I sondags var vi till Patpong for att partaja lite. Problemet var bara att det var brist pa normala utestallen, hela gatan var namligen full av Pussybars och pingpong shower. H o jag gav oss sjutton pa att vi skulle ga o kolla bara for kul. Vi raggade upp tva svenska killar att folja med, vi ville ju inte ga sjalva precis. (Linnea o Christine*2 blavagrade). Det var nat av det sjukaste i varldshistorien, vi kom in o de langade fram ett ping-pong racket till oss, men dar fick ju gransen ga anda. Och ja herregud, de dar flickorna vet en hel del om kroppen som jag inte upptackt annu. Bollar, minibananer, snoren med blommor, sprite... Sen bojade nan laskig thaitant med tvivelaktig moral att massera mig, da gick vi.
Nu ar vi i Krabi, 14 timmars bussresa. My God. Men vi akte VIP-buss sa det var relativt bekvamt iaf. Lag pa stranden igar o jag ar sjukt nojd md att jag lyckats med att inte branna mig. Inte H heller, Linnea ar ju i en helt annan kategori. Hon sag ut som en engelsman da vi kom, nu liknar hon mest engelska flaggan...
Ratt en slang av magkatarr igen, har spenderat dagen i sangen, last, sovit och kollat pa thaitv. Imorn skall jag vara forst nere pa playan!
onsdag, januari 30, 2008
söndag, januari 27, 2008
Ombudgetering
Ja det blev ett abrupt avslut pa forra inlagget eftersom jag inte hade fler mynt att stoppa i. Idag ar det sjukt varmt, sadar att man aldrig nansin kommer ur fuktcirkeln, man ar vsvettig och klibbig, hoppar in i duschen, och innan man ens hunnit torka bort duschvattnet sa ar man lika klibbig som innan man klev in. Men jag borjar vanja mig.
allt ar sa sjukt billigt har, vi (framst jag o H) har levt i himmelriket och gjort manikyr/pedikyr, fotmassage, angbastu -hur vi tankte dar vet jag inte- bodyscrub, ansiktsbehandlingar och eyelash ext. Bott ganska fint, haft det ganska nice. FOR nice insag vi nar vi kom pa att vi sprackt budgeten 3 ggr om. Da fick vi flytta. Nu mina vanner bor vi ett rum som man laser med hanglas, sover pa tvaren i EN dubbelsang, har en toalett som man spolar genom att halla en hink vatten over, och duschar i kallvatten. Man spolar lite pa foten-det gar bra, sen smalbenet och laret ar hanterbart, men nar man kommer till naveln borjar jag fundera pa om det kanske racker att duscha imorn...Ungefar som nar jag ska kliva i simbassangen pa fyrishov-jag doppar fotterna och gar med raska steg bort till bubbelpoolen.
Vi har varit pa Chatuchak Market, hur stort som helst, hur varmt och trangt som helst. Kul dock. Vi ater nudlar och varrullar fran gatustanden till frukost/lunch och gar ut pa restaurang pa kvallen. Igar lyxade vi till det med treratters (hela 40 kr!!)
Ikv blir det Patpong for middag o utgang.
Bokat bussbiljetter och hotell till Krabi o Phi Phi. (S, i BKK syns inga stjarnor, men pa onsdag ska jag ligga pa stranden i Krabi och kika)
Nu ar det dags for en kalldusch
allt ar sa sjukt billigt har, vi (framst jag o H) har levt i himmelriket och gjort manikyr/pedikyr, fotmassage, angbastu -hur vi tankte dar vet jag inte- bodyscrub, ansiktsbehandlingar och eyelash ext. Bott ganska fint, haft det ganska nice. FOR nice insag vi nar vi kom pa att vi sprackt budgeten 3 ggr om. Da fick vi flytta. Nu mina vanner bor vi ett rum som man laser med hanglas, sover pa tvaren i EN dubbelsang, har en toalett som man spolar genom att halla en hink vatten over, och duschar i kallvatten. Man spolar lite pa foten-det gar bra, sen smalbenet och laret ar hanterbart, men nar man kommer till naveln borjar jag fundera pa om det kanske racker att duscha imorn...Ungefar som nar jag ska kliva i simbassangen pa fyrishov-jag doppar fotterna och gar med raska steg bort till bubbelpoolen.
Vi har varit pa Chatuchak Market, hur stort som helst, hur varmt och trangt som helst. Kul dock. Vi ater nudlar och varrullar fran gatustanden till frukost/lunch och gar ut pa restaurang pa kvallen. Igar lyxade vi till det med treratters (hela 40 kr!!)
Ikv blir det Patpong for middag o utgang.
Bokat bussbiljetter och hotell till Krabi o Phi Phi. (S, i BKK syns inga stjarnor, men pa onsdag ska jag ligga pa stranden i Krabi och kika)
Nu ar det dags for en kalldusch
fredag, januari 25, 2008
Same Same
Okej da har en vecka gatt. Fyra helvetiskt kalla dagar i Peking. jag skojar inte. Det var hur manga minusgrader som helst, jag hade strumpbyxor och jeans, tva par strumpor, 4 trojor och tackjacka. Anda fros jag arslet av mig, eller ja det var varst med fotterna, tygskor var inte den mest briljanta iden jag haft. Men fine att det ar kallt, om man kan ga in och varma sig nagonstans. Vad hander? Kineserna spar in pa varmekostnaderna och har inte ens varme pa i affarerna eller pa restaurangerna. Den enda gangen jag var varm var da vi knallade runt pa kinesiska muren, eller besteg rattare sagt. jag svettades, men oj vilken trevlig kansla.
Kineserna ar sjukt daliga pa engelska, vi traffade fyra personer som kunde fler an 7 ord. En av dem var var guide pa city touren, en liten kines i gul tackjacka som gick med en pinne med en gron hund pa i hogsta hugg sa vi inte skulle tappa bort henne. My God. Den dar dagen, oj oj vad vi fros. 8 timmar pa promenad genom den forbjudna staden, himmelska fridens torg och sommarpalatset (tradgarden, som ska vara fantastiskt vacker. Pa sommaren.) Allt sag likadant ut, en massa rott och guld och pralerier, men jag kan allt om drakar och fenixar och sant dar. Same same
"There is a lake. And its frozen" Citat Guiden
Kina ar for ovrigt det enda landet i varlden dar man inte kan ata kinamat. No kidding.
Och hur fan de ska lyckas med att arrangera ett OS om nagra manader har jag ingen aning om. (Stadion ser ut som ett smurfpalats)
Bangkok. 30 grader varmt, en luftfuktighet som gor en svettig av att blinka. En massa trafik, folkmyller och liv. Tempelturen har vi klarat av, annu mer rott och guld och glas och buddahs i guld. En massa upprepningar, tuk tuk, sorry sorry, cheap cheap, same same.
Kineserna ar sjukt daliga pa engelska, vi traffade fyra personer som kunde fler an 7 ord. En av dem var var guide pa city touren, en liten kines i gul tackjacka som gick med en pinne med en gron hund pa i hogsta hugg sa vi inte skulle tappa bort henne. My God. Den dar dagen, oj oj vad vi fros. 8 timmar pa promenad genom den forbjudna staden, himmelska fridens torg och sommarpalatset (tradgarden, som ska vara fantastiskt vacker. Pa sommaren.) Allt sag likadant ut, en massa rott och guld och pralerier, men jag kan allt om drakar och fenixar och sant dar. Same same
"There is a lake. And its frozen" Citat Guiden
Kina ar for ovrigt det enda landet i varlden dar man inte kan ata kinamat. No kidding.
Och hur fan de ska lyckas med att arrangera ett OS om nagra manader har jag ingen aning om. (Stadion ser ut som ett smurfpalats)
Bangkok. 30 grader varmt, en luftfuktighet som gor en svettig av att blinka. En massa trafik, folkmyller och liv. Tempelturen har vi klarat av, annu mer rott och guld och glas och buddahs i guld. En massa upprepningar, tuk tuk, sorry sorry, cheap cheap, same same.
fredag, januari 18, 2008
I väntan på startskottet
Nu är farvälen tagna, väskan packad och förhoppningsvis är allt klart för avfärd. Nu är bara den långa väntan här, väntan på att klockan ska bli 1513 så tåget kan gå, väntan på att klockan ska bli 1750 så vi kan taxa upp på startbanan, varva motorerna, accelerera och lyfta. Lämna det regniga Sverige, ta oss ovan molnen där solen alltid skiner. Sitta i 9h med våra stdstrumpor och äta multi meals som biljetten utlovar. Det blir en intressant flygresa, H och jag har gjort en långflygning tillsammans förr, till Miami. Våra medpassagerare var inte överlyckliga. Men kanske kan jag sova lite, var lite halvdant med det i natt. Landar 09.00 lokal tid i Beijing. -3 grader. Fy fan.
Nu ska jag ta en låång varm dusch. Vem vet när man får den möjligheten nästa gång. Sen ska jag nog bannemig gå till ICA och köpa lösgodis. Ja för fan, dagens bästa idé.
Slaba Dang!
(Den mest användbara frasen i Indonesien enl Phia. Funkar i alla lägen. Vad det egentligen betyder är ännu något oklart.)
Nu ska jag ta en låång varm dusch. Vem vet när man får den möjligheten nästa gång. Sen ska jag nog bannemig gå till ICA och köpa lösgodis. Ja för fan, dagens bästa idé.
Slaba Dang!
(Den mest användbara frasen i Indonesien enl Phia. Funkar i alla lägen. Vad det egentligen betyder är ännu något oklart.)
lördag, januari 12, 2008
Maladjusted but faithful
Igår kväll var jag med på Länsförsäkringars AW på Terrassen, efter en del tjat av Phia. Det är snällt att hon försöker integrera oss arbetslösa i den lite mer meningsfulla världen. Trevligt var det. Kul att äntligen få träffa dem man hör talas om hela tiden, speciellt trevligt att få ett ansikte på min personlige försäkringstjänsteman.
Sen gled vi in på Lutis för att köpa liite godis till att mysa med i soffan. Ojoj vad jag redan känner att jag inte hör hemma där längre. Det har gått en vecka och uteslutandet känns definitivt. Inte bättre blev det av att de typ tagit bort hälften av hyllorna och gjort dansgolv framför kassorna. Släng er i väggen Fyris Park! Nej det var faktiskt en nästintill obehaglig upplevelse och inte blev det bättre av att Brunnberg strök omkring i butiken som en lönnmördare på film. En sådan där värdelös film som går på svt mitt i natten.
Var in på jobbet i veckan och lämnade tillbaka smurfkostymen. Väldigt noppig, sliten och insydd, så vem de tänkt pracka på den har jag ingen aning om, men rentvättad var den iaf! Har givit tillbaka min skåpnyckel och stämpelkortet. Kvar av Luthagens Livs har jag innehållet jag tömde ur smurffickorna:
*Mina två Nils (knivarna)
*Ett block fullklottrat med antal chokladkakor som skall upp i hyllan
*5 ICA-pennor
*Ett avmagnetiserat ICA-kort
*3 kvitton på tuggummi och Ramlösa
*1 "på lagret"-lapp med snus
*4 hårnålar, en tofs och min systers (!) hårspänne
*Ett visitkort från Gabriels Transport (skubb)
*En tuggummipåse
*Ett läppglans
+ Svanenpin, KRAMpin och Rosa Bandet
Jag satt i lunchrummet i 45 minuter och snackade skit. Ända tills de började dra paralleller till Olle, då gick jag.
Det var lite av ett sorgligt vemodigt moment, sista gången jag hade ett riktigt ärende dit, sista gången jag, iaf lite halvt, var en i gänget. Jo men jag kommer att sakna folket, sakna kassaligan, att äta Tore, keso och avocado med Blomman, torsdagsfikat med Marina, de bisarra fredagarna med Pihlen, snacka Heroes med Tomas, hänga i kallköket med Lena, skoja med Kjell och för att inte tala om mina stunder med HG. Jag är också lite ledsen över att jag inte hann säga adjö till Filmjölksmannen och Glass-Robban. Fast mycket av folket kommer jag ju att hänga med ändå, det ser man till. Och jag ska inte sticka under stol med att det är väldigt mycket som är skönt att slippa. Jag ska inte ens dra upp det. Past tense. Already moved on.
Nu är det fokus resan. Har lyckats med att dricka Dukoralen på rätt dagar, köpt reseapotek, bokat hotell i Peking, skrivit packlista och strykit halva igen. Den andra halvan har jag modifierat. Jag menar 'bekväma, praktiska gympaskor', hallå, jag har 52 par skor, men inga som tillhör den kategorin. Jag och H har faktiskt även varit ute på stan och letat. Jätteduktigt. Jag har tittat, jag har provat, men känner man sig som en mongolid så är det ju inte dags. Sen har vi 'fotriktiga sandaler, gärna med kardborreknäppning'. Där tappade jag hakan, inte ett enda ord av de där funkar. sandaler? Kardborrar? Fotriktiga?-det är en definitionsfråga iofs. Linnéa blev lite upprörd och undrade hur sjutton vi klarar av alla våra semestrar vi åker på. jag óch H funderade lite och kom fram till att ballerinaskor funkar i alla lägen, även till stranden. Man tömmer bara ur sanden. Det skulle jag vilja säga är casual backpacker thinking, men det är visst ingen utbredd åsikt.
Har två citat på ämnet:
Helena: Man kan gå jävligt långt i högklackat om man bara känner sig snygg. Har man fula skor vill jag inte lämna hotellet, och då kommer man inte speciellt långt alls faktiskt.
OCH ett citat från Dan Browns Gåtornas Palats:
Man kan inte hoppa mot stjärnorna om fötterna värker. Och när du kommer fram dit du är på väg är det bäst att se bra ut!
Jag tar det som ett sign. *Katjing*
Sen gled vi in på Lutis för att köpa liite godis till att mysa med i soffan. Ojoj vad jag redan känner att jag inte hör hemma där längre. Det har gått en vecka och uteslutandet känns definitivt. Inte bättre blev det av att de typ tagit bort hälften av hyllorna och gjort dansgolv framför kassorna. Släng er i väggen Fyris Park! Nej det var faktiskt en nästintill obehaglig upplevelse och inte blev det bättre av att Brunnberg strök omkring i butiken som en lönnmördare på film. En sådan där värdelös film som går på svt mitt i natten.
Var in på jobbet i veckan och lämnade tillbaka smurfkostymen. Väldigt noppig, sliten och insydd, så vem de tänkt pracka på den har jag ingen aning om, men rentvättad var den iaf! Har givit tillbaka min skåpnyckel och stämpelkortet. Kvar av Luthagens Livs har jag innehållet jag tömde ur smurffickorna:
*Mina två Nils (knivarna)
*Ett block fullklottrat med antal chokladkakor som skall upp i hyllan
*5 ICA-pennor
*Ett avmagnetiserat ICA-kort
*3 kvitton på tuggummi och Ramlösa
*1 "på lagret"-lapp med snus
*4 hårnålar, en tofs och min systers (!) hårspänne
*Ett visitkort från Gabriels Transport (skubb)
*En tuggummipåse
*Ett läppglans
+ Svanenpin, KRAMpin och Rosa Bandet
Jag satt i lunchrummet i 45 minuter och snackade skit. Ända tills de började dra paralleller till Olle, då gick jag.
Det var lite av ett sorgligt vemodigt moment, sista gången jag hade ett riktigt ärende dit, sista gången jag, iaf lite halvt, var en i gänget. Jo men jag kommer att sakna folket, sakna kassaligan, att äta Tore, keso och avocado med Blomman, torsdagsfikat med Marina, de bisarra fredagarna med Pihlen, snacka Heroes med Tomas, hänga i kallköket med Lena, skoja med Kjell och för att inte tala om mina stunder med HG. Jag är också lite ledsen över att jag inte hann säga adjö till Filmjölksmannen och Glass-Robban. Fast mycket av folket kommer jag ju att hänga med ändå, det ser man till. Och jag ska inte sticka under stol med att det är väldigt mycket som är skönt att slippa. Jag ska inte ens dra upp det. Past tense. Already moved on.
Nu är det fokus resan. Har lyckats med att dricka Dukoralen på rätt dagar, köpt reseapotek, bokat hotell i Peking, skrivit packlista och strykit halva igen. Den andra halvan har jag modifierat. Jag menar 'bekväma, praktiska gympaskor', hallå, jag har 52 par skor, men inga som tillhör den kategorin. Jag och H har faktiskt även varit ute på stan och letat. Jätteduktigt. Jag har tittat, jag har provat, men känner man sig som en mongolid så är det ju inte dags. Sen har vi 'fotriktiga sandaler, gärna med kardborreknäppning'. Där tappade jag hakan, inte ett enda ord av de där funkar. sandaler? Kardborrar? Fotriktiga?-det är en definitionsfråga iofs. Linnéa blev lite upprörd och undrade hur sjutton vi klarar av alla våra semestrar vi åker på. jag óch H funderade lite och kom fram till att ballerinaskor funkar i alla lägen, även till stranden. Man tömmer bara ur sanden. Det skulle jag vilja säga är casual backpacker thinking, men det är visst ingen utbredd åsikt.
Har två citat på ämnet:
Helena: Man kan gå jävligt långt i högklackat om man bara känner sig snygg. Har man fula skor vill jag inte lämna hotellet, och då kommer man inte speciellt långt alls faktiskt.
OCH ett citat från Dan Browns Gåtornas Palats:
Man kan inte hoppa mot stjärnorna om fötterna värker. Och när du kommer fram dit du är på väg är det bäst att se bra ut!
Jag tar det som ett sign. *Katjing*
tisdag, januari 08, 2008
Arbetslös och driftig
Jaha då har man klarat av två arbetslöshetsdagar! Men inte har man legat på latsidan för det, inte tagit med täcket till soffan och sjuklingsmyst, inte kollat på Felicity eller Doktorn kan komma eller nå annat skit som jag inte bemödar mig att titta på annars. Och absolut inte sjunkit så lågt att jag kollar på tv-shop i en och en halv timme för att jag inte har något bättre för mig. Nej, min första dag som arbetslös började jag fila på min reseledaransökan, kollade upp utbildningar för framtiden, tog tag i hästfrågan (med mindre bra resultat), hämtade min mormors syster på stationen, hann med fika och äta middag med dem, investerade i lite aktier (försöker trygga min framtid), ordnade till min hemförsäkring och köpte till en reseförsäkring (el. rättare sagt Sophia fixade) och tittade på film med Ellen. Ett öga rött. Rätt bra, sorglig och rolig på en gång, men med ett allvar i botten. Ja justja, jag och kissekatten låg faktiskt i soffan en timma och lyssnade på Mio min Mio. Men vadå, det räknas väl knappast som slackeri?
Idag har jag varit på Studenthälsan, städat och plockat bort julsakerna, ridit (och bandagerat hästfan som gått och trampat sig. Nån som provat få det att sitta bra i karleden? Omöjligt. Men med lite vetwrap och eltejp hoppas jag det sitter till imorn). Jag har varit sneaky och hämtat ut allergimediciner till resan-mitt högkostnadsskydd gick ut idag. Thank God att jag upptäckte det, tjänade 309 riksdaler på den uppmärksamheten. Sen har jag och J lagat tacos. Nice! Gott som fan.
Mamma har hämtat hem Tess igen. Snyft. Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon kattmänniska, men the black cat har spunnit sig in i mitt hjärta. Det är lite mysigt att ha någon som väntar på en när man kommer hem, som ligger i dina skor för att du inte ska kunna gå hemifrån och som rullar ihop som en liten boll bredvid dig och bara vill bli klappad och kliad. Nöjd med så lite, knallar runt med en disktrasa i munnen och är överlycklig. Är lite som killar- äter, sover och jagar möss...
Men visst har jag blivit arg också, kastat ner henne från köksbordet och diskbänken (totalförbjudna områden), dragit henne i svansen när hon klöser på soffan, svurit åt henne då hon smitit ut i trappuppgången när jag har apbråttom till jobbet. Och det är lite enerverande att inte få kissa eller duscha ifred för att hon ska vara med överallt, helst i duschen. Kattfan älskar vatten! Men, men hon är nog rätt glad att vara hemma hos lillmatte o mamma ändå. Min kära mor älskar den där kissen otroligt. Både jag o min syster ligger i lä där. Schysst att bli utbytt mot en kattracka, känner mig genast högt äskad och uppskattad...
Imorn är det onsdag igen. Äntligen. Men vilka gliringar jag får för att jag tar efter Sophias karlstadsdialekt då. Det där måste jag försöka hantera. En annan dag!
Idag skall jag faktiskt citera mig själv:
Det börjar klarna, men eftersom jag är som Beijing så spelar det ingen roll om det är molnfritt, smogen ligger ändå som ett töcken över staden.
Sänger in ett citat från Ellen också:
Jo lite söt kanske hon är, men på ett jävligt fult sätt...
Idag har jag varit på Studenthälsan, städat och plockat bort julsakerna, ridit (och bandagerat hästfan som gått och trampat sig. Nån som provat få det att sitta bra i karleden? Omöjligt. Men med lite vetwrap och eltejp hoppas jag det sitter till imorn). Jag har varit sneaky och hämtat ut allergimediciner till resan-mitt högkostnadsskydd gick ut idag. Thank God att jag upptäckte det, tjänade 309 riksdaler på den uppmärksamheten. Sen har jag och J lagat tacos. Nice! Gott som fan.
Mamma har hämtat hem Tess igen. Snyft. Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon kattmänniska, men the black cat har spunnit sig in i mitt hjärta. Det är lite mysigt att ha någon som väntar på en när man kommer hem, som ligger i dina skor för att du inte ska kunna gå hemifrån och som rullar ihop som en liten boll bredvid dig och bara vill bli klappad och kliad. Nöjd med så lite, knallar runt med en disktrasa i munnen och är överlycklig. Är lite som killar- äter, sover och jagar möss...
Syster o Tess
Men visst har jag blivit arg också, kastat ner henne från köksbordet och diskbänken (totalförbjudna områden), dragit henne i svansen när hon klöser på soffan, svurit åt henne då hon smitit ut i trappuppgången när jag har apbråttom till jobbet. Och det är lite enerverande att inte få kissa eller duscha ifred för att hon ska vara med överallt, helst i duschen. Kattfan älskar vatten! Men, men hon är nog rätt glad att vara hemma hos lillmatte o mamma ändå. Min kära mor älskar den där kissen otroligt. Både jag o min syster ligger i lä där. Schysst att bli utbytt mot en kattracka, känner mig genast högt äskad och uppskattad...
Imorn är det onsdag igen. Äntligen. Men vilka gliringar jag får för att jag tar efter Sophias karlstadsdialekt då. Det där måste jag försöka hantera. En annan dag!
Idag skall jag faktiskt citera mig själv:
Det börjar klarna, men eftersom jag är som Beijing så spelar det ingen roll om det är molnfritt, smogen ligger ändå som ett töcken över staden.
Sänger in ett citat från Ellen också:
Jo lite söt kanske hon är, men på ett jävligt fult sätt...
onsdag, januari 02, 2008
Nytt år, nya löften-men ändå same same
Nej inte i år igen! I år ska jag inte lova saker som jag håller 3 veckor och sen halkar tillbaka i det gamla vanliga spåret. Hur många gånger har jag inte börjat "mitt nya liv". Skitbra, en fin tanke, men vad i helvete, visioner blir inte uppfyllda av sig själva. Man får jobba på det-ibland hårdare än vad man är beredd på och kanske är det då man låter det glida ur händerna, men intalar sig själv att man iaf försökt. Mer kan man inte göra... Jo, try again-try harder. Jag hade en vision som jag viserligen försökt mig på förut, men varit för lat. En vision som jag tänkt göra ett nytt ärligt försök med, lägligt nog med början på nyårsafton. Vad händer?! Jag tappar greppet. Igen. När det nya året bara är barnet har jag förstört, klarade inte ens tre veckor. Det är ett stort nederlag. Besvikelsen på mig själv är enorm, men det var nog inte förrän jag fick en lång utskällning av H som jag egentligen förstod att detta är riktigt illa. Hon uppmärksammade allt detta som jag hela tiden varit medveten om, försökt förbättra, men inte klarat av fullt ut. Jag behövde höra det från någon annan än min inre röst. Nu handlar inte detta bara om nyårsafton, utan hela året sammantaget, ja hela mitt liv egentligen. Om att jag lite för väl efterlevt ordspråket: Bättre fly än illa fäktas. Det handlar inte bara om mig själv och min besvikelse. Det kan jag leva med, men när mitt misslyckande faktiskt också drabbar andra, på ett eller annat sätt, mer eller mindre, så är det dags att ta itu med problemen. Nu finns inga loopholes, inga undantag. Bara hårt arbete, och den här gången är det final, nu ska det ros i hamn även om havet stormar värre än någonsin. Även om jag så ska behöva hänga över relingen och spy konstant av sjösjuka så ska jag inte ge upp (och alla vet väl att kräkas är min största fobi i världen).
Har tänkt tillbaka lite på år 2007. Det har varit lite av ett år av ångest.
*Året då hela elevkullen som jag gått med på Katte tagit studenten (jag inser att jag börjar bli gamal och borde ta tag i mitt liv).
*Året då de allra flesta av mina vänner börjat plugga och jag inser att jag förbrukat två långa utlandsvistelser och borde ha lekt av mig. Vad händer? Jag planerar en ny.
*2007 är det året när jag flyttat hemifrån och levt på vaniljyoghurt i allt för stor utsträckning.
*Ellen flyttar upp till Umeå och att inte ha henne i närheten, att inte kunna gå på våra dagliga promenader i Svartis Bäckus, ligga i soffan och ha deep talk och bara vara är en stor omställning.
*Malin flyttar hem från London, men bosätter sig i Sthlm (vilket i princip likagärna kunnat vara Haparanda)
*2007 har dundrat fram som x2000 och svept mig under fötterna. Med ett fullspäckat schema har jag jag bara försökt hänga med i svängarna, men missat att titta ut genom fönstret, se landskapen växla och njuta av resan. jag har förstått att man kan hoppa av på någon station och vänta på nästa tåg. Det går alltid flera.
*Luthagens Livs får stort inflytande över mitt liv. På gott och ont.
*Jag omprioriterar, omvärderar och fördjupar vänskapsrelationer. Det finns människor som kommit att betyda väldigt mycket för mig, mer än jag anat vid årets början.
2007 har jag lärt mig mycket om relationer av alla dess slag och mycket om mig själv. 2008 skall jag ta den informationen och göra nåt vettigt av den.
För att citera Ellen:
"Livet är som autobahn - det finns flera filer att välja mellan och det går alltid att byta längs vägen"
Har tänkt tillbaka lite på år 2007. Det har varit lite av ett år av ångest.
*Året då hela elevkullen som jag gått med på Katte tagit studenten (jag inser att jag börjar bli gamal och borde ta tag i mitt liv).
*Året då de allra flesta av mina vänner börjat plugga och jag inser att jag förbrukat två långa utlandsvistelser och borde ha lekt av mig. Vad händer? Jag planerar en ny.
*2007 är det året när jag flyttat hemifrån och levt på vaniljyoghurt i allt för stor utsträckning.
*Ellen flyttar upp till Umeå och att inte ha henne i närheten, att inte kunna gå på våra dagliga promenader i Svartis Bäckus, ligga i soffan och ha deep talk och bara vara är en stor omställning.
*Malin flyttar hem från London, men bosätter sig i Sthlm (vilket i princip likagärna kunnat vara Haparanda)
*2007 har dundrat fram som x2000 och svept mig under fötterna. Med ett fullspäckat schema har jag jag bara försökt hänga med i svängarna, men missat att titta ut genom fönstret, se landskapen växla och njuta av resan. jag har förstått att man kan hoppa av på någon station och vänta på nästa tåg. Det går alltid flera.
*Luthagens Livs får stort inflytande över mitt liv. På gott och ont.
*Jag omprioriterar, omvärderar och fördjupar vänskapsrelationer. Det finns människor som kommit att betyda väldigt mycket för mig, mer än jag anat vid årets början.
2007 har jag lärt mig mycket om relationer av alla dess slag och mycket om mig själv. 2008 skall jag ta den informationen och göra nåt vettigt av den.
För att citera Ellen:
"Livet är som autobahn - det finns flera filer att välja mellan och det går alltid att byta längs vägen"
lördag, december 29, 2007
Det är över nu...
Julhelgen är förbi, puh. Pratade med H på julaftonskvällen, satt båda och suckade och uttryckte tacksamhet över att det bara är jul en gång om året. Som två kärringar. My God, var ska detta sluta?
Mmm havrekexen!Jullunchen hos mormor var lite trist eftersom varken syster yster eller kusinerna var där. Utan barn är det inte riktigt samma sak. Och mormor och morfar hade klätt granen och pyntat själva i år. Vad hände där? Vi brukar ju alltid vara med och göra det, skratta åt hur ful plastgranen är (men otroligt hållbar eftersom de haft den i 45 år), hänga upp alla prydnader som vi gjort i skolan, lyssna på hur m&m tjafsar om hur julgransljusen skall sitta, hänga upp de stora julkulorna i fönstren, montera ihop det stora fruktfatet med flera våningar och tända änglaspelet. I år var det sparsmakat, jag var frustrerad och besviken på m&m, fast egentligen var jag väl arg på mig själv. Har jag engagerat mig alls i år? Nej inte ett skit faktiskt, har bara velat ha det överstökat, sett det som ett nödvändigt ont.
Avsaknad av julkänsla, är det deras fel? Nej bara mitt eget. Jag måste själv ta tag i att pallra mig dit och hjälpa till med julpyntandet och få till julstämningen.
Avsaknad av julkänsla, är det deras fel? Nej bara mitt eget. Jag måste själv ta tag i att pallra mig dit och hjälpa till med julpyntandet och få till julstämningen.
Hos farmor var det som vanligt, en hel hög med julklappar och massa mat och gröt och fika på det. Så var man övergödd igen då.
Fick jättemycket fina julklappar
*Platt-tv (pappa tyckte det var skamligt att inte inneha en sådan vid detta laget)
*soda-streamer (Mamma vill inte att jag ska bidra till miljöförstöringen mer)
*en hel massa resesaker (guideböcker, sidenlakan, sidenhandduk...)
*Gant-tröja (såklart..måste ju vara en i familjen)
*Pengar och presentkort...
*....
Så jäkla Gant-skadad familjJuldagen var lugn, groggade med E, snackade skit, åt glass och popcorn och spårade totalt. Skall återge ett par av citaten från kvällen.
"Jag ligger hellre med bananer i 10 år än ligger med honom. Ja, jag stoppar hellre upp en glass i anus och kör runt än låter honom komma in i mig."
"Vadå inte sett prinsessan Madeleine på länge? Nu när det är jul brukar ju hon vara med på tv en massa. På Skurt och så..."
Nu närmar sig nyårsafton också. ojoj vecka 52 är en riktig ångestvecka, men nu är middag planerad och olika alternativ till happenings efteråt. Vad sjutton man ska ha på sig är ju en annan femma. Klänning? Jeans och top? Man vill inte vara over dressed, men inte heller känna sig everyday. Det är en sån där dag när man kan prova allt i garderoben och ingenting passar. Och så kommer matfrågan, vad i hela världen ska man stoppa i sig? Köra på oxfilé och potatisgratäng som resten av Sveriges befolkning, eller vara lite wild and crazy och äta lax?
Ja vi får väl se vad som händer!
Happy New Year Everybody!!
-lets hope it's a good one, without any tears
*katjing* ;)
lördag, december 22, 2007
Snuvad på ett par veckor?!
Julafton på måndag. Huir hände det? Jag befinner mig kring andra advent fortfarande. Men det var julbord till lunch igår, ett wake up call. Bättre än gröten man fick i skolan sista dagen innan jullovet. Hur tänkte de där? Men skilsmässobarn som man är kommer man att få trycka i sig dubbelt så mkt julmat som alla andra. Först är det lunch hos mormor. Smaka på allt ska man ju göra, annars blir det besvikna miner, jul som det är får man ställa upp. Och de där havrekexen kan jag föräta mig på. Jesus vad goda de är, lite skinka och skånsk senap till. Mmm. Men precis när man satt i sig lite av allt (sjuhelsikes mkt mat alltså) och känner sig ungefär som Lena till storleken, så är det dags att börja om med middag hos farmor. Och jul som det är så är det bara att äta och se glad ut. Igen. Och när man tror att det äntligen är över så är det dags att äta rester. Fram tills nyår. Och det måste man ju ställa upp och göra när det ansträngts och lagats så mycket mat. Det är ju bara jul en gång om året! Mmm men sen var det någon idiot som kom på att det är praktiskt om man äter samma mat till påsk också, same shit different names... Precis som Julmust/Påskmust. Ja herregud, här är det riktigt rabalder om ICAs ommärkning av kött, men inte fan har de granskat Apotekarn's och Spendrups bryggerier eller. Det måste ju vara den störst härvan ever.
Julklapp har vi fått från jobbet också. Hallelujah! Trodde vi skulle få nån träljusstake i år-vi hade planerat majbrasa och allt-men det var en väldigt fin klapp faktiskt. Kan inte tala om vad, finns nämligen folk som lägger detta paket under granen och sparar det till sist... Men jag kan säga att man måste bo i villa för att få plats med den!
Julklappar ja. Herregud, jag hatar den hysterin. Att ge bort saker är ju jättekul. När man hittar sådanadär klockrena presenter som man knappt kan vänta med att ge, men att leta efter dem bara för att känns lite tradigt. Och det är ju inte som att man har all tid i världen till att knalla på stan, och lever man i tron om att det är två veckor kvar till jul och inte två dagar så ligger man ganska risigt till faktiskt. Nästa år ska jag införa det som Johns familj gick på i år - julklappsbyte. Man drar ett namn och köper till en i familjen. Hur bra som helst. Bara att hoppas på att man drar rätt namn... Kan tänkas att jag får igenom förslaget hos mamma, men på pappas sida är julklappshysterin alltför utbredd och rotad. Det är som när jag försökte få bort prinskorven från julbordet, ingen som äter skiten men likförbannat ska de ligga där på bordet och svettas.
Man kan ju nästan tro att jag föraktar julen, men nej det är inte sant. Jag tycker faktiskt det är väldigt mysigt. Ljusstakar och stjärnor i fönstren, julpynt och blommor, julskinka och havrekex, glögg och julbak. Om man bara slipper den där prestationsångesten och visionen om familjelycka i juletid. Men jag lovar att jag ska ge mina barn en riktig jul! De ska få klä granen, lägga klappar under, få paket i julstrumporna och göra knäck. Jag kan läsa ur julevangeliet och titta på Kalle Anka (om det inte är Ernst som är julvärd) men några prinskorvar blir det INTE på mitt julbord. Därmed basta.
Julklapp har vi fått från jobbet också. Hallelujah! Trodde vi skulle få nån träljusstake i år-vi hade planerat majbrasa och allt-men det var en väldigt fin klapp faktiskt. Kan inte tala om vad, finns nämligen folk som lägger detta paket under granen och sparar det till sist... Men jag kan säga att man måste bo i villa för att få plats med den!
Julklappar ja. Herregud, jag hatar den hysterin. Att ge bort saker är ju jättekul. När man hittar sådanadär klockrena presenter som man knappt kan vänta med att ge, men att leta efter dem bara för att känns lite tradigt. Och det är ju inte som att man har all tid i världen till att knalla på stan, och lever man i tron om att det är två veckor kvar till jul och inte två dagar så ligger man ganska risigt till faktiskt. Nästa år ska jag införa det som Johns familj gick på i år - julklappsbyte. Man drar ett namn och köper till en i familjen. Hur bra som helst. Bara att hoppas på att man drar rätt namn... Kan tänkas att jag får igenom förslaget hos mamma, men på pappas sida är julklappshysterin alltför utbredd och rotad. Det är som när jag försökte få bort prinskorven från julbordet, ingen som äter skiten men likförbannat ska de ligga där på bordet och svettas.
Man kan ju nästan tro att jag föraktar julen, men nej det är inte sant. Jag tycker faktiskt det är väldigt mysigt. Ljusstakar och stjärnor i fönstren, julpynt och blommor, julskinka och havrekex, glögg och julbak. Om man bara slipper den där prestationsångesten och visionen om familjelycka i juletid. Men jag lovar att jag ska ge mina barn en riktig jul! De ska få klä granen, lägga klappar under, få paket i julstrumporna och göra knäck. Jag kan läsa ur julevangeliet och titta på Kalle Anka (om det inte är Ernst som är julvärd) men några prinskorvar blir det INTE på mitt julbord. Därmed basta.
God Jul Allihop
- hur ert firande än ser ut hoppas jag det blir till belåtenhet
Jag skänker en extra tanke till mina två vänner som kort innan jul mist en nära anhörig. Det blir ingen vanlig jul. En jul där presenter och prinskorvar inte spelar någon roll, en jul där man ser bakom den kommersiella fasaden. Och kanske kanske kan julens budskap få kliva fram där och lindra saknaden.
måndag, december 10, 2007
Good vs Bad - hårfin skillnad
Vad händer folks? Hur är världen funtad egentligen? (läs:karlar). 3 av mina närmsta har har problem med dem för tillfället, eller vi har väl alltid generellt problem med att haja hur de är funtade, men nu är det illa. Skulle vilja skaka om dem litegrann, lite sådär som man gör med snökupoler och hoppas på att poletten ramlar ner precis som den där fusksnön i tomteland. Men kanske är det så att vi måste förstå att det krävs lite krafttag för att få till en snöstorm, kan inte gå och vänta på mirakel. Jag menar hur ofta har vi en vit jul nuförtiden. Det går utför.
För att citera H: Hur kan man komma på tanken att kalla en Christian för Putte? - Det säger ju allt om hur logiska killar är.
Måste för övrigt tänka på min egen approach. Lite dumdristig jag, eller något undermedveten kraft som tar över min djävulska sida. (Eller ska jag skylla på Ellen...?) Skall försöka vara mindre som C. Gynnings bok och tänka på konsekvenserna av mitt agerande. Försöka sa jag. Observera!
I fredags tvingade jag P att kolla på Idol-finalen. Måttligt road av det stackarn... Men men ger man sig in i leken ;)
I lördags var det partaj hos Marina, födelsedagsparty. Lite weird. Det mest spännande på hela kvällen var bussresan (med ett byte på stan) till Salabacke. Jag o Maddis, två rookies i kollektivtrafiken. Fan innan vi hajade busstidtabellen och var vi skulle på och av och hit och dit. Hade fått stränga order om att kliva av på Apelgatan. Fine, klarar vi tänkte vi, tills vi insåg att det inte alls var någon tant som i falsett sa Nästa: Apelgatan! Hann få lite panik innan jag upptäckte textremsan i taket som visade nästa hållplats. Den stirrade jag på i 7 minuter tills det var dags att plinga och kliva av och lokalisera sig i mörkret. Mitt i all denna uppståndelse ringde telefonen. Är det konstigt att jag inte kunde svara eller? Hallå, kan inte koncentrera mig på 18 komplicerade saker samtidigt. Blev ingen utgång för mig, knallade till H ist o var där till närmare 03. Nice!
Söndagen var seg. Jobb. Julbord på Luthagens Livs. Oh my God. Vem fan sätter sig vid ett långbord på affären och glufsar i sig gratismat? Helt absurt beteende, pinsamt sniket om inte annat. När de t.o.m. tar med doggybags har de crossed the borderline completely. Not even exaggerating here.
Sen var jag speedad hela kvällen, höll på att dö när jag kom hem till en mörk tom tyst lägenhet. Som tur var kom J över för att hålla mig sällskap och kolla på The Life of David Gale. Nu blev det kanske lite mer snack än fokus på filmen... tror jag tyckt den varit lite bättre om jag fokuserat på handlingen ;)
Lite kul, oväntad info. Skön info. Lite bad news också, fast mer good än bad om man man lägger ihop dem. Herregud så komplext, men ibland får man nöja sig med det mindre i den stora världen. Eller ta tag i väderleken.
Har idag planerat lite resa med H o L samtidigt som vi åt kina-buffé för att komma i stämning. Ja det blir nog bra det här. L försöker förtvivlat förstå sig på mig och Helena och vår speciella connection. Men nej någon handbok finns inte.
H får stå för ännu ett citat idag: Man kan lära sig engelska, men inte kulturen...
För att citera H: Hur kan man komma på tanken att kalla en Christian för Putte? - Det säger ju allt om hur logiska killar är.
Måste för övrigt tänka på min egen approach. Lite dumdristig jag, eller något undermedveten kraft som tar över min djävulska sida. (Eller ska jag skylla på Ellen...?) Skall försöka vara mindre som C. Gynnings bok och tänka på konsekvenserna av mitt agerande. Försöka sa jag. Observera!
I fredags tvingade jag P att kolla på Idol-finalen. Måttligt road av det stackarn... Men men ger man sig in i leken ;)
I lördags var det partaj hos Marina, födelsedagsparty. Lite weird. Det mest spännande på hela kvällen var bussresan (med ett byte på stan) till Salabacke. Jag o Maddis, två rookies i kollektivtrafiken. Fan innan vi hajade busstidtabellen och var vi skulle på och av och hit och dit. Hade fått stränga order om att kliva av på Apelgatan. Fine, klarar vi tänkte vi, tills vi insåg att det inte alls var någon tant som i falsett sa Nästa: Apelgatan! Hann få lite panik innan jag upptäckte textremsan i taket som visade nästa hållplats. Den stirrade jag på i 7 minuter tills det var dags att plinga och kliva av och lokalisera sig i mörkret. Mitt i all denna uppståndelse ringde telefonen. Är det konstigt att jag inte kunde svara eller? Hallå, kan inte koncentrera mig på 18 komplicerade saker samtidigt. Blev ingen utgång för mig, knallade till H ist o var där till närmare 03. Nice!
Söndagen var seg. Jobb. Julbord på Luthagens Livs. Oh my God. Vem fan sätter sig vid ett långbord på affären och glufsar i sig gratismat? Helt absurt beteende, pinsamt sniket om inte annat. När de t.o.m. tar med doggybags har de crossed the borderline completely. Not even exaggerating here.
Sen var jag speedad hela kvällen, höll på att dö när jag kom hem till en mörk tom tyst lägenhet. Som tur var kom J över för att hålla mig sällskap och kolla på The Life of David Gale. Nu blev det kanske lite mer snack än fokus på filmen... tror jag tyckt den varit lite bättre om jag fokuserat på handlingen ;)
Lite kul, oväntad info. Skön info. Lite bad news också, fast mer good än bad om man man lägger ihop dem. Herregud så komplext, men ibland får man nöja sig med det mindre i den stora världen. Eller ta tag i väderleken.
Har idag planerat lite resa med H o L samtidigt som vi åt kina-buffé för att komma i stämning. Ja det blir nog bra det här. L försöker förtvivlat förstå sig på mig och Helena och vår speciella connection. Men nej någon handbok finns inte.
H får stå för ännu ett citat idag: Man kan lära sig engelska, men inte kulturen...
fredag, november 30, 2007
speachless
Onsdag 28/11. Personalfest på Bowlaget. Inleddes med en kram av F.B. och två drinkbiljetter. Ja redan där var det ju något utöver det vanliga. Lite mingel, ett glas rödvin, hann bli lite upprörd på en viss person efter 10 minuter. F .B. drar ett skojigt välkomsttal som ger en bild av en stel Brunnberg iförd badbyxor utförandes vattengympa. Sen är det äntligen dags att äta! Men om det var någon som var nöjd med maten är ännu oklart. Gödkalv låter himlarns fint alltså, men kära nån, kan vi iaf få bli någorlunda mätta. En liten tröst var att vi fick efterrätt; kladdkaka och glass med bär (fast det hette nåt fint). Vi hade astrevligt vid kassabordet. Konstigt det där med att vi håller oss till varandra, kassabordet, charkbordet, killarna och Linda, och några utstötta.
Sen var det dags för bowlingen. P.K. hade gjort lag, jag var lite nervös där ett tag att man skulle hamna i värsta satsiga vinnargänget, men Med F.B. i spetsen, Harry, L.P. Marina och Anna P kände jag mig ganska hemma. Ännu roligare blev det när jag insåg att jag var kung på bowling. Jag och F.B. Kanske att han var snäppet bättre, eller iaf något jämnare. Efter tre glas vin började banan att luta lite lätt till höger just när jag skulle skjuta. Vet inte vad som hände där. Och Marina påstår att jag visade rumpan ibland. Man ska alltså inte spela bowling i klänning. Ska jag komma ihåg till nästa gång!
Sen var det nåt glas öl o skitsnack på tavernan som spårade lite lätt sisådär en timme efter stängning. Eller rättare sagt Eva Lejonhufvud spårade totalt. (För er som inte jobbar på luthagens livs så är det en hystaerisk tant på 59 med blå maskara) Hon delade öppenhjärtligt med sig av sina sexvanor och analsex diskussionen livade hon upp tills vi kände att vissa saker vill man inte veta. Då började E sjunga snuskiga sånger och dra roliga historier (som efter 18 minuter, där 14 utav dem var ren upprepning, kom till en poäng som var gräsligt dålig, men vi var alla ganska nöjda med att äntligen kommit slutet att vi skrattade av ren utmattning)
Sen hände det viktigaste på hela kvällen. Sandra går hem på den blanka isgatan, men när sällskapet svängt av tycks det vara en superbra idé att cykla de sista 200 meterna. Efter 100 meter ramlar Sandra. På ansiktet. Skrapar upp knäna och har nu ett stort blåsvart svullet öga. Jag vankar fram som en blandning av Lena och en gumma med artros. Ser ut som ett victim of domestic violence, men är väl snarare ett victim of the mismatch of alcohol consumption and Bambie on a bike. Kan iaf stoltsera med att jag roar hela min arbetsplats o bara behöver kliva in i personalrummet för att folk ska skratta åt mig. Åt mig, inte med mig, men jag bjuder på den.
Imorn är det utgång.
We'll see we'll see.
tisdag, november 27, 2007
Upp till bevis!
Tisdag igen. Som vanligt totalfylld med hästar. Fint väder på f.m. men herregud solfan går ju ner vid 15-tiden, sen är det fanimej bäckmörkt. Stått och frysit fötterna av mig på en ridbana och skrikit åt stackars F som inte riktigt fick min envisa ponny att göra som hon ville. Hon är väldigt mammig och följer mig helst i hälarna och lystrar hellre till min röst. Puckoliten, men lite sött är det allt.
Gav mig ut för att inhandla Lonely Planets South East Asia Guide (highly recommended by my dear wife). What happends?! Den har utgått för att återkomma i ny upplaga nästa år. Hallå! Då hoppas jag verkligen den kommer så fort det nya året trätt in. Upp till bevis!
Har börjat mitt nya liv, infört ordentlig matlagning varje dag. Idag blev det torsk med tomat och saffranstäcke och potatis. Halleluja, potatis är inte varje dag man kokar. Men har en känsla av att det kommer bli så att Sandra Li lagar köttfärssås, Sandra Li lagar köttfärssås igen, Sandra Li har tröttnat på matlagning och lagar Lättyoghurt vanilj (eller varma mackor...)
Upp till bevis!
Sandra Li har för övrigt gjort ett fint litet arrangemang med hyacinter och mossa i en kruka. Känner mig lite kärringaktig faktiskt, men fint blev det!
Har inhandlat en mirakelflaska idag. Provat litegrann. Bio ikväll. Lutismiddag imorn. Upp till bevis flera gånger om!
J's morfar har hastigt gått bort. Tråkigt. Får mig att tänka mycket på Jonathan, det är en svår tid han har framför sig. Påminner honom om och om igen att jag finns här. Närsomhelst.
Har börjat få upp ögonen för Good Charlotte (eller öronen kanske i detta fall) Men det är Bruce Spríngsteen som får sista ordet i detta inlägg:
"You can't start a fire without a spark"
(Upp till bevis!)
Gav mig ut för att inhandla Lonely Planets South East Asia Guide (highly recommended by my dear wife). What happends?! Den har utgått för att återkomma i ny upplaga nästa år. Hallå! Då hoppas jag verkligen den kommer så fort det nya året trätt in. Upp till bevis!
Har börjat mitt nya liv, infört ordentlig matlagning varje dag. Idag blev det torsk med tomat och saffranstäcke och potatis. Halleluja, potatis är inte varje dag man kokar. Men har en känsla av att det kommer bli så att Sandra Li lagar köttfärssås, Sandra Li lagar köttfärssås igen, Sandra Li har tröttnat på matlagning och lagar Lättyoghurt vanilj (eller varma mackor...)
Upp till bevis!
Sandra Li har för övrigt gjort ett fint litet arrangemang med hyacinter och mossa i en kruka. Känner mig lite kärringaktig faktiskt, men fint blev det!
Har inhandlat en mirakelflaska idag. Provat litegrann. Bio ikväll. Lutismiddag imorn. Upp till bevis flera gånger om!
J's morfar har hastigt gått bort. Tråkigt. Får mig att tänka mycket på Jonathan, det är en svår tid han har framför sig. Påminner honom om och om igen att jag finns här. Närsomhelst.
Har börjat få upp ögonen för Good Charlotte (eller öronen kanske i detta fall) Men det är Bruce Spríngsteen som får sista ordet i detta inlägg:
"You can't start a fire without a spark"
(Upp till bevis!)
lördag, november 24, 2007
Storstad vs. Lantliv
Precis hemkommen från Sthlm efter ett trevligt halvt dygn med min älskade M. Mat och vin, Pimm's och Limonette (el vad sjutton det nu hette. Brände bra i halsen iaf) En massa tända ljus och myspys. Morotsstavar och chips med tacodip och Idol. Lekte lite sköldpadda och skedade ganska tidigt (till Chris' stora förtret). Ja en bra kväll som ni nog förstår. Väldigt fin liten lya hon har, hur högt i tak som helst och sådana där jättedjupa, underbara fönsternischer. Sthlm är hemma för henne nu, jag känner mig ganska vilsen. Mataffären ligger praktiskt taget på tunnelbanestationen. En liten udda affär med litet sortiment och konstigt upplägg. Kändes som att gå och handla utomlands. M skrattade bara åt mig. Saknar att ha henne nära till hands, men det har jag väl inte haft sedan vi slutade gymnasiet. Två och ett halvt år.
Nu är det iaf dags att åka ut på landet, rensa lungorna, clear my mind. Solen skiner, ett par minusgrader och frisk luft. Kan hända jag struntar i det där planerade hårda dressyrpasset i ridhuset. Tar med pållen på barbackatur i det fina vädret. Känna vinden mot ansiktet, hans varma päls mot låren och låta friheten pulsera i ådrorna.
Sen är det slut på den romantiska bilden, för då är det dags att ta in alla hästar för middagsmat, bli halvt nertrampad och omkulldragen för att jag är för lat för att ta in en häst i taget. Täcken ska av och på, det ska fodras och mockas och sopas. Suck och stön, fingrarna och tårna fryser, ibland har man lera upp till knäna, helt genomblöt av regnet, eller så svettas man som en idiot och likt ett vindkraftverk viftar bort flugor och broms. Allt det är är ganska snabbt glömt. Annars vore man ju en idiot om man fortsatte med det här hästlivet. Men vad är mer fantastiskt än ett stortmuskelknippe på ett halvt ton som kommer fram och blåser varm luft i ansiktet på dig, stoppar in huvudet under din arm och vill inget hellre än att bli älskad. Han bär dig över stock och sten, gör fåniga dressyrövningar och hoppar stora hinder bara för att du ber honom. Ja sen händer det ju ibland att man ligger i en lerpöl, har en häst som blåvägrar att göra den där passagen och har kommit på att det är ganska bekvämt att springa på sidan av hindret. Men det hade jag nästan glömt...
Ikväll blir det Lutismiddag i Bälinge eller nånsans in the middle of nowhere. Ryktas om tunnbad.
Dagens citat kommer faktiskt från Helena (och är ett par dagar gammalt):
"Jag har tagit ett steg på vägen, men åt vilket håll vet jag inte än"
Kan inte göra annat än att hålla med.
Nu är det iaf dags att åka ut på landet, rensa lungorna, clear my mind. Solen skiner, ett par minusgrader och frisk luft. Kan hända jag struntar i det där planerade hårda dressyrpasset i ridhuset. Tar med pållen på barbackatur i det fina vädret. Känna vinden mot ansiktet, hans varma päls mot låren och låta friheten pulsera i ådrorna.
Sen är det slut på den romantiska bilden, för då är det dags att ta in alla hästar för middagsmat, bli halvt nertrampad och omkulldragen för att jag är för lat för att ta in en häst i taget. Täcken ska av och på, det ska fodras och mockas och sopas. Suck och stön, fingrarna och tårna fryser, ibland har man lera upp till knäna, helt genomblöt av regnet, eller så svettas man som en idiot och likt ett vindkraftverk viftar bort flugor och broms. Allt det är är ganska snabbt glömt. Annars vore man ju en idiot om man fortsatte med det här hästlivet. Men vad är mer fantastiskt än ett stortmuskelknippe på ett halvt ton som kommer fram och blåser varm luft i ansiktet på dig, stoppar in huvudet under din arm och vill inget hellre än att bli älskad. Han bär dig över stock och sten, gör fåniga dressyrövningar och hoppar stora hinder bara för att du ber honom. Ja sen händer det ju ibland att man ligger i en lerpöl, har en häst som blåvägrar att göra den där passagen och har kommit på att det är ganska bekvämt att springa på sidan av hindret. Men det hade jag nästan glömt...
Ikväll blir det Lutismiddag i Bälinge eller nånsans in the middle of nowhere. Ryktas om tunnbad.
Dagens citat kommer faktiskt från Helena (och är ett par dagar gammalt):
"Jag har tagit ett steg på vägen, men åt vilket håll vet jag inte än"
Kan inte göra annat än att hålla med.
torsdag, november 22, 2007
Les idiots et la fille troublé
Är väldigt inne i franskan alltså. Jättekul! Tror nästan jag har någon sorts språkfetisch. Men min fransklärare är ju en historia för sig, herregud vad jag stör mig på en kvinnan. Hon är en sån där liten grå mus med råttfärgat hår, glasögon, jeans med taskig passform och lila oversizetröjor. Och så skrattar hon åt sina egna skämt. Jag menar det gör ju jag också, men den stora skillnaden är att ingen ens uppfattar att hon skämtar så vi tittar på henne som om hon var en idiot och hon skrattar på. Ett tag. Tills hon känner sig mobbad. OCH hon har två katter som det jämt tjatas om. Och vi vet alla vilka fördomar jag har mot kattägare (spec när det är fler än ett djur inblandat) Sånt här kan man väl stå ut med om det inte vore för att hon är förskräckligt kass på att förklara och inte har nån superkoll på vad hon håller på med eg. Förra lektionen tragglade vi imperativ, bara för att på senaste lektionen få lära om eftersom hon sagt fel förra veckan. Suck. Inkompetenta människor är inte min grej. När jag får förklara vad hon menar för mina medstudenter så har det gått lite för långt. Men tack gode Gud att man läst ganska mkt språk, får mycket gratis.
Nästa fransk-lektion missar jag p.g.a. Lutismidagen. Helt ok. Men att jag missar den heliga onsdagen med Phia känns inte helt okej. Mat, Bonde söker fru, Heroes, Fråga Olle och Myggan. Blandat med Skitsnack, Peptalk, Deeptalk, Skratt och Wellbeing är det heeelt oslagbart.
Äntligen var L tillbaka på jobbet. Skönt att ha någon normal där. Annars är det mest kaos och skitsnack. Luthagens Livs- la maison des fous.
Idag glider det upp en kund bredvid mig (som alltid har gnällt på att det är så trångt i butiken) tittar på mig, stånkar och stönar och säger -" Herregud att ni var tvugna att göra det så stort, man orkar ju inte gå ända bort till mjölken längre" Vad svarar man på det? Sluta gnäll kärring kanske, men jag lade på mitt lutisleende och askisserröst och erbjöd mig att hämta 2 dl mellanmjölk med extra lång hållbarhet. jaja snart är det över.
Imorn skall jag till hufvudstaden, äta middag med frugan och sova där. riktigt mysigt.
Dagens insikt: Måste ta tag i les problèmes des hommes. Inte nödvändigtvis idag då...
Nästa fransk-lektion missar jag p.g.a. Lutismidagen. Helt ok. Men att jag missar den heliga onsdagen med Phia känns inte helt okej. Mat, Bonde söker fru, Heroes, Fråga Olle och Myggan. Blandat med Skitsnack, Peptalk, Deeptalk, Skratt och Wellbeing är det heeelt oslagbart.
Äntligen var L tillbaka på jobbet. Skönt att ha någon normal där. Annars är det mest kaos och skitsnack. Luthagens Livs- la maison des fous.
Idag glider det upp en kund bredvid mig (som alltid har gnällt på att det är så trångt i butiken) tittar på mig, stånkar och stönar och säger -" Herregud att ni var tvugna att göra det så stort, man orkar ju inte gå ända bort till mjölken längre" Vad svarar man på det? Sluta gnäll kärring kanske, men jag lade på mitt lutisleende och askisserröst och erbjöd mig att hämta 2 dl mellanmjölk med extra lång hållbarhet. jaja snart är det över.
Imorn skall jag till hufvudstaden, äta middag med frugan och sova där. riktigt mysigt.
Dagens insikt: Måste ta tag i les problèmes des hommes. Inte nödvändigtvis idag då...
måndag, november 19, 2007
Till Alla Trogna
Oj oj tänk här sitter man och tänker att bloggen är bortglömd (vilket borde vara sanningen eftersom jag inte skrivit nåt nytt på två månader) men sicket ramaskri det blev när man dedikerade ett inlägg till Risslen. Plötsligt kände sig en hel hop människor bortglömda och förbisedda. Ja herregud, ni blir allihopa superlatived as "Most likely to be the most patient and devoted blog reader in north of Europe" på Facebook.
Ja Fejan är ju ett fenomen alltså. Herregud, jag kan nog erkänna att det inte går en dag utan att jag kollar in mina nya notifications, invitations och requests. Spanar på bilder, skriver ett inlägg på en wall, attackerar några vampires och superpokar lite.
Förklarade Facebooks funktion för mormor och morfar häromdagen, att det var ett sätt att hålla koll på gamla klasskompisar och folk som man inte träffar så ofta. Jättebra. Men oj vad jag ljög egentligen, vid närmare eftertanke (och en titt på min egen wall) så insåg jag att jag kommunicerar allra mest med dem jag träffar allt som oftast. Spanar på de bilderna som jag själv har dubletter utav för att det är från nån lutiskuridutt, skriver ett inlägg som nån timme senare komer upprepas på msn eller på telefon, eller face to face i den tredimensionella världen. Men Facebook fortsätter att ta plats i mitt liv, det går inte att komma ifrån att det är jäkligt kul. I början var det roligast att hitta alla friends, men nu när jag har 110 st och frekvent kommunicerar med 10% av dem så kan man ju undra vad definitionen av vän är... Ja det kan vi reda ut en annan dag. Nu tror jag att jag ska skicka lite hatching eggs och spana lite på vad de resterande 90% har att erbjuda. Jag menar trångsynthet har väl aldrig premierats.
Dagens visdomsord (eller gårdagens om man ska vara petig): Med bensin i tanken tar du dig fram på livets väg, men om du inte fyller på med motorolja så går det knackigt.
Ja Fejan är ju ett fenomen alltså. Herregud, jag kan nog erkänna att det inte går en dag utan att jag kollar in mina nya notifications, invitations och requests. Spanar på bilder, skriver ett inlägg på en wall, attackerar några vampires och superpokar lite.
Förklarade Facebooks funktion för mormor och morfar häromdagen, att det var ett sätt att hålla koll på gamla klasskompisar och folk som man inte träffar så ofta. Jättebra. Men oj vad jag ljög egentligen, vid närmare eftertanke (och en titt på min egen wall) så insåg jag att jag kommunicerar allra mest med dem jag träffar allt som oftast. Spanar på de bilderna som jag själv har dubletter utav för att det är från nån lutiskuridutt, skriver ett inlägg som nån timme senare komer upprepas på msn eller på telefon, eller face to face i den tredimensionella världen. Men Facebook fortsätter att ta plats i mitt liv, det går inte att komma ifrån att det är jäkligt kul. I början var det roligast att hitta alla friends, men nu när jag har 110 st och frekvent kommunicerar med 10% av dem så kan man ju undra vad definitionen av vän är... Ja det kan vi reda ut en annan dag. Nu tror jag att jag ska skicka lite hatching eggs och spana lite på vad de resterande 90% har att erbjuda. Jag menar trångsynthet har väl aldrig premierats.
Dagens visdomsord (eller gårdagens om man ska vara petig): Med bensin i tanken tar du dig fram på livets väg, men om du inte fyller på med motorolja så går det knackigt.
fredag, september 21, 2007
Till Risslen
Ja eftersom min kära ingifta moster är min bloggs största fan, så tillägnar jag henne detta inlägg. Största och största, det är ju sådär svårt att uppfylla då hon numera är mitt enda fan. De andra tröttnade ganska snart då det inte kom några uppdateringar längre. Och så har det väl att göra med att R är vääldigt nyfiken av sig...hihi
Ja låt mig börja med att säga att jag är sjuk. mer än vanligt. Är jätteäcklig och spottar hela tiden för att det är lättare än att svälja med min igenbommade hals. Ligger i soffan alldeles loj och tycker synd om mig själv. Igår kollade jag på Anders Borg i tre timmar vilket följdes av Oprah. Haja hur illa det är då! (Förlåt R, jag vet att du gillar att kolla på O, men man har någon form av dispans som hemmagående 4-barnsmamma.)
Ookej om vi ska komma till det som du är intresserad av att höra på riktigt, så kan vi säga att det är komplicerat, fast mindre nu än förr. Tror jag. Lite såpopera över det hela, skulle kunna säljas dyrt till tv4. För tillfället känns det ganska bra, även om det hela tiden fins ett mått av osäkerhet med i bilden och en undran om varför det blir som det blir. Har analyserat om det finns något otillåtet med i bilden, skulle spontant säga nej, men om man lirkar lite på det så måste jag kapitulera och säga: Ja, på något vis, lite grann, inget som stör nu, men kanske när när man vänder sista bladet i historien. Men är inte där än. Senare problem. Eller kanske inte... Man kan ju också diskutera hur mkt umgänge det är lämpligt att ha utöver det uppenbara. Blir mer och mer diffust.
Äsch nu lär du läsa om skiten en gång till om du skall haja det kryptiska =)
Och har några funderingar som jag ska dra med dig ngn dag!
puss och kram (via cyberspace är det inte smittsamt)
Pussa de två små söta
Ja låt mig börja med att säga att jag är sjuk. mer än vanligt. Är jätteäcklig och spottar hela tiden för att det är lättare än att svälja med min igenbommade hals. Ligger i soffan alldeles loj och tycker synd om mig själv. Igår kollade jag på Anders Borg i tre timmar vilket följdes av Oprah. Haja hur illa det är då! (Förlåt R, jag vet att du gillar att kolla på O, men man har någon form av dispans som hemmagående 4-barnsmamma.)
Ookej om vi ska komma till det som du är intresserad av att höra på riktigt, så kan vi säga att det är komplicerat, fast mindre nu än förr. Tror jag. Lite såpopera över det hela, skulle kunna säljas dyrt till tv4. För tillfället känns det ganska bra, även om det hela tiden fins ett mått av osäkerhet med i bilden och en undran om varför det blir som det blir. Har analyserat om det finns något otillåtet med i bilden, skulle spontant säga nej, men om man lirkar lite på det så måste jag kapitulera och säga: Ja, på något vis, lite grann, inget som stör nu, men kanske när när man vänder sista bladet i historien. Men är inte där än. Senare problem. Eller kanske inte... Man kan ju också diskutera hur mkt umgänge det är lämpligt att ha utöver det uppenbara. Blir mer och mer diffust.
Äsch nu lär du läsa om skiten en gång till om du skall haja det kryptiska =)
Och har några funderingar som jag ska dra med dig ngn dag!
puss och kram (via cyberspace är det inte smittsamt)
Pussa de två små söta
söndag, augusti 19, 2007
Paris
Eh..ja det var länge sedan jag yttrade mig här. Kära nån vad det tjatas om uppdateringar, vill man veta nåt går det bra att fråga mig face to face, men om det föredras på detta viset så får man väl ställa upp någon gång ibland!
Ja Linnea och jag tog en tripp till Paris för att hälsa på Karin. Det började sådär. Hade äntligen fått på alla på flyget då man kom på att planet inte var flygdugligt (tackar Gud för att man kom på det innan vi provade på att flyga). Men det var bara till att kliva av planet och invänta ett annat. Då fann jag Jenny vid en annan gate, hade suttit där i 11h i väntan på någon flygplansdel till deras Mallis-plan. Är det inte härligt hur de liksom bygger lego med plåtfåglarna, konstigt att folk är flygrädda.
Ja men så kom vi iväg iaf. Redan här hade jag fåt en föraning om att jag ogillar fransmän. Och den känslan kom att följa mig resten av resan...
20 Riesen senare landade vi på Charles de Gaulle. Lyckades med att åka buss gratis in till stan, Karin mötte oss vid metron. Pizza och lite vistelseplanering, sen stupade vi i säng.
Lördagen inleddes med att leta efter hostel. Jisses vad vi letade, och vi fann ett, fast inte det vi letade efter. Men efter moget övervägande (hade tröttnat på att knalla runt och leta efter nåt som var högst ersättbart) så bokade vi in oss där.
Sen blev det lite sightseeng, Notre Dame och picknick vid Pont Neuf. Jag höll personligen på att dö eftersom en liten ful fransk pojke roade sig med att skrämma fåglar. Fåglar som är rädda flyger, och de flyger i flock ganska nära marken. På marken satt vi. Alla som känner mig vet att det blir lite av en situation då något liknande inträffar. Sen gick vi.
Eftermiddagen spenderades på Disneyland. Helt hypat. Superspårat. Men oj så läckert, väldigt påkostat och fint. Åkte en massa attraktioner och kollade in dagens höjdpunkt - Paraden med disneyfigurer. Shit vilket pådrag. Den natten sov vi hos Karin, 4 st i samma säng, en säng som knarrade bara man viftade på stortån. Nej, man var inte utvilad då man vaknade. Men vi checkade in på vårt fina hostel och åkte vidare till Versailles. Fint väder, solen sken från en klarblå himmel. Efter att ha knallat runt i trädgården satte vi oss vid sjön för att ta igen oss. Försökte få ihop Frankrikes historia, men insåg efter ett tag at Linnea blir tvungen att läsa ut boken om Napoleon för att vi ska kunna fylla kunskapsluckorna. Det var inte riktigt någon som kom ihåg vad som sades på historialektionerna...
Helt plötsligt sätter sig Karin upp i gräset och pekar upp mot himlen som tornade upp sig alldeles svart en bit bort. Vi konstaterade ganska snabbt att det skulle bli regn. Snart. Men det var ganska skönt att bara sitta där alldeles loja, himlen var faktiskt fortfarande alldeles klarblå ovanför oss. Sen konstaterde Karin och jag att vi skulle ha glass innan vi lämnade slottsparken. Precis när glassen var uppäten började det regna. 5 sekunder senare hade himlen öppnat sig, det var som om Gud bestämt sig för att tappa ur badvattnet ovanför huvudena på oss. Vi plaskade i 5 cm vatten på marken och var totalt genomsura. Jag vill bara påpeka att Versailles ligger väster om Paris och att vi bodde i den östra delen. Det tog förbannat lång tid att komma hem.
Måndagen var busy. Jag och Karin vaknade urtidigt av några högljudda amerikaner nere på gården. Vi kunde inte sova, låg och snackade skit och fnissade och smidde planer för stackars Linnea som ville sova. haha.
Chockjobbiga måste vi ha varit.
Jag såg väldigt mkt fram emot frukosten som serverades på hostelet. Jag blev inte lite besviken när det gick upp för mig att de serverade en halv baguette, en liiiten croissant och ett glas juice. Men sen bar det iaf iväg till Montmartre. Oj så trevligt och pittoreskt det var där. Sen var vi i full gång me att upptäcka stan. Moulin Rouge, till Eiffeltornet där vi hade picknick.
Karins kompis slöt upp och vi tog oss till Triumfbågen, vandrade sedan Champs Elyssee ner till Louvren. Där kom det fram någon gubbe och frågade om jag var känd och spelade med i nån ny film. Undrade om det var många som tog fel på oss, för vi var ju hemskt lika. Strange french people. Sen knallade vi hem längs med Seine. Sen åt vi avskedsmiddag i montmartre och tittade på ett upplyst blinkande Eiffeltorn. Spektakulärt. Sen åkte Karin hem.
Tisdagen hade jag och Linnea tänkt viga åt ett besök på Louvren. Otippat värre var att det var stängt på just tisdagar. Lite opepp och irriterade över missen drog vi oss bort mot Notre Dame och åt lunch. Det var ytterst trevligt fram tills dess ett franskt flickebarn på bänken bredvid började mata fåglarna. Herregud, vad tänker de med. Ska vi kunna utrota fanskapen kan man ju inte börja göda dem!
Sen var det dags att tänka på refrängen, tid att pallra sig ut till flygplatsen. Vi har gått typ 14 mil på semestern, sett allt av värde i Paris (exkl Louvren då, och vi hade aldrig tid att ta oss upp i Eiffeltornet). Det där tornet är jag lite kluven inför dock. Om man är nära är det ganska fint, väldigt maffigt och spektakulärt, men på distans ser det bara ut som en telemast eller så.
Ja Linnea och jag tog en tripp till Paris för att hälsa på Karin. Det började sådär. Hade äntligen fått på alla på flyget då man kom på att planet inte var flygdugligt (tackar Gud för att man kom på det innan vi provade på att flyga). Men det var bara till att kliva av planet och invänta ett annat. Då fann jag Jenny vid en annan gate, hade suttit där i 11h i väntan på någon flygplansdel till deras Mallis-plan. Är det inte härligt hur de liksom bygger lego med plåtfåglarna, konstigt att folk är flygrädda.
Ja men så kom vi iväg iaf. Redan här hade jag fåt en föraning om att jag ogillar fransmän. Och den känslan kom att följa mig resten av resan...
20 Riesen senare landade vi på Charles de Gaulle. Lyckades med att åka buss gratis in till stan, Karin mötte oss vid metron. Pizza och lite vistelseplanering, sen stupade vi i säng.
Lördagen inleddes med att leta efter hostel. Jisses vad vi letade, och vi fann ett, fast inte det vi letade efter. Men efter moget övervägande (hade tröttnat på att knalla runt och leta efter nåt som var högst ersättbart) så bokade vi in oss där.
Sen blev det lite sightseeng, Notre Dame och picknick vid Pont Neuf. Jag höll personligen på att dö eftersom en liten ful fransk pojke roade sig med att skrämma fåglar. Fåglar som är rädda flyger, och de flyger i flock ganska nära marken. På marken satt vi. Alla som känner mig vet att det blir lite av en situation då något liknande inträffar. Sen gick vi.
Eftermiddagen spenderades på Disneyland. Helt hypat. Superspårat. Men oj så läckert, väldigt påkostat och fint. Åkte en massa attraktioner och kollade in dagens höjdpunkt - Paraden med disneyfigurer. Shit vilket pådrag. Den natten sov vi hos Karin, 4 st i samma säng, en säng som knarrade bara man viftade på stortån. Nej, man var inte utvilad då man vaknade. Men vi checkade in på vårt fina hostel och åkte vidare till Versailles. Fint väder, solen sken från en klarblå himmel. Efter att ha knallat runt i trädgården satte vi oss vid sjön för att ta igen oss. Försökte få ihop Frankrikes historia, men insåg efter ett tag at Linnea blir tvungen att läsa ut boken om Napoleon för att vi ska kunna fylla kunskapsluckorna. Det var inte riktigt någon som kom ihåg vad som sades på historialektionerna...
Helt plötsligt sätter sig Karin upp i gräset och pekar upp mot himlen som tornade upp sig alldeles svart en bit bort. Vi konstaterade ganska snabbt att det skulle bli regn. Snart. Men det var ganska skönt att bara sitta där alldeles loja, himlen var faktiskt fortfarande alldeles klarblå ovanför oss. Sen konstaterde Karin och jag att vi skulle ha glass innan vi lämnade slottsparken. Precis när glassen var uppäten började det regna. 5 sekunder senare hade himlen öppnat sig, det var som om Gud bestämt sig för att tappa ur badvattnet ovanför huvudena på oss. Vi plaskade i 5 cm vatten på marken och var totalt genomsura. Jag vill bara påpeka att Versailles ligger väster om Paris och att vi bodde i den östra delen. Det tog förbannat lång tid att komma hem.
Måndagen var busy. Jag och Karin vaknade urtidigt av några högljudda amerikaner nere på gården. Vi kunde inte sova, låg och snackade skit och fnissade och smidde planer för stackars Linnea som ville sova. haha.
Chockjobbiga måste vi ha varit.
Jag såg väldigt mkt fram emot frukosten som serverades på hostelet. Jag blev inte lite besviken när det gick upp för mig att de serverade en halv baguette, en liiiten croissant och ett glas juice. Men sen bar det iaf iväg till Montmartre. Oj så trevligt och pittoreskt det var där. Sen var vi i full gång me att upptäcka stan. Moulin Rouge, till Eiffeltornet där vi hade picknick.
Karins kompis slöt upp och vi tog oss till Triumfbågen, vandrade sedan Champs Elyssee ner till Louvren. Där kom det fram någon gubbe och frågade om jag var känd och spelade med i nån ny film. Undrade om det var många som tog fel på oss, för vi var ju hemskt lika. Strange french people. Sen knallade vi hem längs med Seine. Sen åt vi avskedsmiddag i montmartre och tittade på ett upplyst blinkande Eiffeltorn. Spektakulärt. Sen åkte Karin hem.
Tisdagen hade jag och Linnea tänkt viga åt ett besök på Louvren. Otippat värre var att det var stängt på just tisdagar. Lite opepp och irriterade över missen drog vi oss bort mot Notre Dame och åt lunch. Det var ytterst trevligt fram tills dess ett franskt flickebarn på bänken bredvid började mata fåglarna. Herregud, vad tänker de med. Ska vi kunna utrota fanskapen kan man ju inte börja göda dem!
Sen var det dags att tänka på refrängen, tid att pallra sig ut till flygplatsen. Vi har gått typ 14 mil på semestern, sett allt av värde i Paris (exkl Louvren då, och vi hade aldrig tid att ta oss upp i Eiffeltornet). Det där tornet är jag lite kluven inför dock. Om man är nära är det ganska fint, väldigt maffigt och spektakulärt, men på distans ser det bara ut som en telemast eller så.
söndag, juli 29, 2007
undefined
just nu har jag för mkt känslor i kroppen, på nåt sätt måste de ut. känner mig förvirrad fast jag inte är det eg. eller jo. kanske mer än någonsin. det finns så många olika känslor i mig som liksom går emot varandra, inte synkar, inte ger samma budskap, bara virrar ihop sig som ett trassligt garnnystan och jag kan inte få tag på änden, eller orkar inte leta, och oredan blir bara värre. fast när jag sansar mig så ser jag faktiskt skogen trots alla träden. Ja herregud, inte blev man mindre förvirrad av detta. Vill bara gå och dra täcket över huvudet och sova i sju år.
söndag, juli 08, 2007
party och soleil
jaha då har man vaknat efter 2h 45min sömn. Pigg ändå får man säga. Middag med caseligan, tacos och vin blandat med bubbelvatten och äppeljuice var väl kvällens hit. Ingmari och bullfitta på tapeten, förfest hos P.K, party med panschisarna på Flustret, efterfest hos P.K. Ja sen var det lite rajtan.
Jag har funnit en ny bekantskap, en positiv överraskning i M. Bråk som vanligt med P. Lite skoj info kom fram om P och M. Lite otippat, men det för oss bara närmre!
Har fortfarande lite svårt för B-malin, eller så är jag lite avis, har inte bestämt mig i den frågan än!
Lite färg har man juy fått från Frankrike iaf! 10 dagars semester på riviäran. Stoora båtar (tre våningar och helikopterplatta på taket är ju inte alls overkill...), massa fina bilar, sandslottsbyggande och bebispassande kan man väl summera det med. Kan lägga till inspaning av victoria silvstedt och papparazzi-paris, baguetter och rödvin. Lunch vid hamnen i Monaco, en sväng förbi kasinot (och så hade vi upptäckt hela furstendömet) 34 grader varmt och gasande sol, morgonpromenader på stranden med Risslen, korsord, geishakulor... och där har vi hela summeringen!
Isabelle o Risslen lunchar i Monaco, Mormor & Morfar, Wilma på stranden
söndag, juni 24, 2007
frankrike
jaha då var det mesta klart! Tvättat, packat, jobbat och betalt räkningar. Imorn bär det av till St Tropez. Fy fan vad skönt det skall bli! Har packat ner barnmatspuré, sugnappar, tvättservetter och hårt bröd. Bara Dagens Industri som fattas.
Eller det finns en sak som inte är avklarad, en sak som ligger över mig lite, hoppas på att det skall lösa sig tills imorgon, men då måste jag ju göra nåt åt det och ...ja ...det vet jag inte om jag kan/vill/vågar. Iaf inte den bästa lösningen, men vi får se.
Har också kommit till insikt med att jag känner den mest patetiska människan på denna jord. Kan man premieras för det?
Nej nu blir det skönt att komma ifrån allt och ta semester från verkligheten. Wee!!
Eller det finns en sak som inte är avklarad, en sak som ligger över mig lite, hoppas på att det skall lösa sig tills imorgon, men då måste jag ju göra nåt åt det och ...ja ...det vet jag inte om jag kan/vill/vågar. Iaf inte den bästa lösningen, men vi får se.
Har också kommit till insikt med att jag känner den mest patetiska människan på denna jord. Kan man premieras för det?
Nej nu blir det skönt att komma ifrån allt och ta semester från verkligheten. Wee!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)