbrott och behovde aktivera oss - vi paddlade kajak, utforskade grottor och snorklade. Det vore ju synd att kalla mig blotdjur, det dar med att stoppa huvudet under vattnet ar jag inte fodd till. Jag haller andan nar jag gar under ytan och kommer pa att visst sjutton jag kan ju andas och drar ett djupt andetag. Forsoker, det gar inte i det dar sugroret, Sandra Li far panik och hyperventilerer i 15 minuter. Sen kan jag koncentrera mig pa alla fargglada fiskar och blommiga badshorts som simmar forbi.

Nar Veje pekat ut alla farliga saker i havet och vi skurit oss i hander och fotter pa upptacktsfarderna sa insag vi poangen med att leka i strandkanten. Eftersom att jag drog nitlotten i Guds lotteri och fick pappas smidighet och mammas bollsinne sa inforskaffade vi en frisbee. Efter 10 minuter insag jag att det inte var mitt bollsinne det var fel pa, utan sinnet for flygande foremal. Jag har narapa giljotinerat en svensk stekare och H fick motvilligt trava ivag och hamta frisbeen mellan benen pa en tysk nudist. Nu, en frisbee-arm senare, har vi faktiskt fatt till ett riktigt flow. Var snorgrona frisbee ar aven en riktig killmagnet, frisbee-tricket going strong! Jag kan dock inte sta sadar rakt uppochner, kasta med haret och se snygg ut. Jag kastar frisbee med full inlevelse, fran topp till ta, for kung och fosterland.

H har tagit en avstickare till Phuket nagra dagar, Kristin x 2 ar i Hanoi. Jag och Linnea har installerat oss i Kuala Lumpur. Folk har kommit fram och fragat om de far fota och filma oss. Det mina vanner ar ingen komplimang, betyder bara att man ar stor och blek. Sjalv var man ju ratt nojd med brannan... :S

Backpacker pa latsas

Nu har vi spenderat 3 dagar pa Phi Phi Islands, det ar fruktansvart varmt och fuktigt, solen steker, det ar buckets och kryllar av svenskar. Svenskar som steker. Det ar lite som att efter v 28 i Visby, Tennisveckan i Bastad och den obligatoriska veckan i St Tropez sa flyttar Stureplan hit. Hela Stureplan och vi. Fan vad kul vi har haft at alla vaxade backslicks och rosa piket. Det ar Bjorn Borg-kallingar som sticker upp fran alla Billabongbadshorts. Vi har varit lite panschis och suttit under ett parasoll pa stranden och spanat pa hunkar och roat lyssnat pa svenska idioter. Ja vi har socialiserat ocksa. Oroa er inte.

Det mindre schtekiga ar att vi bor i en bambuhydda pa ett berg. No kidding. Toaletten ar som en bajamaja av bambu i ena hornet. Vi sovet u7nder myggnat, med en liten flakt som skall kyla tre branda svettiga kroppar. Ja nu har backpackerlivet borjat. Nastan iaf. Maste aterge en konv mellan mig och Helena da vi forsta dagen svettiga o trotta knatar uppfor berget till vara hyddor. jag ser en liten pojke aka i en karra

S Ah jag vill ocksa aka
H Nej det vill du inte
S Joo
H Pa den smutsiga?
S Eh, ja. Jag ar ju backpacker...
H Nej du forsoker ju inte ens
S Vada? Jag har en ryggsack!
H Nej, for den har han!! sager Helena och pekar pa en liten thaiman som drar en karra med vara ryggsackar...

Ja, okej jag ar inte den ultimata backpackern, men jag vanjer mig. Sakta.

Nu ska vi ivag och snorkla en svang. Imorn lamnar vi PP, satter oss pa annu en laang bussresa for att na Kuala Lumpur. Dags for lite storstadscivilisation.

Ping Pong show

I sondags var vi till Patpong for att partaja lite. Problemet var bara att det var brist pa normala utestallen, hela gatan var namligen full av Pussybars och pingpong shower. H o jag gav oss sjutton pa att vi skulle ga o kolla bara for kul. Vi raggade upp tva svenska killar att folja med, vi ville ju inte ga sjalva precis. (Linnea o Christine*2 blavagrade). Det var nat av det sjukaste i varldshistorien, vi kom in o de langade fram ett ping-pong racket till oss, men dar fick ju gransen ga anda. Och ja herregud, de dar flickorna vet en hel del om kroppen som jag inte upptackt annu. Bollar, minibananer, snoren med blommor, sprite... Sen bojade nan laskig thaitant med tvivelaktig moral att massera mig, da gick vi.

Nu ar vi i Krabi, 14 timmars bussresa. My God. Men vi akte VIP-buss sa det var relativt bekvamt iaf. Lag pa stranden igar o jag ar sjukt nojd md att jag lyckats med att inte branna mig. Inte H heller, Linnea ar ju i en helt annan kategori. Hon sag ut som en engelsman da vi kom, nu liknar hon mest engelska flaggan...

Ratt en slang av magkatarr igen, har spenderat dagen i sangen, last, sovit och kollat pa thaitv. Imorn skall jag vara forst nere pa playan!

Ombudgetering

Ja det blev ett abrupt avslut pa forra inlagget eftersom jag inte hade fler mynt att stoppa i. Idag ar det sjukt varmt, sadar att man aldrig nansin kommer ur fuktcirkeln, man ar vsvettig och klibbig, hoppar in i duschen, och innan man ens hunnit torka bort duschvattnet sa ar man lika klibbig som innan man klev in. Men jag borjar vanja mig.

allt ar sa sjukt billigt har, vi (framst jag o H) har levt i himmelriket och gjort manikyr/pedikyr, fotmassage, angbastu -hur vi tankte dar vet jag inte- bodyscrub, ansiktsbehandlingar och eyelash ext. Bott ganska fint, haft det ganska nice. FOR nice insag vi nar vi kom pa att vi sprackt budgeten 3 ggr om. Da fick vi flytta. Nu mina vanner bor vi ett rum som man laser med hanglas, sover pa tvaren i EN dubbelsang, har en toalett som man spolar genom att halla en hink vatten over, och duschar i kallvatten. Man spolar lite pa foten-det gar bra, sen smalbenet och laret ar hanterbart, men nar man kommer till naveln borjar jag fundera pa om det kanske racker att duscha imorn...Ungefar som nar jag ska kliva i simbassangen pa fyrishov-jag doppar fotterna och gar med raska steg bort till bubbelpoolen.

Vi har varit pa Chatuchak Market, hur stort som helst, hur varmt och trangt som helst. Kul dock. Vi ater nudlar och varrullar fran gatustanden till frukost/lunch och gar ut pa restaurang pa kvallen. Igar lyxade vi till det med treratters (hela 40 kr!!)
Ikv blir det Patpong for middag o utgang.

Bokat bussbiljetter och hotell till Krabi o Phi Phi. (S, i BKK syns inga stjarnor, men pa onsdag ska jag ligga pa stranden i Krabi och kika)

Nu ar det dags for en kalldusch

Same Same

Okej da har en vecka gatt. Fyra helvetiskt kalla dagar i Peking. jag skojar inte. Det var hur manga minusgrader som helst, jag hade strumpbyxor och jeans, tva par strumpor, 4 trojor och tackjacka. Anda fros jag arslet av mig, eller ja det var varst med fotterna, tygskor var inte den mest briljanta iden jag haft. Men fine att det ar kallt, om man kan ga in och varma sig nagonstans. Vad hander? Kineserna spar in pa varmekostnaderna och har inte ens varme pa i affarerna eller pa restaurangerna. Den enda gangen jag var varm var da vi knallade runt pa kinesiska muren, eller besteg rattare sagt. jag svettades, men oj vilken trevlig kansla.

Kineserna ar sjukt daliga pa engelska, vi traffade fyra personer som kunde fler an 7 ord. En av dem var var guide pa city touren, en liten kines i gul tackjacka som gick med en pinne med en gron hund pa i hogsta hugg sa vi inte skulle tappa bort henne. My God. Den dar dagen, oj oj vad vi fros. 8 timmar pa promenad genom den forbjudna staden, himmelska fridens torg och sommarpalatset (tradgarden, som ska vara fantastiskt vacker. Pa sommaren.) Allt sag likadant ut, en massa rott och guld och pralerier, men jag kan allt om drakar och fenixar och sant dar. Same same

"There is a lake. And its frozen" Citat Guiden

Kina ar for ovrigt det enda landet i varlden dar man inte kan ata kinamat. No kidding.
Och hur fan de ska lyckas med att arrangera ett OS om nagra manader har jag ingen aning om. (Stadion ser ut som ett smurfpalats)

Bangkok. 30 grader varmt, en luftfuktighet som gor en svettig av att blinka. En massa trafik, folkmyller och liv. Tempelturen har vi klarat av, annu mer rott och guld och glas och buddahs i guld. En massa upprepningar, tuk tuk, sorry sorry, cheap cheap, same same.

I väntan på startskottet

Nu är farvälen tagna, väskan packad och förhoppningsvis är allt klart för avfärd. Nu är bara den långa väntan här, väntan på att klockan ska bli 1513 så tåget kan gå, väntan på att klockan ska bli 1750 så vi kan taxa upp på startbanan, varva motorerna, accelerera och lyfta. Lämna det regniga Sverige, ta oss ovan molnen där solen alltid skiner. Sitta i 9h med våra stdstrumpor och äta multi meals som biljetten utlovar. Det blir en intressant flygresa, H och jag har gjort en långflygning tillsammans förr, till Miami. Våra medpassagerare var inte överlyckliga. Men kanske kan jag sova lite, var lite halvdant med det i natt. Landar 09.00 lokal tid i Beijing. -3 grader. Fy fan.

Nu ska jag ta en låång varm dusch. Vem vet när man får den möjligheten nästa gång. Sen ska jag nog bannemig gå till ICA och köpa lösgodis. Ja för fan, dagens bästa idé.

Slaba Dang!
(Den mest användbara frasen i Indonesien enl Phia. Funkar i alla lägen. Vad det egentligen betyder är ännu något oklart.)

Maladjusted but faithful

Igår kväll var jag med på Länsförsäkringars AW på Terrassen, efter en del tjat av Phia. Det är snällt att hon försöker integrera oss arbetslösa i den lite mer meningsfulla världen. Trevligt var det. Kul att äntligen få träffa dem man hör talas om hela tiden, speciellt trevligt att få ett ansikte på min personlige försäkringstjänsteman.

Sen gled vi in på Lutis för att köpa liite godis till att mysa med i soffan. Ojoj vad jag redan känner att jag inte hör hemma där längre. Det har gått en vecka och uteslutandet känns definitivt. Inte bättre blev det av att de typ tagit bort hälften av hyllorna och gjort dansgolv framför kassorna. Släng er i väggen Fyris Park! Nej det var faktiskt en nästintill obehaglig upplevelse och inte blev det bättre av att Brunnberg strök omkring i butiken som en lönnmördare på film. En sådan där värdelös film som går på svt mitt i natten.

Var in på jobbet i veckan och lämnade tillbaka smurfkostymen. Väldigt noppig, sliten och insydd, så vem de tänkt pracka på den har jag ingen aning om, men rentvättad var den iaf! Har givit tillbaka min skåpnyckel och stämpelkortet. Kvar av Luthagens Livs har jag innehållet jag tömde ur smurffickorna:
*Mina två Nils (knivarna)
*Ett block fullklottrat med antal chokladkakor som skall upp i hyllan
*5 ICA-pennor
*Ett avmagnetiserat ICA-kort
*3 kvitton på tuggummi och Ramlösa
*1 "på lagret"-lapp med snus
*4 hårnålar, en tofs och min systers (!) hårspänne
*Ett visitkort från Gabriels Transport (skubb)
*En tuggummipåse
*Ett läppglans
+ Svanenpin, KRAMpin och Rosa Bandet

Jag satt i lunchrummet i 45 minuter och snackade skit. Ända tills de började dra paralleller till Olle, då gick jag.

Det var lite av ett sorgligt vemodigt moment, sista gången jag hade ett riktigt ärende dit, sista gången jag, iaf lite halvt, var en i gänget. Jo men jag kommer att sakna folket, sakna kassaligan, att äta Tore, keso och avocado med Blomman, torsdagsfikat med Marina, de bisarra fredagarna med Pihlen, snacka Heroes med Tomas, hänga i kallköket med Lena, skoja med Kjell och för att inte tala om mina stunder med HG. Jag är också lite ledsen över att jag inte hann säga adjö till Filmjölksmannen och Glass-Robban. Fast mycket av folket kommer jag ju att hänga med ändå, det ser man till. Och jag ska inte sticka under stol med att det är väldigt mycket som är skönt att slippa. Jag ska inte ens dra upp det. Past tense. Already moved on.

Nu är det fokus resan. Har lyckats med att dricka Dukoralen på rätt dagar, köpt reseapotek, bokat hotell i Peking, skrivit packlista och strykit halva igen. Den andra halvan har jag modifierat. Jag menar 'bekväma, praktiska gympaskor', hallå, jag har 52 par skor, men inga som tillhör den kategorin. Jag och H har faktiskt även varit ute på stan och letat. Jätteduktigt. Jag har tittat, jag har provat, men känner man sig som en mongolid så är det ju inte dags. Sen har vi 'fotriktiga sandaler, gärna med kardborreknäppning'. Där tappade jag hakan, inte ett enda ord av de där funkar. sandaler? Kardborrar? Fotriktiga?-det är en definitionsfråga iofs. Linnéa blev lite upprörd och undrade hur sjutton vi klarar av alla våra semestrar vi åker på. jag óch H funderade lite och kom fram till att ballerinaskor funkar i alla lägen, även till stranden. Man tömmer bara ur sanden. Det skulle jag vilja säga är casual backpacker thinking, men det är visst ingen utbredd åsikt.

Har två citat på ämnet:

Helena: Man kan gå jävligt långt i högklackat om man bara känner sig snygg. Har man fula skor vill jag inte lämna hotellet, och då kommer man inte speciellt långt alls faktiskt.

OCH ett citat från Dan Browns Gåtornas Palats:
Man kan inte hoppa mot stjärnorna om fötterna värker. Och när du kommer fram dit du är på väg är det bäst att se bra ut!

Jag tar det som ett sign. *Katjing*

Arbetslös och driftig

Jaha då har man klarat av två arbetslöshetsdagar! Men inte har man legat på latsidan för det, inte tagit med täcket till soffan och sjuklingsmyst, inte kollat på Felicity eller Doktorn kan komma eller nå annat skit som jag inte bemödar mig att titta på annars. Och absolut inte sjunkit så lågt att jag kollar på tv-shop i en och en halv timme för att jag inte har något bättre för mig. Nej, min första dag som arbetslös började jag fila på min reseledaransökan, kollade upp utbildningar för framtiden, tog tag i hästfrågan (med mindre bra resultat), hämtade min mormors syster på stationen, hann med fika och äta middag med dem, investerade i lite aktier (försöker trygga min framtid), ordnade till min hemförsäkring och köpte till en reseförsäkring (el. rättare sagt Sophia fixade) och tittade på film med Ellen. Ett öga rött. Rätt bra, sorglig och rolig på en gång, men med ett allvar i botten. Ja justja, jag och kissekatten låg faktiskt i soffan en timma och lyssnade på Mio min Mio. Men vadå, det räknas väl knappast som slackeri?





Idag har jag varit på Studenthälsan, städat och plockat bort julsakerna, ridit (och bandagerat hästfan som gått och trampat sig. Nån som provat få det att sitta bra i karleden? Omöjligt. Men med lite vetwrap och eltejp hoppas jag det sitter till imorn). Jag har varit sneaky och hämtat ut allergimediciner till resan-mitt högkostnadsskydd gick ut idag. Thank God att jag upptäckte det, tjänade 309 riksdaler på den uppmärksamheten. Sen har jag och J lagat tacos. Nice! Gott som fan.





Mamma har hämtat hem Tess igen. Snyft. Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon kattmänniska, men the black cat har spunnit sig in i mitt hjärta. Det är lite mysigt att ha någon som väntar på en när man kommer hem, som ligger i dina skor för att du inte ska kunna gå hemifrån och som rullar ihop som en liten boll bredvid dig och bara vill bli klappad och kliad. Nöjd med så lite, knallar runt med en disktrasa i munnen och är överlycklig. Är lite som killar- äter, sover och jagar möss...

Syster o Tess

Men visst har jag blivit arg också, kastat ner henne från köksbordet och diskbänken (totalförbjudna områden), dragit henne i svansen när hon klöser på soffan, svurit åt henne då hon smitit ut i trappuppgången när jag har apbråttom till jobbet. Och det är lite enerverande att inte få kissa eller duscha ifred för att hon ska vara med överallt, helst i duschen. Kattfan älskar vatten! Men, men hon är nog rätt glad att vara hemma hos lillmatte o mamma ändå. Min kära mor älskar den där kissen otroligt. Både jag o min syster ligger i lä där. Schysst att bli utbytt mot en kattracka, känner mig genast högt äskad och uppskattad...

Imorn är det onsdag igen. Äntligen. Men vilka gliringar jag får för att jag tar efter Sophias karlstadsdialekt då. Det där måste jag försöka hantera. En annan dag!





Idag skall jag faktiskt citera mig själv:


Det börjar klarna, men eftersom jag är som Beijing så spelar det ingen roll om det är molnfritt, smogen ligger ändå som ett töcken över staden.





Sänger in ett citat från Ellen också:


Jo lite söt kanske hon är, men på ett jävligt fult sätt...

Nytt år, nya löften-men ändå same same

Nej inte i år igen! I år ska jag inte lova saker som jag håller 3 veckor och sen halkar tillbaka i det gamla vanliga spåret. Hur många gånger har jag inte börjat "mitt nya liv". Skitbra, en fin tanke, men vad i helvete, visioner blir inte uppfyllda av sig själva. Man får jobba på det-ibland hårdare än vad man är beredd på och kanske är det då man låter det glida ur händerna, men intalar sig själv att man iaf försökt. Mer kan man inte göra... Jo, try again-try harder. Jag hade en vision som jag viserligen försökt mig på förut, men varit för lat. En vision som jag tänkt göra ett nytt ärligt försök med, lägligt nog med början på nyårsafton. Vad händer?! Jag tappar greppet. Igen. När det nya året bara är barnet har jag förstört, klarade inte ens tre veckor. Det är ett stort nederlag. Besvikelsen på mig själv är enorm, men det var nog inte förrän jag fick en lång utskällning av H som jag egentligen förstod att detta är riktigt illa. Hon uppmärksammade allt detta som jag hela tiden varit medveten om, försökt förbättra, men inte klarat av fullt ut. Jag behövde höra det från någon annan än min inre röst. Nu handlar inte detta bara om nyårsafton, utan hela året sammantaget, ja hela mitt liv egentligen. Om att jag lite för väl efterlevt ordspråket: Bättre fly än illa fäktas. Det handlar inte bara om mig själv och min besvikelse. Det kan jag leva med, men när mitt misslyckande faktiskt också drabbar andra, på ett eller annat sätt, mer eller mindre, så är det dags att ta itu med problemen. Nu finns inga loopholes, inga undantag. Bara hårt arbete, och den här gången är det final, nu ska det ros i hamn även om havet stormar värre än någonsin. Även om jag så ska behöva hänga över relingen och spy konstant av sjösjuka så ska jag inte ge upp (och alla vet väl att kräkas är min största fobi i världen).



Har tänkt tillbaka lite på år 2007. Det har varit lite av ett år av ångest.
*Året då hela elevkullen som jag gått med på Katte tagit studenten (jag inser att jag börjar bli gamal och borde ta tag i mitt liv).
*Året då de allra flesta av mina vänner börjat plugga och jag inser att jag förbrukat två långa utlandsvistelser och borde ha lekt av mig. Vad händer? Jag planerar en ny.
*2007 är det året när jag flyttat hemifrån och levt på vaniljyoghurt i allt för stor utsträckning.
*Ellen flyttar upp till Umeå och att inte ha henne i närheten, att inte kunna gå på våra dagliga promenader i Svartis Bäckus, ligga i soffan och ha deep talk och bara vara är en stor omställning.
*Malin flyttar hem från London, men bosätter sig i Sthlm (vilket i princip likagärna kunnat vara Haparanda)
*2007 har dundrat fram som x2000 och svept mig under fötterna. Med ett fullspäckat schema har jag jag bara försökt hänga med i svängarna, men missat att titta ut genom fönstret, se landskapen växla och njuta av resan. jag har förstått att man kan hoppa av på någon station och vänta på nästa tåg. Det går alltid flera.
*Luthagens Livs får stort inflytande över mitt liv. På gott och ont.
*Jag omprioriterar, omvärderar och fördjupar vänskapsrelationer. Det finns människor som kommit att betyda väldigt mycket för mig, mer än jag anat vid årets början.
2007 har jag lärt mig mycket om relationer av alla dess slag och mycket om mig själv. 2008 skall jag ta den informationen och göra nåt vettigt av den.

För att citera Ellen:
"Livet är som autobahn - det finns flera filer att välja mellan och det går alltid att byta längs vägen"

Det är över nu...

Julhelgen är förbi, puh. Pratade med H på julaftonskvällen, satt båda och suckade och uttryckte tacksamhet över att det bara är jul en gång om året. Som två kärringar. My God, var ska detta sluta?

Mmm havrekexen!

Jullunchen hos mormor var lite trist eftersom varken syster yster eller kusinerna var där. Utan barn är det inte riktigt samma sak. Och mormor och morfar hade klätt granen och pyntat själva i år. Vad hände där? Vi brukar ju alltid vara med och göra det, skratta åt hur ful plastgranen är (men otroligt hållbar eftersom de haft den i 45 år), hänga upp alla prydnader som vi gjort i skolan, lyssna på hur m&m tjafsar om hur julgransljusen skall sitta, hänga upp de stora julkulorna i fönstren, montera ihop det stora fruktfatet med flera våningar och tända änglaspelet. I år var det sparsmakat, jag var frustrerad och besviken på m&m, fast egentligen var jag väl arg på mig själv. Har jag engagerat mig alls i år? Nej inte ett skit faktiskt, har bara velat ha det överstökat, sett det som ett nödvändigt ont.
Avsaknad av julkänsla, är det deras fel? Nej bara mitt eget. Jag måste själv ta tag i att pallra mig dit och hjälpa till med julpyntandet och få till julstämningen.

Hos farmor var det som vanligt, en hel hög med julklappar och massa mat och gröt och fika på det. Så var man övergödd igen då.
Fick jättemycket fina julklappar
*Platt-tv (pappa tyckte det var skamligt att inte inneha en sådan vid detta laget)
*soda-streamer (Mamma vill inte att jag ska bidra till miljöförstöringen mer)
*en hel massa resesaker (guideböcker, sidenlakan, sidenhandduk...)
*Gant-tröja (såklart..måste ju vara en i familjen)
*Pengar och presentkort...

*....

Så jäkla Gant-skadad familj

Juldagen var lugn, groggade med E, snackade skit, åt glass och popcorn och spårade totalt. Skall återge ett par av citaten från kvällen.

"Jag ligger hellre med bananer i 10 år än ligger med honom. Ja, jag stoppar hellre upp en glass i anus och kör runt än låter honom komma in i mig."

"Vadå inte sett prinsessan Madeleine på länge? Nu när det är jul brukar ju hon vara med på tv en massa. På Skurt och så..."

Nu närmar sig nyårsafton också. ojoj vecka 52 är en riktig ångestvecka, men nu är middag planerad och olika alternativ till happenings efteråt. Vad sjutton man ska ha på sig är ju en annan femma. Klänning? Jeans och top? Man vill inte vara over dressed, men inte heller känna sig everyday. Det är en sån där dag när man kan prova allt i garderoben och ingenting passar. Och så kommer matfrågan, vad i hela världen ska man stoppa i sig? Köra på oxfilé och potatisgratäng som resten av Sveriges befolkning, eller vara lite wild and crazy och äta lax?
Ja vi får väl se vad som händer!

Happy New Year Everybody!!

-lets hope it's a good one, without any tears

*katjing* ;)

Snuvad på ett par veckor?!

Julafton på måndag. Huir hände det? Jag befinner mig kring andra advent fortfarande. Men det var julbord till lunch igår, ett wake up call. Bättre än gröten man fick i skolan sista dagen innan jullovet. Hur tänkte de där? Men skilsmässobarn som man är kommer man att få trycka i sig dubbelt så mkt julmat som alla andra. Först är det lunch hos mormor. Smaka på allt ska man ju göra, annars blir det besvikna miner, jul som det är får man ställa upp. Och de där havrekexen kan jag föräta mig på. Jesus vad goda de är, lite skinka och skånsk senap till. Mmm. Men precis när man satt i sig lite av allt (sjuhelsikes mkt mat alltså) och känner sig ungefär som Lena till storleken, så är det dags att börja om med middag hos farmor. Och jul som det är så är det bara att äta och se glad ut. Igen. Och när man tror att det äntligen är över så är det dags att äta rester. Fram tills nyår. Och det måste man ju ställa upp och göra när det ansträngts och lagats så mycket mat. Det är ju bara jul en gång om året! Mmm men sen var det någon idiot som kom på att det är praktiskt om man äter samma mat till påsk också, same shit different names... Precis som Julmust/Påskmust. Ja herregud, här är det riktigt rabalder om ICAs ommärkning av kött, men inte fan har de granskat Apotekarn's och Spendrups bryggerier eller. Det måste ju vara den störst härvan ever.

Julklapp har vi fått från jobbet också. Hallelujah! Trodde vi skulle få nån träljusstake i år-vi hade planerat majbrasa och allt-men det var en väldigt fin klapp faktiskt. Kan inte tala om vad, finns nämligen folk som lägger detta paket under granen och sparar det till sist... Men jag kan säga att man måste bo i villa för att få plats med den!
Julklappar ja. Herregud, jag hatar den hysterin. Att ge bort saker är ju jättekul. När man hittar sådanadär klockrena presenter som man knappt kan vänta med att ge, men att leta efter dem bara för att känns lite tradigt. Och det är ju inte som att man har all tid i världen till att knalla på stan, och lever man i tron om att det är två veckor kvar till jul och inte två dagar så ligger man ganska risigt till faktiskt. Nästa år ska jag införa det som Johns familj gick på i år - julklappsbyte. Man drar ett namn och köper till en i familjen. Hur bra som helst. Bara att hoppas på att man drar rätt namn... Kan tänkas att jag får igenom förslaget hos mamma, men på pappas sida är julklappshysterin alltför utbredd och rotad. Det är som när jag försökte få bort prinskorven från julbordet, ingen som äter skiten men likförbannat ska de ligga där på bordet och svettas.

Man kan ju nästan tro att jag föraktar julen, men nej det är inte sant. Jag tycker faktiskt det är väldigt mysigt. Ljusstakar och stjärnor i fönstren, julpynt och blommor, julskinka och havrekex, glögg och julbak. Om man bara slipper den där prestationsångesten och visionen om familjelycka i juletid. Men jag lovar att jag ska ge mina barn en riktig jul! De ska få klä granen, lägga klappar under, få paket i julstrumporna och göra knäck. Jag kan läsa ur julevangeliet och titta på Kalle Anka (om det inte är Ernst som är julvärd) men några prinskorvar blir det INTE på mitt julbord. Därmed basta.

God Jul Allihop

- hur ert firande än ser ut hoppas jag det blir till belåtenhet

Jag skänker en extra tanke till mina två vänner som kort innan jul mist en nära anhörig. Det blir ingen vanlig jul. En jul där presenter och prinskorvar inte spelar någon roll, en jul där man ser bakom den kommersiella fasaden. Och kanske kanske kan julens budskap få kliva fram där och lindra saknaden.

Good vs Bad - hårfin skillnad

Vad händer folks? Hur är världen funtad egentligen? (läs:karlar). 3 av mina närmsta har har problem med dem för tillfället, eller vi har väl alltid generellt problem med att haja hur de är funtade, men nu är det illa. Skulle vilja skaka om dem litegrann, lite sådär som man gör med snökupoler och hoppas på att poletten ramlar ner precis som den där fusksnön i tomteland. Men kanske är det så att vi måste förstå att det krävs lite krafttag för att få till en snöstorm, kan inte gå och vänta på mirakel. Jag menar hur ofta har vi en vit jul nuförtiden. Det går utför.

För att citera H: Hur kan man komma på tanken att kalla en Christian för Putte? - Det säger ju allt om hur logiska killar är.

Måste för övrigt tänka på min egen approach. Lite dumdristig jag, eller något undermedveten kraft som tar över min djävulska sida. (Eller ska jag skylla på Ellen...?) Skall försöka vara mindre som C. Gynnings bok och tänka på konsekvenserna av mitt agerande. Försöka sa jag. Observera!

I fredags tvingade jag P att kolla på Idol-finalen. Måttligt road av det stackarn... Men men ger man sig in i leken ;)

I lördags var det partaj hos Marina, födelsedagsparty. Lite weird. Det mest spännande på hela kvällen var bussresan (med ett byte på stan) till Salabacke. Jag o Maddis, två rookies i kollektivtrafiken. Fan innan vi hajade busstidtabellen och var vi skulle på och av och hit och dit. Hade fått stränga order om att kliva av på Apelgatan. Fine, klarar vi tänkte vi, tills vi insåg att det inte alls var någon tant som i falsett sa Nästa: Apelgatan! Hann få lite panik innan jag upptäckte textremsan i taket som visade nästa hållplats. Den stirrade jag på i 7 minuter tills det var dags att plinga och kliva av och lokalisera sig i mörkret. Mitt i all denna uppståndelse ringde telefonen. Är det konstigt att jag inte kunde svara eller? Hallå, kan inte koncentrera mig på 18 komplicerade saker samtidigt. Blev ingen utgång för mig, knallade till H ist o var där till närmare 03. Nice!

Söndagen var seg. Jobb. Julbord på Luthagens Livs. Oh my God. Vem fan sätter sig vid ett långbord på affären och glufsar i sig gratismat? Helt absurt beteende, pinsamt sniket om inte annat. När de t.o.m. tar med doggybags har de crossed the borderline completely. Not even exaggerating here.
Sen var jag speedad hela kvällen, höll på att dö när jag kom hem till en mörk tom tyst lägenhet. Som tur var kom J över för att hålla mig sällskap och kolla på The Life of David Gale. Nu blev det kanske lite mer snack än fokus på filmen... tror jag tyckt den varit lite bättre om jag fokuserat på handlingen ;)

Lite kul, oväntad info. Skön info. Lite bad news också, fast mer good än bad om man man lägger ihop dem. Herregud så komplext, men ibland får man nöja sig med det mindre i den stora världen. Eller ta tag i väderleken.

Har idag planerat lite resa med H o L samtidigt som vi åt kina-buffé för att komma i stämning. Ja det blir nog bra det här. L försöker förtvivlat förstå sig på mig och Helena och vår speciella connection. Men nej någon handbok finns inte.

H får stå för ännu ett citat idag: Man kan lära sig engelska, men inte kulturen...

speachless

Onsdag 28/11. Personalfest på Bowlaget. Inleddes med en kram av F.B. och två drinkbiljetter. Ja redan där var det ju något utöver det vanliga. Lite mingel, ett glas rödvin, hann bli lite upprörd på en viss person efter 10 minuter. F .B. drar ett skojigt välkomsttal som ger en bild av en stel Brunnberg iförd badbyxor utförandes vattengympa. Sen är det äntligen dags att äta! Men om det var någon som var nöjd med maten är ännu oklart. Gödkalv låter himlarns fint alltså, men kära nån, kan vi iaf få bli någorlunda mätta. En liten tröst var att vi fick efterrätt; kladdkaka och glass med bär (fast det hette nåt fint). Vi hade astrevligt vid kassabordet. Konstigt det där med att vi håller oss till varandra, kassabordet, charkbordet, killarna och Linda, och några utstötta.

Sen var det dags för bowlingen. P.K. hade gjort lag, jag var lite nervös där ett tag att man skulle hamna i värsta satsiga vinnargänget, men Med F.B. i spetsen, Harry, L.P. Marina och Anna P kände jag mig ganska hemma. Ännu roligare blev det när jag insåg att jag var kung på bowling. Jag och F.B. Kanske att han var snäppet bättre, eller iaf något jämnare. Efter tre glas vin började banan att luta lite lätt till höger just när jag skulle skjuta. Vet inte vad som hände där. Och Marina påstår att jag visade rumpan ibland. Man ska alltså inte spela bowling i klänning. Ska jag komma ihåg till nästa gång!

Sen var det nåt glas öl o skitsnack på tavernan som spårade lite lätt sisådär en timme efter stängning. Eller rättare sagt Eva Lejonhufvud spårade totalt. (För er som inte jobbar på luthagens livs så är det en hystaerisk tant på 59 med blå maskara) Hon delade öppenhjärtligt med sig av sina sexvanor och analsex diskussionen livade hon upp tills vi kände att vissa saker vill man inte veta. Då började E sjunga snuskiga sånger och dra roliga historier (som efter 18 minuter, där 14 utav dem var ren upprepning, kom till en poäng som var gräsligt dålig, men vi var alla ganska nöjda med att äntligen kommit slutet att vi skrattade av ren utmattning)

Sen hände det viktigaste på hela kvällen. Sandra går hem på den blanka isgatan, men när sällskapet svängt av tycks det vara en superbra idé att cykla de sista 200 meterna. Efter 100 meter ramlar Sandra. På ansiktet. Skrapar upp knäna och har nu ett stort blåsvart svullet öga. Jag vankar fram som en blandning av Lena och en gumma med artros. Ser ut som ett victim of domestic violence, men är väl snarare ett victim of the mismatch of alcohol consumption and Bambie on a bike. Kan iaf stoltsera med att jag roar hela min arbetsplats o bara behöver kliva in i personalrummet för att folk ska skratta åt mig. Åt mig, inte med mig, men jag bjuder på den.

Imorn är det utgång.

We'll see we'll see.

Upp till bevis!

Tisdag igen. Som vanligt totalfylld med hästar. Fint väder på f.m. men herregud solfan går ju ner vid 15-tiden, sen är det fanimej bäckmörkt. Stått och frysit fötterna av mig på en ridbana och skrikit åt stackars F som inte riktigt fick min envisa ponny att göra som hon ville. Hon är väldigt mammig och följer mig helst i hälarna och lystrar hellre till min röst. Puckoliten, men lite sött är det allt.

Gav mig ut för att inhandla Lonely Planets South East Asia Guide (highly recommended by my dear wife). What happends?! Den har utgått för att återkomma i ny upplaga nästa år. Hallå! Då hoppas jag verkligen den kommer så fort det nya året trätt in. Upp till bevis!

Har börjat mitt nya liv, infört ordentlig matlagning varje dag. Idag blev det torsk med tomat och saffranstäcke och potatis. Halleluja, potatis är inte varje dag man kokar. Men har en känsla av att det kommer bli så att Sandra Li lagar köttfärssås, Sandra Li lagar köttfärssås igen, Sandra Li har tröttnat på matlagning och lagar Lättyoghurt vanilj (eller varma mackor...)
Upp till bevis!

Sandra Li har för övrigt gjort ett fint litet arrangemang med hyacinter och mossa i en kruka. Känner mig lite kärringaktig faktiskt, men fint blev det!

Har inhandlat en mirakelflaska idag. Provat litegrann. Bio ikväll. Lutismiddag imorn. Upp till bevis flera gånger om!

J's morfar har hastigt gått bort. Tråkigt. Får mig att tänka mycket på Jonathan, det är en svår tid han har framför sig. Påminner honom om och om igen att jag finns här. Närsomhelst.

Har börjat få upp ögonen för Good Charlotte (eller öronen kanske i detta fall) Men det är Bruce Spríngsteen som får sista ordet i detta inlägg:

"You can't start a fire without a spark"

(Upp till bevis!)

Storstad vs. Lantliv

Precis hemkommen från Sthlm efter ett trevligt halvt dygn med min älskade M. Mat och vin, Pimm's och Limonette (el vad sjutton det nu hette. Brände bra i halsen iaf) En massa tända ljus och myspys. Morotsstavar och chips med tacodip och Idol. Lekte lite sköldpadda och skedade ganska tidigt (till Chris' stora förtret). Ja en bra kväll som ni nog förstår. Väldigt fin liten lya hon har, hur högt i tak som helst och sådana där jättedjupa, underbara fönsternischer. Sthlm är hemma för henne nu, jag känner mig ganska vilsen. Mataffären ligger praktiskt taget på tunnelbanestationen. En liten udda affär med litet sortiment och konstigt upplägg. Kändes som att gå och handla utomlands. M skrattade bara åt mig. Saknar att ha henne nära till hands, men det har jag väl inte haft sedan vi slutade gymnasiet. Två och ett halvt år.

Nu är det iaf dags att åka ut på landet, rensa lungorna, clear my mind. Solen skiner, ett par minusgrader och frisk luft. Kan hända jag struntar i det där planerade hårda dressyrpasset i ridhuset. Tar med pållen på barbackatur i det fina vädret. Känna vinden mot ansiktet, hans varma päls mot låren och låta friheten pulsera i ådrorna.
Sen är det slut på den romantiska bilden, för då är det dags att ta in alla hästar för middagsmat, bli halvt nertrampad och omkulldragen för att jag är för lat för att ta in en häst i taget. Täcken ska av och på, det ska fodras och mockas och sopas. Suck och stön, fingrarna och tårna fryser, ibland har man lera upp till knäna, helt genomblöt av regnet, eller så svettas man som en idiot och likt ett vindkraftverk viftar bort flugor och broms. Allt det är är ganska snabbt glömt. Annars vore man ju en idiot om man fortsatte med det här hästlivet. Men vad är mer fantastiskt än ett stortmuskelknippe på ett halvt ton som kommer fram och blåser varm luft i ansiktet på dig, stoppar in huvudet under din arm och vill inget hellre än att bli älskad. Han bär dig över stock och sten, gör fåniga dressyrövningar och hoppar stora hinder bara för att du ber honom. Ja sen händer det ju ibland att man ligger i en lerpöl, har en häst som blåvägrar att göra den där passagen och har kommit på att det är ganska bekvämt att springa på sidan av hindret. Men det hade jag nästan glömt...

Ikväll blir det Lutismiddag i Bälinge eller nånsans in the middle of nowhere. Ryktas om tunnbad.

Dagens citat kommer faktiskt från Helena (och är ett par dagar gammalt):

"Jag har tagit ett steg på vägen, men åt vilket håll vet jag inte än"
Kan inte göra annat än att hålla med.

Les idiots et la fille troublé

Är väldigt inne i franskan alltså. Jättekul! Tror nästan jag har någon sorts språkfetisch. Men min fransklärare är ju en historia för sig, herregud vad jag stör mig på en kvinnan. Hon är en sån där liten grå mus med råttfärgat hår, glasögon, jeans med taskig passform och lila oversizetröjor. Och så skrattar hon åt sina egna skämt. Jag menar det gör ju jag också, men den stora skillnaden är att ingen ens uppfattar att hon skämtar så vi tittar på henne som om hon var en idiot och hon skrattar på. Ett tag. Tills hon känner sig mobbad. OCH hon har två katter som det jämt tjatas om. Och vi vet alla vilka fördomar jag har mot kattägare (spec när det är fler än ett djur inblandat) Sånt här kan man väl stå ut med om det inte vore för att hon är förskräckligt kass på att förklara och inte har nån superkoll på vad hon håller på med eg. Förra lektionen tragglade vi imperativ, bara för att på senaste lektionen få lära om eftersom hon sagt fel förra veckan. Suck. Inkompetenta människor är inte min grej. När jag får förklara vad hon menar för mina medstudenter så har det gått lite för långt. Men tack gode Gud att man läst ganska mkt språk, får mycket gratis.

Nästa fransk-lektion missar jag p.g.a. Lutismidagen. Helt ok. Men att jag missar den heliga onsdagen med Phia känns inte helt okej. Mat, Bonde söker fru, Heroes, Fråga Olle och Myggan. Blandat med Skitsnack, Peptalk, Deeptalk, Skratt och Wellbeing är det heeelt oslagbart.

Äntligen var L tillbaka på jobbet. Skönt att ha någon normal där. Annars är det mest kaos och skitsnack. Luthagens Livs- la maison des fous.
Idag glider det upp en kund bredvid mig (som alltid har gnällt på att det är så trångt i butiken) tittar på mig, stånkar och stönar och säger -" Herregud att ni var tvugna att göra det så stort, man orkar ju inte gå ända bort till mjölken längre" Vad svarar man på det? Sluta gnäll kärring kanske, men jag lade på mitt lutisleende och askisserröst och erbjöd mig att hämta 2 dl mellanmjölk med extra lång hållbarhet. jaja snart är det över.

Imorn skall jag till hufvudstaden, äta middag med frugan och sova där. riktigt mysigt.

Dagens insikt: Måste ta tag i les problèmes des hommes. Inte nödvändigtvis idag då...

Till Alla Trogna

Oj oj tänk här sitter man och tänker att bloggen är bortglömd (vilket borde vara sanningen eftersom jag inte skrivit nåt nytt på två månader) men sicket ramaskri det blev när man dedikerade ett inlägg till Risslen. Plötsligt kände sig en hel hop människor bortglömda och förbisedda. Ja herregud, ni blir allihopa superlatived as "Most likely to be the most patient and devoted blog reader in north of Europe" på Facebook.

Ja Fejan är ju ett fenomen alltså. Herregud, jag kan nog erkänna att det inte går en dag utan att jag kollar in mina nya notifications, invitations och requests. Spanar på bilder, skriver ett inlägg på en wall, attackerar några vampires och superpokar lite.
Förklarade Facebooks funktion för mormor och morfar häromdagen, att det var ett sätt att hålla koll på gamla klasskompisar och folk som man inte träffar så ofta. Jättebra. Men oj vad jag ljög egentligen, vid närmare eftertanke (och en titt på min egen wall) så insåg jag att jag kommunicerar allra mest med dem jag träffar allt som oftast. Spanar på de bilderna som jag själv har dubletter utav för att det är från nån lutiskuridutt, skriver ett inlägg som nån timme senare komer upprepas på msn eller på telefon, eller face to face i den tredimensionella världen. Men Facebook fortsätter att ta plats i mitt liv, det går inte att komma ifrån att det är jäkligt kul. I början var det roligast att hitta alla friends, men nu när jag har 110 st och frekvent kommunicerar med 10% av dem så kan man ju undra vad definitionen av vän är... Ja det kan vi reda ut en annan dag. Nu tror jag att jag ska skicka lite hatching eggs och spana lite på vad de resterande 90% har att erbjuda. Jag menar trångsynthet har väl aldrig premierats.

Dagens visdomsord (eller gårdagens om man ska vara petig): Med bensin i tanken tar du dig fram på livets väg, men om du inte fyller på med motorolja så går det knackigt.

Till Risslen

Ja eftersom min kära ingifta moster är min bloggs största fan, så tillägnar jag henne detta inlägg. Största och största, det är ju sådär svårt att uppfylla då hon numera är mitt enda fan. De andra tröttnade ganska snart då det inte kom några uppdateringar längre. Och så har det väl att göra med att R är vääldigt nyfiken av sig...hihi

Ja låt mig börja med att säga att jag är sjuk. mer än vanligt. Är jätteäcklig och spottar hela tiden för att det är lättare än att svälja med min igenbommade hals. Ligger i soffan alldeles loj och tycker synd om mig själv. Igår kollade jag på Anders Borg i tre timmar vilket följdes av Oprah. Haja hur illa det är då! (Förlåt R, jag vet att du gillar att kolla på O, men man har någon form av dispans som hemmagående 4-barnsmamma.)

Ookej om vi ska komma till det som du är intresserad av att höra på riktigt, så kan vi säga att det är komplicerat, fast mindre nu än förr. Tror jag. Lite såpopera över det hela, skulle kunna säljas dyrt till tv4. För tillfället känns det ganska bra, även om det hela tiden fins ett mått av osäkerhet med i bilden och en undran om varför det blir som det blir. Har analyserat om det finns något otillåtet med i bilden, skulle spontant säga nej, men om man lirkar lite på det så måste jag kapitulera och säga: Ja, på något vis, lite grann, inget som stör nu, men kanske när när man vänder sista bladet i historien. Men är inte där än. Senare problem. Eller kanske inte... Man kan ju också diskutera hur mkt umgänge det är lämpligt att ha utöver det uppenbara. Blir mer och mer diffust.

Äsch nu lär du läsa om skiten en gång till om du skall haja det kryptiska =)
Och har några funderingar som jag ska dra med dig ngn dag!
puss och kram (via cyberspace är det inte smittsamt)
Pussa de två små söta

Paris

Eh..ja det var länge sedan jag yttrade mig här. Kära nån vad det tjatas om uppdateringar, vill man veta nåt går det bra att fråga mig face to face, men om det föredras på detta viset så får man väl ställa upp någon gång ibland!

Ja Linnea och jag tog en tripp till Paris för att hälsa på Karin. Det började sådär. Hade äntligen fått på alla på flyget då man kom på att planet inte var flygdugligt (tackar Gud för att man kom på det innan vi provade på att flyga). Men det var bara till att kliva av planet och invänta ett annat. Då fann jag Jenny vid en annan gate, hade suttit där i 11h i väntan på någon flygplansdel till deras Mallis-plan. Är det inte härligt hur de liksom bygger lego med plåtfåglarna, konstigt att folk är flygrädda.
Ja men så kom vi iväg iaf. Redan här hade jag fåt en föraning om att jag ogillar fransmän. Och den känslan kom att följa mig resten av resan...

20 Riesen senare landade vi på Charles de Gaulle. Lyckades med att åka buss gratis in till stan, Karin mötte oss vid metron. Pizza och lite vistelseplanering, sen stupade vi i säng.

Lördagen inleddes med att leta efter hostel. Jisses vad vi letade, och vi fann ett, fast inte det vi letade efter. Men efter moget övervägande (hade tröttnat på att knalla runt och leta efter nåt som var högst ersättbart) så bokade vi in oss där.

Sen blev det lite sightseeng, Notre Dame och picknick vid Pont Neuf. Jag höll personligen på att dö eftersom en liten ful fransk pojke roade sig med att skrämma fåglar. Fåglar som är rädda flyger, och de flyger i flock ganska nära marken. På marken satt vi. Alla som känner mig vet att det blir lite av en situation då något liknande inträffar. Sen gick vi.

Eftermiddagen spenderades på Disneyland. Helt hypat. Superspårat. Men oj så läckert, väldigt påkostat och fint. Åkte en massa attraktioner och kollade in dagens höjdpunkt - Paraden med disneyfigurer. Shit vilket pådrag. Den natten sov vi hos Karin, 4 st i samma säng, en säng som knarrade bara man viftade på stortån. Nej, man var inte utvilad då man vaknade. Men vi checkade in på vårt fina hostel och åkte vidare till Versailles. Fint väder, solen sken från en klarblå himmel. Efter att ha knallat runt i trädgården satte vi oss vid sjön för att ta igen oss. Försökte få ihop Frankrikes historia, men insåg efter ett tag at Linnea blir tvungen att läsa ut boken om Napoleon för att vi ska kunna fylla kunskapsluckorna. Det var inte riktigt någon som kom ihåg vad som sades på historialektionerna...

Helt plötsligt sätter sig Karin upp i gräset och pekar upp mot himlen som tornade upp sig alldeles svart en bit bort. Vi konstaterade ganska snabbt att det skulle bli regn. Snart. Men det var ganska skönt att bara sitta där alldeles loja, himlen var faktiskt fortfarande alldeles klarblå ovanför oss. Sen konstaterde Karin och jag att vi skulle ha glass innan vi lämnade slottsparken. Precis när glassen var uppäten började det regna. 5 sekunder senare hade himlen öppnat sig, det var som om Gud bestämt sig för att tappa ur badvattnet ovanför huvudena på oss. Vi plaskade i 5 cm vatten på marken och var totalt genomsura. Jag vill bara påpeka att Versailles ligger väster om Paris och att vi bodde i den östra delen. Det tog förbannat lång tid att komma hem.

Måndagen var busy. Jag och Karin vaknade urtidigt av några högljudda amerikaner nere på gården. Vi kunde inte sova, låg och snackade skit och fnissade och smidde planer för stackars Linnea som ville sova. haha.
Chockjobbiga måste vi ha varit.

Jag såg väldigt mkt fram emot frukosten som serverades på hostelet. Jag blev inte lite besviken när det gick upp för mig att de serverade en halv baguette, en liiiten croissant och ett glas juice. Men sen bar det iaf iväg till Montmartre. Oj så trevligt och pittoreskt det var där. Sen var vi i full gång me att upptäcka stan. Moulin Rouge, till Eiffeltornet där vi hade picknick.
Karins kompis slöt upp och vi tog oss till Triumfbågen, vandrade sedan Champs Elyssee ner till Louvren. Där kom det fram någon gubbe och frågade om jag var känd och spelade med i nån ny film. Undrade om det var många som tog fel på oss, för vi var ju hemskt lika. Strange french people. Sen knallade vi hem längs med Seine. Sen åt vi avskedsmiddag i montmartre och tittade på ett upplyst blinkande Eiffeltorn. Spektakulärt. Sen åkte Karin hem.

Tisdagen hade jag och Linnea tänkt viga åt ett besök på Louvren. Otippat värre var att det var stängt på just tisdagar. Lite opepp och irriterade över missen drog vi oss bort mot Notre Dame och åt lunch. Det var ytterst trevligt fram tills dess ett franskt flickebarn på bänken bredvid började mata fåglarna. Herregud, vad tänker de med. Ska vi kunna utrota fanskapen kan man ju inte börja göda dem!

Sen var det dags att tänka på refrängen, tid att pallra sig ut till flygplatsen. Vi har gått typ 14 mil på semestern, sett allt av värde i Paris (exkl Louvren då, och vi hade aldrig tid att ta oss upp i Eiffeltornet). Det där tornet är jag lite kluven inför dock. Om man är nära är det ganska fint, väldigt maffigt och spektakulärt, men på distans ser det bara ut som en telemast eller så.

undefined

just nu har jag för mkt känslor i kroppen, på nåt sätt måste de ut. känner mig förvirrad fast jag inte är det eg. eller jo. kanske mer än någonsin. det finns så många olika känslor i mig som liksom går emot varandra, inte synkar, inte ger samma budskap, bara virrar ihop sig som ett trassligt garnnystan och jag kan inte få tag på änden, eller orkar inte leta, och oredan blir bara värre. fast när jag sansar mig så ser jag faktiskt skogen trots alla träden. Ja herregud, inte blev man mindre förvirrad av detta. Vill bara gå och dra täcket över huvudet och sova i sju år.

party och soleil

jaha då har man vaknat efter 2h 45min sömn. Pigg ändå får man säga. Middag med caseligan, tacos och vin blandat med bubbelvatten och äppeljuice var väl kvällens hit. Ingmari och bullfitta på tapeten, förfest hos P.K, party med panschisarna på Flustret, efterfest hos P.K. Ja sen var det lite rajtan.

Jag har funnit en ny bekantskap, en positiv överraskning i M. Bråk som vanligt med P. Lite skoj info kom fram om P och M. Lite otippat, men det för oss bara närmre!

Har fortfarande lite svårt för B-malin, eller så är jag lite avis, har inte bestämt mig i den frågan än!

Lite färg har man juy fått från Frankrike iaf! 10 dagars semester på riviäran. Stoora båtar (tre våningar och helikopterplatta på taket är ju inte alls overkill...), massa fina bilar, sandslottsbyggande och bebispassande kan man väl summera det med. Kan lägga till inspaning av victoria silvstedt och papparazzi-paris, baguetter och rödvin. Lunch vid hamnen i Monaco, en sväng förbi kasinot (och så hade vi upptäckt hela furstendömet) 34 grader varmt och gasande sol, morgonpromenader på stranden med Risslen, korsord, geishakulor... och där har vi hela summeringen!

Kiss the sky, utlovat bloggkort!, Gosingarna på balkongen

Isabelle o Risslen lunchar i Monaco, Mormor & Morfar, Wilma på stranden